Tema Nord Korea

Ett kort taget från nord koreansk sida. Ett ganska unikt kort då det inte är många som kommer till Norra Panmunjom. Det var en kvinna som våra alp bröder kände som var på besök på den "andra" sidan och hon skickade denna bild. Jag står till vänster i denna bild med dålig upplösning.

Har också varit på besök hos en rygg specialist i Seoul. Nu behöver jag inte längre opereras. Jag känner inte av smärtan lika mycket efter vår bilolycka för några veckor sedan. Får hoppas att det inte blir värre och att jag blir helt bra från skadan.

Nu har jag ledigt någon dag och förberedelserna inför mina föräldrars besök är igång. Det blir lite bilder och uppdatering under helgen igen. Bifogar ett kort till. Black Hawk helikopter med Nord Korea bakom och deras uppbyggda fejkby. Det var denna helikopter som jag var uppe i för några veckor sedan. Det kanske kunde vara kul att hem till Lv6 och jobba igen.....eller inte...

DMZ

Vi har haft flertalet intressanta besök i veckan. Det var den svenske ambassadören i fredags. En mycket trevlig karl. I söndags var den norska vice försvarsministern här.Jag har mest annars arbetat med att få till en medaljceremoni som tillsammans med ett besök av Korea veteraner, skall gå av stapeln här i PMJ den 29 september. Det var meningen att Sten Tolgfors skulle komma hit men han avbröt sin resa hit i sista stund. Medaljen som skall delas ut är Nordstjärnemedaljen. Den delas ut till utlänningar som gjort stora insatser för Sverige. Det är 6 stycken anställda som skall få medaljen, efter ett gott arbete av min företrädare och den svenske ambassadören. Det är är kungen som bestämt att de skall bli förlänade denna medalj. Stort tycker jag. Jag själv kan inte deltaga denna dag då jag är på konsultation hos en ryggexpert i Seoul för en eventuell operation. Det är synd att det är samma dag då det är jag som planerat och ansvarat för programmet. Det hade varit roligt och hedrande att få vara med om medaljutdelningen. Min roll i det hela är ju obetydlig och ingen är ju ovärderlig.

Korea visar sig nu från sin bästa sida. Det är behagligt varmt, torrt i luften och solen lyser över det bergiga landskapet. Det är också väldigt klart och bergen lång bortanför den stora staden syns mycket tydligt. Jag har nu varit i Korea i 3 1/2 månad. Jag har kommit in i arbetet väl och vet vad som skall göras. Det finns naturligtvis mycket att utveckla i arbetet och finner mig i att det blir del 2 i min vistelse här. Reflektionens timme infinner sig alltid när jag går och lägger mig. Jag har många ideér i huvudet. Sängdags är normalt vid 2300 för mig. Arbetsdagen har då nått sitt slut. Jag har varit ledig i 4 dagar sammanlagt. Helgerna är som oftast ledigt när man inte går vakthavande befäl. Då är man uppe i Panmunjom. Förra gången jag var ledig var vecka 5 när jag var i Sälen. Det skulle vara skönt med en vecka ledigt och bara få promenera på en strand.

Mamma och Pappa kommer nu i slutet av veckan till Korea och hälsar på mig. Efter lite trixande så fick jag till några dagars ledigt med dem och det ser jag fram emot. Det blir två dagar denna vecka och lika mycket nästa vecka. Jag skall då försöka se till att de får en trevlig upplevelse av Korea. Julia längtar också mycket efter farmor och farfar. Det gör jag med.

Julia är väldigt duktig i såväl skolan som hemma och med andra. Hon utvecklas så fort nu så vi hinner knappt med. Hon har också fått lite nya kompisar som hon leker med. Barnen är både från Korea och USA. De koreanska barnen är lite lugnare...... Julia sitter med läxor varje dag och hon klagar ingenting gällande det. Snarare tvärtom, hon tycker det är roligt. Roligast är ändå att springa ut och leka tack och lov. Nu har ju hon också fått kompisar som leker på hennes åldersnivå vilket gör mig glad. Hon är mån om alla och omtänksam. Det har också hennes skolfröken vittnat om. Vi får hoppas att det håller i sig under året. Julia och Sofie var uppe och hälsade på mig i helgen då jag var VB. Det var ett härligt sommar väder och vi spelade boule, golf och bordtennis. Vi åt hummer, oxfilé och så fick vi glass till efterätt varje dag. Julia fick ta ett kort vid gränsskylten som är vid vår camp. Det är den skylt som markerar MDL och därmed gränsen mellan Nord -och Syd Korea. Det var en mysig helg.

Polen besök samt resa till Busan och Pohang.

Det har varit en intressant och spännande vecka. Varje år, 1-2 gånger, kommer den polska delegationen till NNSC till Panmunjom för att gå igenom alla rapporter och därefter skriva på "årsbokslutet". Det är viktigt då de företräder nordsidan enligt Armistice Agreement. Jag hade förberett alla handlingar mycket noga och allt gick bra. Samtliga delegationschefer skrev på handlingarna och de har därmed vunnit "laga kraft". I samband med att Polackerna är här har man olika möten samt en gemensam resa som den koreanska Generalen i UNCMAC bjuder in till. De hade planerat en tre dagars tur som gick till Busan och Pohang. Dessa två ställen ligger i sydöstra och östra delen av SydKorea.

Det var ett mycket ambitiöst program som var planerat. Vi besökte en av världens största försvarsindustrier (med kopior som CV 90 och Hägglundsvagnar...) , Hyundai, järnmalmsindustrier, Fartygsbesök, UN War Memorial med kransnedläggning, Korea Marinkårsförband och natureservat.

Vi började med att ta plats i en Hercules som flög oss till Busan. Det blev sedan buss till de olika ställena. Att beskriva allt i detalj skulle ta för lång tid men sammantaget så var det en mycket bra mix av det moderna Korea med en stor framtidstro, det oroliga Korea med en enormt stor och slagkraftig försvarsmakt samt en inblick i det ålderdomliga Korea med traditioner som går mycket lång tid tillbaka. Jag har lärt mig mycket under dessa dagar. En sak slog mig: Vi skojar ofta om koreansk kvalitet. När vi besökte Hyundai insåg jag att vi alla har haft fel i våra antaganden. Kvaliteten är mycket imponerande under hela produktionsledet.

Jag har också genomfört en landstigning på den koreanska halvön. Det är inte många svenska som gjort det kan jag tänka mig....... Ut på vattnet med den Koranska Marin Kåren och full fart in mot land. De ville visa sin förmåga att använda sina stridsfordon även på havet. En intressant upplevelse kan jag erkänna. Veckan avslutades med en trevlig helg med familjen. Grill, marknader, bio , samuraj uppvisningar mm.

Skoldags för fröken Grundevik

Det var en stolt far och en mycket förväntansfull dotter som vaknade upp i Seoul denna tisdags morgon. Idag tisdag började Julia "nollan" på den amerikanska skolan (Elementary School). Vi har köpt in en massa prylar som hon skulle ha med sig denna dag. Man kan inte välja själv utan det finns färdiga paket att köpa, allt från pennor till näsdukar. Julia hade valt ut sina kläder själv och färdigställt sin matlåda ( ja, här får man ta med sin egen mat) och ryggsäck.

När vi kom fram med bussen, som gick från vår bostad direkt till skolan, stod militärpolis och stoppade bilar så att bussen och alla barn kom fram. Nåde den som kör med en bil när en skolbuss eller barn är i närheten på en amerikansk bas. Vi känner oss mycket trygga här gällande trafiken.

Julia blev upplockad av en av de två fröknarna och barnen gick i kolonn till klassrummet. Där fick Julia sin plats och fick hänga av sig sina saker. Då sa fröken att alla föräldrar kunde lämna klassrummet för att hämta sina barn klockan 14.30. Vi blev något snopna men det fanns inget förhandlingsutrymme. Jag sa till Julia att jag sitter utanför klassrummet hela dagen om hon skulle behöva någon hjälp. Hon kom aldrig.

Jag såg henne gå med sin klass till matsalen där hon hade valt att ta med sig pasta, skinka, gurka och oliver, dricka samt ett äpple. Dem gick i raka led och ingen fick prata. Disciplinen är hård här och barnen får lära sig veta vem som bestämmer redan den första minuten. Fröken, som heter Ms Gonzales sa att vi är välkomna att deltaga på lektioner först om 2-3 veckor. Det handlar om att skapa trygghet, ordning och reda samt att ingen blir utanför under denna tid. Det var två barn till som inte kunde engelska och de samt Julia skall få gå på engelska utbildning när de andra barnen får lära sig spanska. Pappa Rick tyckte att det räcker med att lära sig engelska och koreanska när man är 5 1/2 år.

Belöningarna för goda resultat är godis och/eller papperslappar som man samlar på sig. Dessa får man om man varit duktig, och efter 20 lappar så får man en present. Presenten brukar oftast vara godis eller ett presentkort på Burger King....... Det är bara att ställa in sig i ledet och inse att den amerikanska och svenska skolan har vissa kulturella skillnader. Julia var glad när hon kom ut från klassrummet under em. Hon tyckte det var kul och fröken berömde henne för att hon var duktig och villig att lära. Julia knöt kontakter direkt med de andra barnen. Hon är ju lätt att ha att göra med och är en social begåvning med ettpositiv förhållningssätt. Hon vill ju gärna ha nya kompisar att leka med i sin egen ålder. Dagen avslutades med ett besök i poolen där det hoppades från trampoliner och simning på djupt vatten. Det blev en belöning på amerikansk sätt- en stor glass för en väl genomförd dag. Pappa är stolt som en tupp.

Östra Korea

Färden till östra Korea gick genom bergsmassiv och grönskande landskap. Det gröna landskapet var så genomträngande att det såg ut som mossa vid den första anblicken. Korea är mycket bergigt. Det påminner lite om Rwanda där djungeln konkurrerar om den fria ytan på de alla kullarna. Korea är vackert. Resan denna gång gick till Sokcho, en ort som ligger i den nordostliga delen av SydKorea. Vi har åkt dit för en teambuilding men också kunskapsuppbyggnad för oss delegater. Det finns två passager in i Nordkorea från SydKorea. En finns söder om Panmunjom där jag arbetar och den andra norr Sokcho. De som läst om återföreningar med människor i syd och nord, så är den platsen här. Sokcho var också vacker med sitt oändliga hav och sandstränder i miltals. Det blåste höga vågor dessa dagar. En förmodad effekt av den tyfon som svepte in över SydKorea i fredags. Tyfonen skapade många nya fria ytor inom vår bas då träden låg ned som efter stormen Gudrun. Det blev också brist på utemöbler hos många då dessa hade varit iväg någonstans i Korea.

Vi bodde på ett mycket fint hotell och vi fick en svit på våning 10 med full havsutsikt. Julia var glad för hon hade eget rum med tv och minibar mm. Efter en eftermiddag med lite havspromenader och "doppa kroppen i vattnet" övningar så gick vi ut och åt en koreansk middag med övriga kamraterna. En klassisk koreansk middag med många tillbehör.

Under lördagen var det besök i enpark med tempel och linbana. En underbar park med ett naturområde som slår det mesta. Härlig luft och ett bergsmassiv som gav många färgskildringar allt eftersom solen kom och gick.

Efter en lunch ombord på bussen så åkte vi till gränsområdet till NordKorea. Vi fick där lära oss om hur proceduren går till när människor och fordon skall kunna ta sig in till Nordkorea. En aktivitet som ger många dollar till NordKorea. Tyvärr så är denna möjlighet stängd just nu då det politiska läget sedan den sydkoreanska båten Cheonan sänktes försämrade relationerna länderna mellan. Viss verksamhet pågår under veckan men den är ringa. Utsikten från posteringen var hänförande. I denna dalgång och havsband fanns det två stora tydliga avskalade områden. I den ena ändan var den norra demarkeringslinjen och rakt nedanför mig gick den södra. Avståndet mellan dessa linjer var 4 km, precis som avtalet beskriver. Området kallas för DMZ (De Militariserade Zonen).

Kvällen gick sedan i förbrödningens tecken med god mat och en kvällsdrink på hotellet. Barnen var uppe och sprang samt sjön Karaoke i hotellets bar. Det skall börjas tidigt.

Söndagen gick i diskussionens tecken där vi delegater satt i ett konferensrum under förmiddagen och damerna med barn hade egen tid. Vi var hemma i Seoul igen klockan 1800. Regnet hade då åter visat sig och vägarna var fulla av vatten. Det var mycket trafik på vägarna och utan att vi hann reagera var olyckan framme. Vår chaufför tvärnitade för en krock framför oss och strax därefter körde en 45 pax buss in i oss så. Som tur var så gick allt ganska bra trots allt. Vi har alla ont i nacken, ryggen och huvudvärk idag och barnen verkar må bra. Vi skall vänta några dagar och har vi inte blivit bättre så blir det läkarundersökning. Vi hade en upplevelse som rörde till i känslolivet rejält i fredags kväll då Julia höll på att bli överkörd av en bil. Olyckor uppstår alltid fort utan att man kan reagera. Nu är jag lycklig för alla är med hem igen efter en , trots allt, mycket trevlig och lärorik helg.