Evakueringsövning och vakthavande befäl

Förutom att det var min födelsedag mitt i denna veckan, som Sofie ordnat så bra tillsammans med Julia, har veckan i övrigt också varit bra. Vi genomförde en evakueringsövning (det gör man i alla missioner) från Panmunjom och söderut med all personal, inklusive oss själva. Det ger en tankeställare att man faktiskt är i ett område och plats på jorden som är mycket oroligt och svängningar sker ganska snabbt. Övningen i sig var inte komplicerad men man måste veta vad man skall göra och ta vägen om läget inte längre medger fysisk närvaro. Vårt mandat med Armistice Agreement (AA) i det främsta ledet, upphör ju i fall det blir väpnad konflikt (läs krig) igen. Våra kollegor från Schweiz hade sin skyddsutrustning på sig liksom vi. Blev ändå lite förvånad över vilken färg de hade valt till sin utrustning.... Vi skulle ju inte lämna ett skepp och åka livbåt....

Jag har varit Vakthavande befäl över helgen här i Panmunjom och familjen var kvar i Seoul. De har som vanligt hittat på lite saker inklusive Julias introduktion på sin nya skola där hon börjar "nollan" den 7 september. Det ser hon fram emot. Vad jag förstår så har det regnat i Seoul också (mycket regn nu!) och Sofie har haft sitt paraply med sig (paraply nr 3 sedan vi kom hit) som hon beskriver på sin blogg. Det har inte varit vila denna helgen. Visst har jag sett ett par avsnitt ur 24 och ätit en och annan oxfilé, men den mesta tiden har gått åt till att förbereda ett besök från Polen som kommer i mitten av september.

Polen representerar ju den Nordkoreanska sidan rent formellt (fast Nord Korea inte erkänner Polen eller AA längre) och har uppgiften att göra, låt oss kalla det bokslut, 1-2 ggr per år. Det handlar om att skriva under dokument och rapporter. Jag (läs svenska delegationen) är ansvarig för att detta genomförs på ett korrekt sätt. I morgon är det måndag och jag skall till en specialist med min rygg. Jag hoppas då få reda på hur vi skall gå vidare med detta och när en eventuell operation kan genomföras. Jag ser fram emot detta då detta har påverkat mig negativt i olika former. Det är inte alltid lätt att vara på topp när man har ont och är stundtals varit orolig för vad det är för fel med ryggen. Nu vet jag i alla fall vad det är och kan se framåt. På kvällen i morgon skall jag tillsammans med Ulf och hans fru Yvonne samt Stefan fira den Turkiska Arméns dag med lite cocktail på hotel Hilton. Vem har sagt att det skall vara svårt att åka på mission? Avslutar med lite bilder hur det ser ut inne på basen. Den stora byggnaden är Dragon Hill Lodge och är hotellet på basen med resturanger, Spa, gym mm. De två andra bilderna är huvudgatan som går utanför med Elementary, Middle och High School vid sidan om hotellet med Burger King och PopEye mittemot.....