Last Call from my Blog.

Äntligen hemma. Ja, det är skönt att få komma hem. Det är också med mixade känslor att efter lång tid lämna Korea. Vädret i Sverige har varit fantastiskt bra sedan vi kom hem och det är härligt att ta en kopp kaffe på altanen i sitt eget hem. Resan hem till Sverige gick bra. Vi bodde hos min bror Robert och hans familj i två dagar innan vi flyttade in i vårt hus igen. Alla lådor från Korea har kommit, bilen står på ett fartyg utanför Aden bukten någonstans på väg till Sverige, och allt har fungerat oförskämt bra.

Nu skall jag bara "lata" mig i ett par veckor och landa in i verkligheten igen. Jag har flera projekt på gång hemma i huset. Det är också dags att fundera över framtiden. Julia skall börja första klass i höst. Det skall bli spännande att få fälja hennes skolgång och utveckling. Det gick fantastiskt bra för henne i skolan i Korea och vi är tacksamma för att inga friktioner uppstått i det avseendet.

Syftet med min blogg har varit att på ett enkelt sätt uppdatera den intresserade att ta del av min vardag samt skriva en egen dagbok över mitt år. Sofie skrev sin blogg i samma syfte men ur hennes egna vardagsperspektiv. Jag fokuserade mer på arbetet som NNSC delegat. Bloggarna tillsammans ger en bra bild över ett år tillsammans ur flera perspektiv.

Korea blev min femte mission utomlands. Jag har skrivit mail, veckobrev i tid och otid genom åren. Jag lärde mig tidigt att det var viktigt för anhöriga och vänner hemma att få veta vad som händer. Individuella mail tar tid att skriva och det är inte alltid jag haft den tiden att skriva en massa mail. Bloggen har då varit mitt sätt att nå ut till alla som är intresserade och samtidigt slipper jag berätta samma story om och om igen när jag väl är hemma. "Alla" vet ju redan vad jag gjort!!

Är detta den mest spännande och intressantaste mission jag genomfört? Både ja och nej. Inga missioner gå att jämföra med varandra men Korea var kanske inte den mest utmanande mission jag tänkt mig från början. Det har nog sina orsaker av andra anledningar. Sudan har idag den 9 juli blivit en självständig stat. Det trodde jag nog inte 2003 då jag tjänstgjorde i detta område i en mission (JMC) som lade grunden till den FN styrka som från 2005 till dags datum är i området. JMC och UNMIS skapade denna utveckling för södra Sudan så på något sätt är man en del av fredsarbetet i världen. Sudan var nog den mest spännande och utvecklande mission jag varit på vid närmare eftertanke. Korea har varit fantastiskt med anledning av att min familj kunnat vara med samt människorna och naturen i Korea.

Det är dags att sätta paus på bloggen. man vet aldrig när det är dags igen. jag har sagt att Korea var min sista mission. Jag är en rastlös själ så man vet aldrig vad som händer i framtiden så det kanske är bäst att bara sätta på pausknappen istället för att stänga ned Grundevik News Updates för gott.

Tack för att Du följt min blogg. Trevlig sommar, njut av livet. Det skall jag göra.

"Back in town, closing down" (Libanon 93-94)

Rick

Time to say goodbye!

Tiden har rusat iväg. Skall vi verkligen lämna detta fantastiska land och dessa underbara människor? Ja, på min biljett hem till fäderneslandet står det att om 24 timmar skall jag åka… De sista två veckorna har varit fyllda av aktiviteter och händelser. När man som jag snart skall åka hem kommer det naturligtvis en efterträdare. Allan och hans fru Barbara kom den 9 juni och jag hämtade upp dem på flygplatsen här i Seoul.

De är två mycket trevliga och glada människor. Det kommer att bli lätt för dem att anpassa sig till livet i Korea. Med deras ankomst startade vår överlämning. Det blev två intensiva veckor och jag känner att vi nådde fram till vårt slutmål. Under denna period hade vi ordnat en s k Hail and Farewell lunch i Panmunjom. Syftet är att säga hej då till utgående delegat och välkomna den nya delegaten. Fredagen den 17 juni var detta tillfälle. Det som var inbjudna var 44 stycken inklusive Sofie och Julia. Det blev tal, medaljer och sköldar från amerikanarna, Koreanerna, Schweizarna samt vår chef Anders . Det som jag kanske uppskattade mest var att Julia fick en present av den koreanska samverkansgruppen. De hade fixat en koreansk folkdräkt till henne. Hon blev mycket glad.

Vi åkte sedan ned till Seoul under eftermiddagen för vi var inbjudna till den Australienske Försvars attachén på en BBQ fest. Vi var där förra året när vi precis anlänt och det var lika trevligt denna gång som då.

Under lördags morgonen åkte jag upp till Panmunjom för att fortsätta vår överlämning. Det blev mycket jobb under helgen men också lite pingis och trevligt samkväm. Vi skulle få försvarsministern på besök under kommande vecka så det var även där mycket att samverka om.

Under måndags eftermiddagen åkte vi ned till Seoul igen. Vi hade fått en inbjudan av vår ambassadör Lars Vargö till en middag hemma hos honom med anledning av Försvarsministerns besök. Det var naturligtvis en hel del ambassadörer där inklusive Sten Tolgfors. Innan middagen höll ambassadören ett litet tal där han riktade sig till NNSC och vi delegater som skulle åka hem. Vi fick var sin sköld som Försvarsminister delade ut för "våra gärningar" på den koreanska halvön. Mycket uppskattat. Kvällen var mycket trevlig och de som skulle besöka Panmunjom under tisdagen var också på middagen, så det var ett utmärkt tillfälla att samverka och samordna diverse saker innan Tolgfors kom upp under tisdagseftermiddagen.

Försvarsministern kom med ett stor poliseskort. Jag mötte upp vid vår fösta checkpoint och sedan rullade programmet på. Jag hade studerat Carl Bilds program då han var här 2008 samt när Tolgfors var här (som handelsminister) 2007. Programmet blev bra och det löpte på utan friktioner. Det var en mediagrupp från Korea som följde med och även jag blev intervjuad i i TV om NNSC verksamhet (Arirang News- en engelskpråkig koreansk kanal). Det fanns även andra(Nordkoreaner) som var intresserade av Försvarsministern när han var på Conference Row…

När Tolgfors och hans grupp kom till vår camp blev det brief och middag. Innan middagen genomförde vi vår interna ceremoni, Bell Hill, som syftar till att Allan tar över som sekreterare formellt och jag är klar. Försvarsminister och alla gäster var med och det blev ett litet kort tacktal av vår chef Anders, och Tolgfors delade ut en "silver två" som sätts på NNSC medaljen.

Vi serverade sedan Bulgugi till middag. Mycket gott.

Under kvällen, efter besöket, kunde jag äntligen sitta ned och koppla av. Det var en skön känsla. På onsdagsmorgonen var det dags att säga hej då till all personal på campen. Jag delade ut vinflaskor (som jag köpt på basen) som en gåva som tack för allt stöd. Franska viner är dyra här i Korea och en mycket uppskattad gåva.

Vid ankomst till Seoul, i regn och dimma, avregistrerade jag min bil. Dettta är en procedur man måste göra innan jag kan skeppa hem bilen till Sverige. Jag fick lämna in skyltarna och regbevis, fick ut tillfälliga skyltar av trä samt ett exportcertifikat. Allt gick som planerat och nu var det bara att åka ned till Pyeongtek, där shipping företaget EUKOR har sin hamn. Jag hade en tid, torsdag den 23 juni, att lämna in bilen. När vi kom ned dit så blev vi mycket väl mottagna. Besök på Cheonan på marinbasen, Brief, rundvandring, lunch och en guidad tur på det till EUKOR senast levererade fartyget (ett Ro-Ro fartyg). Det var helt nytt och var en mycket intressant upplevelse. Allt från bryggan, maskinrummet till själva lastningen av 8200 bilar (KIA och Hyundai) för vidare transport till Europa. "Vi" var, förutom jag själv, Stefan, Anders och hans fru Anja. Vi var inbjudna för att diskutera vissa saker. Jag passade då på att lämna in bilen för vidare transport till Sverige. Det var naturligtvis förenat med en hel del pappersarbete samt kostnader. Jag var också tvungen att fixa till en transportförsäkring från Sverige. Det sistnämnda var inte helt enkelt (eller billigt!) men Länsförsäkringar kunde hjälpa mig. Nu kommer bilen att anlända Sverige i mitten eller slutet av augusti.

Vi firade midsommar i Korea detta år igen. Vi saknar att vara i Grundsund under denna helg. Vi får hoppas att det blir Grundsund nästa år i stället. Julia och jag åkte på morgonen till Lotte World (inomhus Liseberg) och åkte en massa roliga och häftiga åkattraktioen. Vi hade en härlig dag tillsammans. Julia var helt slut när vi åkte hem. Senare under eftermiddagen var vi alla samlade hos min kollega Stefan och hans familj. De hade ordnat det mycket bra med alla tillbehör. Kvällen blev mycket trevlig och en bra avslutning på ett mycket spännande och bra år.

Kan man sammanfatta ett år på några rader? Det är nog en omöjlig uppgift efter allt vi gjort och upplevt. Korea är i alla fall för mig Landet där visioner blir verklighet, artiga och underbara människor, en fantastisk natur och spännande kultur. Vår familj har vuxit sig samman på ett mycket bra sätt. Sofie har fått möjligheten att ha ett friår och kunna ta hand om sig själv (samt Julia och vårt hushåll!!). Julia kan simma obehindrat, både ovan och under vattnet, prata flytande engelska och fått många nya vänner. Hon har blivit kulturellt utbildad och fått helt nya referensramar. Det är också med stolthet jag som pappa kunde läsa hennes betyg (ja, betyg får man på kindergarten i USA!!) där hon går ut med högsta betyg i alla ämnen och aktiviteter, inklusive engelska som andraspråk. Hon kunde säja hej, hejdå, ja och nej när hon kom hit förra sommaren. Nu skall hon börja ettan i höst, ett år tidigare.

Nu är det dags att säga adjö till detta fantastiska land. Jag hoppas jag kan återvända någon gång. Jag vet att jag kommer att sakna Korea, men det skall bli väldigt skönt att få åka hem i morgon. Det har varit betydligt mer jobb än vad jag trodde och lite ledighet/semester. Det skall bli skönt att få nu vara ledig under en längre period. Väl mött hemma i Sverige!

Spring tour till Jeju och Inspektionsrunda

Maj månad har bara försvunnit. Efter 5 dagars semester var det mycket jobb i dagarna två. Sedan bar det av till en ö som kallas Koreas Hawaii. Ön heter Jeju och är till sin storlek ungefär som Gotland. Det bor ca 600 000 personer på ön. Det är en mycket populär ö för koreanerna, då bad och naturlivet är mycket fint. Det blir många bröllop och smekmånader som tillbringas på Jeju. Hela resan var sponsrad av UNCMAC och den som är den främste företrädaren, Senior Member. Han är korean och resans syfte är att få ta del av den koreanska kulturen och att genomföra teambuilding. Vi flög till Jeju i en koreansk Hercules. Det tog ca en timma. När vi landade var det palmer överallt och solen sken. Koreanerna hade ordnat ett mycket bra program med besök av såväl som militära installationer (japanska tunnlarna under ockupationen) till rena turistfällor. Det var genomgående ett glatt gäng som var med och kvällarna var fyllda av skratt och skönsång. Det sistnämnda var Kareoke under kväll två där jag själv försökte på mig en låt eller två. Gick väl inte så där jättebrabra….

Jeju var vackert. Landskapet påminde om Gotland, särkilt längs den 6 km långa promenad som vi genomförde i en mycket vacker havsmiljö, inkluderat promenad längs klipporna. När jag kom hem på fredags kvällen var Julia sjuk och hade fått feber. Det var synd då vi hade planerat att ha min chef Anders och hans fru Anja på middag dagen efter. Jag hade lovat dem fisk och skaldjurs tema! Vi fick tyvärr ställa in det då Julia blev sämre under lördagen. Febern höll i sig en vecka så det var en svag tjej som gick till skolan på fredagen, veckan därpå. Helgen blev alltså lugn och vi startade att packa ihop vår lägenhet. Vi åker ju snart hem till Sverige igen.

Jag var ledig på måndagen då jag var hos tandläkaren för kontroll. Under tisdagen fram till fredagen så hade jag uppgiften att deltaga på en s.k GP/OP Inspection. Det är en inspektion UNCMAC regelbundet gör i syfte att kontrollera att alla (syd)koreanska positioner, längs den 24 mil långa gränsen mot Nordkorea, har den utrustning som tillåts enligt eldupphörsavtalet samt kontroll av soldaternas kunskap om de regler som gäller vid ett eventuellt eldöppnande.

Vi besökte 15-20 stycken olika ställningar. De är byggda som Fort och de är placerad som det kända Örnnästet. Utsikten är bedårande och likheten med den Kinesiska muren som slingrar sig fram i naturen och över bergen är slående lik. Det är frisk luft, tyst och ödsligt. Vägarna är av skiftande karaktär och vi fick stundals åka med i koreanska militärens fordon för att kunna komma fram. Denna inspektion var på fyra dagar så det blev mycket bilåkande och sena kvällar. Vi bodde på samma hotell under hela tiden och kvällarna avslutades med en gemensam middag, oftast koreansk.

Det var härligt att få vara ute i naturen. Uppdraget liknar att vara en FN observatör. Mötet med människor, samtalen över "lägerelden" och den kunskapsuppbyggnad som automatiskt sker. Gruppen jag var ute med var positiva och framåt. Precis sådana som jag gillar att umgås och arbeta med. Det var en fröjd att vara ute denna vecka.

Vi har också firat Mors dag här i Korea. Sofie fick ett traditionellt firande med present och besök på restaurang. Vi firade ju mors dag för några veckor sedan men då var det den amerikanska versionen. Vi var ute i söndags med några amerikanska vänner på en Thai resturang och sedan på Starbucks med kaffe och tilltugg. Julia och jag blev uppraggade av en agentur som skulle spela in en reklamfilm och de ville ha en pappa med dotter. Vi stod där och blev fotade och intervjuade. Vi får se vad som händer den närmaste tiden. Kanske blir man en tv stjärna på äldre dar….

Nu är det bara 27 dagar kvar i Korea. En mycket spännande, intressant och lärorik tid, men det skall nu bli skönt att få åka hem. Jag tror att det nya gänget som kommer att ta över, med Anders Grenstad i spetsen, kommer att få en fantastiskt rolig tid här i Korea. Nästan så jag önskade att det var nu jag kom hit istället…..

Spring Reception och bilsemester.

De senaste veckorna har varit fulla av olika aktiviteter. Förra veckan hade vi vår årliga vår reception på NNSC campen. Efter mycket jobb med att bjuda in gäster, musikband, uppträdande och organisera upp själva mottagningen var det bara vädret som jag var orolig för. Det var fint väder alla dagar innan fredagen den 6 maj och alla dagar efter….

Prognosen var mulet med regnskvättar efter kl. 1600. Det kom ca 100 gäster. Det var ambassadörer, försvars attachéer, koreanska försvaret och många andra som stöttat NNSC på olika sätt. Vädret då! Jo, det började regna lite lätt 30 minuter före vi började och höll på i stort sett hela tiden. Vi kunde ändå genomföra allt enligt program och alla gäster var glada och såg ut att ha det mycket trevligt. Jag hade fixat ett rockband från den amerikanska armén och en Taekwondo uppvisning från den koreanska armén. Var förresten tvungen att testa deras färdigheter efter uppträdandet. Dem var ganska duktiga...Hela mottagningen var uppbyggd som ett litet festivalområde och hade utsikt mot Nordkorea. Jag var nöjd med dagen och kunde på kvällen koppla av med en liten kompis från Skottland.

Jag var VB över helgen och åkte upp till Panmunjom under lördagen. På måndagen åkte familjen ut på en 5- dagars bilsemester genom Korea, ut på östra sidan och ner till Busan, Koreas näst största stad, belägen mycket fint vid havet. Nu var det det här med vädret igen. Maj är alltid soligt och varmt. Inte denna veckan. Det ösregnade ned från måndag till torsdag. Första stoppet var på ett SPA hotel i östra Korea. Såg framför mig bad och lek. Icke sa Nicke. Det var ett traditionellt koreanskt nakenbad som var delat på män och kvinnor. Vi gick sedan ut i nationalparken för en promenad innan regnet kom igen.

Under tisdagen åkte vi till Busan. Det blåste och regnade så mycket så att vi kunde inte ens lämna hotellet under påföljande dagarna. All planering gällande aktiviteter som strandlekar och besöka områden som är med på världsarvslistan blev inte av. Det blev besök på akvarium och glassätande i sängen till lite film istället. Vissa var ju lika glada för det. Vi kom i alla fall ut under torsdag eftermiddag i Busan och det var i alla fall en tröst. Vi besökte ett härligt shopping/restaurang område i Busan och senare ett stentempel som var mycket intressant. templet låg uppbyggt precis vid havet.

Under fredagen åkte vi hemåt mot Seoul igen. Det var en fantastiskt fin dag och vi åkte till ett buddhist tempel som var en fantastisk upplevelse. Templet finns med på UNESCOS lista. Buddha står som en 30 meter hög guldstaty mitt i byn och överallt fanns små tempel. Det största templet hade tre Buddha statyer i storleken "gigantiska". Vi var tillbaka i Seoul vid 2100 på kvällen. Då hade vi fått

uppleva hur det känns att sitta i en bilkö i ca en timme för att komma in i Seoul, en sträcka på ca 10 km. Långsamt, långsamt och många, många bilar. Det blev till slut en trevlig vecka med många nya intryck från ett fantastiskt land. Att köra bil i Korea var också mycket spännande och lättare an vad jag hört. Bilen gick som en klocka och det var en fröjd att sitta i framsätet.

Helgen blev i Seoul. Det blev shopping (lite Apple produkter igen…), minigolf och till Seoul Grand Park. En park som innehåller flera teman som t ex Zoo och nöjespark. Återkommer gällande det sistnämnda i nästa blogg. Då kommer jag också att beskriva ön Jedju. Den kallas för Koreas Hawaii. Dit skall jag på onsdag tom fredag. Det ser jag fram emot.

Påsk och ledighet

Påsken har firats här i Korea som på många andra ställen. Nu skall jag väl inte kalla vår amerikanska bas för Korea för det var inne på basen som det firades och åt godis. Amerikanarna har en tradition på söndagen att anordna en s k Äggplockning.

Julia anlände till platsen ståndmässigt…….. med sin korg som hon hade fått av påskhönan dagen innan-Den korgen var naturligtvis fylld med godis och Julia uttryckte sin glädje när hon hittade korgen i ett skåp i vardags rummet "jag älskar påsken". När vi kom fram till platsen för äggletning var det en liten plan fylld med plastägg, vardera med godis eller ett litet kvitto som gav en present eller presentkort i vår "Maxi" butik. Alla barnen ställde upp på linje och sedan var det "lycka till". Man plockade så fort och mycket som möjligt. Julia fick ihop ca 20 ägg som var fyllda med godis. Ett trevligt inslag denna söndag.

Vi åkte sedan ut på stan. Jag skulle fixa till ett par jeans som jag köpt. Hamnade då hos en skräddare och gick därifrån med beställning på 2 stycken kostymer och två skjortor, skräddarsytt förstås av högsta kvalitet! Byxorna blev i alla fall inlämnade. Provning sker på fredag för att sedan hämta kostymerna veckan efter.

Vi har naturligtvis målat ägg och ätit grillade havsdelikatesser. Vi åkte till fiskmarknaden tillsammans med Anders och Anja. De hade inte varit där förut och jag hade beslutat för att köra dit…. och att hitta gick bra. Vi var hos Anders och Anja på en lunch förra söndagen som var mycket trevlig. God mat och dryck, glada och välkomnande värdar. Vi var där i över tre timmar. Julia och jag spelade sedan minigolf, 36 hål, och det gick bra fast, eller tack vare, den goda stänkaren till kaffet….

Nu har våren kommit till Korea. Värmen kommer så sakteligen. Jag har varit ledig denna fredag och Julia och jag åkte till Lotte World. Vi skulle till ett annat utomhus "Disney World" men det ösregnade denna långfredag, så det blev Lotte istället. Det hade ca 20 000 andra barn också och vi kunde bara åka en attraktion innan vi tröttnade och åkte vidare för lunch och glass. Vi hade i alla fall en trevlig dag ihop.

Honor Guard Ceremony och besök från Sverige

Det har varit en mycket intensiv vecka. Sjösjukan från söndagen var borta på måndag morgon och det kändes skönt. Fokus under veckan har varit chefsbyte och ambassadörsbesök. Christers sista vecka och Anders första som pågående chef. Chefen för de amerikanska styrkorna, Gen Sharp, hade bestämt att en Honor Guard Ceremony skulle genomföras för Christer. Det har varit mycket fram och tillbaka gällande vilken dag som detta skulle genomföras och vem som skulle hålla i ceremonin. Det blev till slut General Sharp själv och datum bestämt till den 30 mars. Normalt sett har man en mottagning efter en Honor Guard Ceremony och den svenska delegationen fick uppgift att själva planera detta. Jag har i min roll som sekreterare varit samordningsansvarig för svensk del, vid såväl Honor Guard Ceremony som efterföljande mottagning.

Den svenska ambassadören ringde under förra veckan och undrade om vi eventuellt kunde hjälpa honom med att ta emot ett regionalt ambassadörsbesök den 30 mars i Panmunjom. Vi föreslog då att de kunde också deltag vid vår chefsbytesdag i Seoul och sedan åka upp till Panmunjom. Jo, då det kunde dem och nu fick jag börja att planera detta besöket parallellt med allt det övriga. Ett besök till Panmunjom kräver att man t ex måste skicka in en inscannad passbild för att få acess till området. Det är lättare sagt än gjort när det gäller 20 stycken ambassadörer och övriga ur UD (de är ju på resande fot över världen). Jag fick till en tur i DMZ och sedan ett besök till vår camp efter lite ringande.

Honor Guard Ceremony gick bra, likaså mottagningen efteråt. Vi var ca 100 personer och alla verkade nöjda, särskilt Christer och Anders, vilket var roligt då de var huvudpersonerna denna dag. Direkt efter mottagningen åkte vi alla i NNSC upp till Panmunjom för att förbereda mottagandet av alla ambassadörer. Vi hade all olika uppgifter. Jag tog emot dem och följde med dem på en tur i DMZ. Christer höll i briefen och Stefan hade fixat till en mycket bra eftermiddagsbuffé. Det fanns mycket sill med tillbehör, snittar och koreanskt småplock. Det var lite lustigt att se alla ambassadörer samlade runt sillbordet. Så är det att vara utomlands en längre tid. De var kvar i två timmar och verkade vara mycket nöjda med besöket, liksom vår svenska ambassadör Lars Vargö. När de åkt var det dags för nästa inslag, Bell Hill.

Vi skulle nu ringa ut Christer och ringa in Anders som ny chef. Ceremonin kallas Bell Hill, då vi har en "kyrkklocka" på en kulle inom campen. Denna ceremoni är en intern men formell händelse då den, när den är genomförd, bekräftar att en person har gjort sitt i Korea och den andre påbörjar sin tjänst. Efter Bell Hill samlades vi nere i lunchrummet i vår "restaurang". Den kallas "Generel Mess" och jag hade ett förslag för några månader sedan att vi skulle belöna Christer med ett chefsfoto. Det var nu dags att avtäcka detta. Vi skålade i Champagne, gratulerade Christer och Anders och bad sedan Christer att avtäcka fotot. Det kändes riktigt bra att se hur glad och stolt Christer var över fotot. En riktigt bra dag gick nu mot sitt slut. Vi gick sedan upp till den svenska klubben och åt middag, pytt i panna med tillbehör. Vi rundade av vid 24.00. Jobbade sedan till 01.30. Somnade sedan ganska fort.

Vid lunchtid, torsdag 31 mars, åkte vi alla ned till Seoul. Jag skulle hjälpa Anders och hans fru Anja med att registrera sig på sjukhuset och tandläkaren. Under kvällen hade vi alla i delegationen en avslutningsmiddag med Christer och hand fru Lotta. En trivsam kväll med god mat och dryck, presentutdelningar och kramar. Det blev bestämt att Familjen Grundevik skall åka och hälsa på Christer och Lotta i sommar. Det har varit en bra tid med Christer. En sympatisk, empatisk och mycket trevlig person i mina ögon.

Fredagen den 1 april var jag ledig. Då åkte familjen ut till flygplatsen, i vår egna bil istället för taxi, och hämtade Sofies pappa Börje och hans sambo Lena. Nu blir det bus för Julia i två veckor…. Efter ID korts proceduren blev det lunch på Burger King och sedan blev det pedikyr för de nyanlända!! Efter detta inslag åkte vi hem. Vin och grillat på kvällen och alla somnade gott vid 2200.

Lördagen blev ett besök på Namdemun market. Det blev mycket handlat och koreansk lunch. Vi var hemma vid 1600 och då började morfar att busa med Julia. Han kom då på att en massage kunde vara skönt. Tillbaka till salongen och 1 timme senare kom han ut efter en hårdhänt behandling…

När vi vaknade på söndagen var Julia febrig och hade ont i halsen. Hon har ju lite för stora mandlar, som vi kanske skall operera bort, och vi fick göra en programförändring. Istället för tempel och konstmarknader, blev det Itaewon, köpgatan strax utanför vår bas. De köpte Converse skor, måttbeställda byxor mm. Julia och jag var hemma och tittade på tv. Beslöt då att skriva lite i min blogg om vad som hänt under veckan. Så här sitter jag i soffan och servar min lilla dotter med glass och hårkli. Nu är det en ny arbetsvecka som börjar. Jag skall vara VB till helgen och då kommer Börje och Lena upp till Panmunjom fredag-lördag tillsammans med Sofie och Julia. Åker sedan tillbaka till Seoul under söndagen för jag skall vara ledig den kommande veckan. Julia har påsklov och det passade bra med att Börje och Lena är här.

Många har undrat över hur det står till med radiak läget då Japan ligger nära Korea. Än så länge är det inga problem men det finns en viss oro i Korea över situationen. Det kan man förstå. Vi har det i alla fall bra till dags datum. Väskan med kläder, pass och pengar är ändå alltid packad för när något händer vill vi och 20 miljoner andra kanske lämna landet samtidigt. Då är det cash och lättpackat som gäller.

Party och illamående!

Det är söndag den 27 mars. Igår var jag ute på en övning med den sydkoreanska marinen. NNSC hade fått en möjlighet att observera en sjömålsövning med 5 stycken fregatter. Övningen annonserades i torsdag och skulle genomföras under lördagen den 26 mars. Det blev vår inkommande chef Anders och jag tillsammans med två kollegor från Schweiz samt två ur den koreanska samverkansgruppen. Vi lämnade Seoul 0530 på lördagsmorgonen och skulle vara tillbaka vid 19.30. Lagom kul att vara borta en hel lördag när man annars är igång i ett, och ledighetsdagarna är begränsade. Nåväl, nu är det som det är och det vara bara att åka. Det kanske kunde bli en trevlig dag….eller inte….

Vi var hemma 23.30 på lördagskvällen. När vi kom till flottbasen på den östra sidan av Sydkorea stod befälhavaren med hela sin besättning och väntade på oss. Det hjälpte väl lite att Anders var i sin förra befattning chef över den svenska marinen...

Fregatten la ut kl.1100 och vi fick en briefing. 3 minuter senare började båten att gunga. Fick då reda på att en Fregatt är väldigt gungig av sig. Efter ytterligare en minut kände jag hur svetten kom fram i pannan, blev blek och illamående. Jag gick då upp till däck och gick ut. Inte blev det bättre av det. Fick då en hytt som jag kunde lägga mig i. Övningen började klockan 13.00. Jag hade då kravlat mig upp och stod uppe med de övriga och så hur artillerielden träffade mål ute i havet. Vi befann oss då mitt emellan Sydkorea och Japan. Tittade då på min radiakmätare som hade börjat ge utslag. Inte bra!

Illamåendet och gungandet blev inte bättre . Gick och la mig igen. Vaknade av en jättesmäll "våningen" ovanför mig. Övningen hade fortsatt och pågick till klockan 17.00 Beräknad tid i hamn var 19.30. Det blev över 8 timmat ute till havs med kraftig sjösjuka. Det tog oss sedan 4 timmar att komma hem till Seoul igen. Denna dag var inte den bästa dagen under min tid i Korea. Idag söndag gungar det fortfarande och ett lätt illamående har varit ständigt närvarande.

Vi tog bilen utanför basen idag och åkte till ett Hello Kitty ställe 30 minuter norr om Seoul. Det blev en trevlig dag med god mat och lek. Det var också härligt att lufta bilen och få gasa på lite grand.

Veckan har annars bjudit på olika saker. Jag arbetar med att förbereda och genomföra den överlämnings ceremoni som skall ske mellan Christer och vår nya inkommande chef Anders. Vi får förutom alla generaler och VIP personer, ca 20 stycken svenska ambassadörer från Asien som gäster. De skall också med direkt upp till Panmunjom efter ceremonin och efterföljande mottagning. Jag håller i allt detta och det tar tid att samordna och koordinera. En annan sak som vi genomförde under veckan var den sk Small Potato Party. Det är då vi bjuder in alla som stöder oss i vårt dagliga arbete och har lite lägre grader i detta annars starkt hierarkiska system. Vi bjöd på aperitif, tävlingar, musik, mat, dryck och priser. Alla var mycket nöjda och kvällen blev mycket lyckad.

Dagen efter, torsdag, var vi alla inbjudna till Lars Vargö, Ambassadören här i Korea på middag. Det var en "farväl och välkommen till Korea" middag för vår chef och hans efterträdare. Vi var 30 personen som var inbjudna till residenset. God mat och trevligt sällskap.

Det är nu söndag som sagt. Det känns som det fortfarande gungar i rummet . En ny vecka står för dörren. Idag om 3 månader har jag lämnat Korea och landar i Stockholm under eftermiddagen. Jag säger som min chef Christer: ”I love to go home to Sweden but I hate to leave Korea”