Östra Korea

Färden till östra Korea gick genom bergsmassiv och grönskande landskap. Det gröna landskapet var så genomträngande att det såg ut som mossa vid den första anblicken. Korea är mycket bergigt. Det påminner lite om Rwanda där djungeln konkurrerar om den fria ytan på de alla kullarna. Korea är vackert. Resan denna gång gick till Sokcho, en ort som ligger i den nordostliga delen av SydKorea. Vi har åkt dit för en teambuilding men också kunskapsuppbyggnad för oss delegater. Det finns två passager in i Nordkorea från SydKorea. En finns söder om Panmunjom där jag arbetar och den andra norr Sokcho. De som läst om återföreningar med människor i syd och nord, så är den platsen här. Sokcho var också vacker med sitt oändliga hav och sandstränder i miltals. Det blåste höga vågor dessa dagar. En förmodad effekt av den tyfon som svepte in över SydKorea i fredags. Tyfonen skapade många nya fria ytor inom vår bas då träden låg ned som efter stormen Gudrun. Det blev också brist på utemöbler hos många då dessa hade varit iväg någonstans i Korea.

Vi bodde på ett mycket fint hotell och vi fick en svit på våning 10 med full havsutsikt. Julia var glad för hon hade eget rum med tv och minibar mm. Efter en eftermiddag med lite havspromenader och "doppa kroppen i vattnet" övningar så gick vi ut och åt en koreansk middag med övriga kamraterna. En klassisk koreansk middag med många tillbehör.

Under lördagen var det besök i enpark med tempel och linbana. En underbar park med ett naturområde som slår det mesta. Härlig luft och ett bergsmassiv som gav många färgskildringar allt eftersom solen kom och gick.

Efter en lunch ombord på bussen så åkte vi till gränsområdet till NordKorea. Vi fick där lära oss om hur proceduren går till när människor och fordon skall kunna ta sig in till Nordkorea. En aktivitet som ger många dollar till NordKorea. Tyvärr så är denna möjlighet stängd just nu då det politiska läget sedan den sydkoreanska båten Cheonan sänktes försämrade relationerna länderna mellan. Viss verksamhet pågår under veckan men den är ringa. Utsikten från posteringen var hänförande. I denna dalgång och havsband fanns det två stora tydliga avskalade områden. I den ena ändan var den norra demarkeringslinjen och rakt nedanför mig gick den södra. Avståndet mellan dessa linjer var 4 km, precis som avtalet beskriver. Området kallas för DMZ (De Militariserade Zonen).

Kvällen gick sedan i förbrödningens tecken med god mat och en kvällsdrink på hotellet. Barnen var uppe och sprang samt sjön Karaoke i hotellets bar. Det skall börjas tidigt.

Söndagen gick i diskussionens tecken där vi delegater satt i ett konferensrum under förmiddagen och damerna med barn hade egen tid. Vi var hemma i Seoul igen klockan 1800. Regnet hade då åter visat sig och vägarna var fulla av vatten. Det var mycket trafik på vägarna och utan att vi hann reagera var olyckan framme. Vår chaufför tvärnitade för en krock framför oss och strax därefter körde en 45 pax buss in i oss så. Som tur var så gick allt ganska bra trots allt. Vi har alla ont i nacken, ryggen och huvudvärk idag och barnen verkar må bra. Vi skall vänta några dagar och har vi inte blivit bättre så blir det läkarundersökning. Vi hade en upplevelse som rörde till i känslolivet rejält i fredags kväll då Julia höll på att bli överkörd av en bil. Olyckor uppstår alltid fort utan att man kan reagera. Nu är jag lycklig för alla är med hem igen efter en , trots allt, mycket trevlig och lärorik helg.