DMZ

Vi har haft flertalet intressanta besök i veckan. Det var den svenske ambassadören i fredags. En mycket trevlig karl. I söndags var den norska vice försvarsministern här.Jag har mest annars arbetat med att få till en medaljceremoni som tillsammans med ett besök av Korea veteraner, skall gå av stapeln här i PMJ den 29 september. Det var meningen att Sten Tolgfors skulle komma hit men han avbröt sin resa hit i sista stund. Medaljen som skall delas ut är Nordstjärnemedaljen. Den delas ut till utlänningar som gjort stora insatser för Sverige. Det är 6 stycken anställda som skall få medaljen, efter ett gott arbete av min företrädare och den svenske ambassadören. Det är är kungen som bestämt att de skall bli förlänade denna medalj. Stort tycker jag. Jag själv kan inte deltaga denna dag då jag är på konsultation hos en ryggexpert i Seoul för en eventuell operation. Det är synd att det är samma dag då det är jag som planerat och ansvarat för programmet. Det hade varit roligt och hedrande att få vara med om medaljutdelningen. Min roll i det hela är ju obetydlig och ingen är ju ovärderlig.

Korea visar sig nu från sin bästa sida. Det är behagligt varmt, torrt i luften och solen lyser över det bergiga landskapet. Det är också väldigt klart och bergen lång bortanför den stora staden syns mycket tydligt. Jag har nu varit i Korea i 3 1/2 månad. Jag har kommit in i arbetet väl och vet vad som skall göras. Det finns naturligtvis mycket att utveckla i arbetet och finner mig i att det blir del 2 i min vistelse här. Reflektionens timme infinner sig alltid när jag går och lägger mig. Jag har många ideér i huvudet. Sängdags är normalt vid 2300 för mig. Arbetsdagen har då nått sitt slut. Jag har varit ledig i 4 dagar sammanlagt. Helgerna är som oftast ledigt när man inte går vakthavande befäl. Då är man uppe i Panmunjom. Förra gången jag var ledig var vecka 5 när jag var i Sälen. Det skulle vara skönt med en vecka ledigt och bara få promenera på en strand.

Mamma och Pappa kommer nu i slutet av veckan till Korea och hälsar på mig. Efter lite trixande så fick jag till några dagars ledigt med dem och det ser jag fram emot. Det blir två dagar denna vecka och lika mycket nästa vecka. Jag skall då försöka se till att de får en trevlig upplevelse av Korea. Julia längtar också mycket efter farmor och farfar. Det gör jag med.

Julia är väldigt duktig i såväl skolan som hemma och med andra. Hon utvecklas så fort nu så vi hinner knappt med. Hon har också fått lite nya kompisar som hon leker med. Barnen är både från Korea och USA. De koreanska barnen är lite lugnare...... Julia sitter med läxor varje dag och hon klagar ingenting gällande det. Snarare tvärtom, hon tycker det är roligt. Roligast är ändå att springa ut och leka tack och lov. Nu har ju hon också fått kompisar som leker på hennes åldersnivå vilket gör mig glad. Hon är mån om alla och omtänksam. Det har också hennes skolfröken vittnat om. Vi får hoppas att det håller i sig under året. Julia och Sofie var uppe och hälsade på mig i helgen då jag var VB. Det var ett härligt sommar väder och vi spelade boule, golf och bordtennis. Vi åt hummer, oxfilé och så fick vi glass till efterätt varje dag. Julia fick ta ett kort vid gränsskylten som är vid vår camp. Det är den skylt som markerar MDL och därmed gränsen mellan Nord -och Syd Korea. Det var en mysig helg.