Black Hawk, skidåkning, Investigation och Benetton

Det var några veckor sedan jag skrev i min blogg. Det är inte brist på aktiviteter eller händelser som påverkat detta. Ser jag tillbaka på dessa tre veckor har jag flugit Black Hawk helikopter, övervakat när tre nordkoreaner blev överlämnade till Nordkorea genom Röda Korsets försorg i Panmunjom, varit Vakthavande, åkt slalom i de koreanska fjällen under en heldag, deltagit i utredningar gällande händelser i den militariserade zonen (DMZ) och varit på en Thailändsk mottagning i firandet av deras försvarsmaktsdag. Det är tur att jag har min blogg så jag kan titta tillbaka på året i Korea och på det sättet inte glömma av allt det som hänt. Det räcker med några veckor så måste man fundera på vad man egentligen gjort. Det har varit bra och intressanta veckor.

Helikoptern är en amerikansk Black Hawk helikopter. Uppdraget är att deltaga i den rutinmässiga flygning sydsidan genomför månadsvis. Denna flygning upprätthålls då den är giltig enligt det vapenstillestånd som finns. Nordkoreanerna har samma rätt men genomför inga flygningar. Vi landar precis strax bakom Conference Row och flyger sedan söderut ca 5 minuter, vid den södra gränsen av DMZ. Det var en kall dag med snö. Jag kunde se de gamla befästningarna och skyttegravarna som är kvar sedan kriget mycket tydligt då landskapet nu är kalt och kargt. Det är intressant att flyga på vintern då naturen har så kraftigt skiftat karaktär.

Flygningen tog drygt 30 minuter och genomfördes enligt gällande bestämmelser.

Jag har varit VB igen. Vi har en helg i månaden som vi måste vara kvar i Panmunjom. Det handlar framförallt om att visa närvaro i området och visa sig på Conference Row. Sofie och Julia var med denna helg så det blev lite trevligare att vara kvar med sällskap. Vi satt framför brasan i vår mäss (Svenska Klubben) under i stort sett hela helgen och det var ganska så mysigt. Vi åkte tillbaka till Seoul på söndagen då vi skulle deltaga på en skidutflykt under måndagen. Det var en inbjudan från den koreanska generalen som är nu i rollen som Senior Member i UNCMAC. Julia var ledig från skolan denna måndag så Sofie och hon kunde också åka med, vilket gladde mig särskilt. Nu fick vi chansen att öva lite mer slalom. Vi var ju i Sälen förra året och i de stora backarna hade jag Julia i sele. Undrar om jag skulle kunna släppa henne denna gång. Hon såg i alla fall fram emot att få åka skidor och det var ett gott tecken.

Efter en mycket tidig morgon och 2 1/2 timme i buss var vi framme. Det var en mycket imponerande anläggning med många backar och service. Inga släpliftar eller knapp liftar. Här var det sittlift eller kabinlift som gällde. Det fanns backar för alla åldrar, intressen och förmåga. Julia var lite ringrostig första åket, sedan släppte det rejält. Hon åkte på som hon aldrig gjort något annat och den lilla kroppen tröttnade aldrig. När det var tre åk kvar för dagen sa Julia: "Pappa, kan du inte släppa mig nu?" Det gjorde jag och hon åkte ned alldeles själv, med först pappa framför och sedan bakom. Gissa om jag var stolt. Nu kanske det kan bli en aktiv vintersemester varje år med familjen. I alla fall om jag får som jag vill. Vi kom tillbaka till Seoul vid 18.00 efter en mycket trevlig dag i de koreanska fjällen.

36 timmar senare åkte jag med på en trip till den mittre delen av Sydkorea. Uppdraget var att övervaka två inspektioner som UNCMAC skulle genomföra. Det handlade om en helikopter som kom lite för nära gränsen och ett vådaskott. Det är ju vinter nu i Korea och jag hade klätt mig därefter. Det var ca 25 grader kallt i bergen när vi efter 4 timmar kom fram till det första stället. Utredningen tog ca en timma och var ganska så enkel. Det är ändå viktigt att komma ut och visa att incidenterna tas på största allvar. Ett misstag på taktisk nivå kan på strategiska effekter. Oklarheter måste klaras ut. NNSC roll är att övervaka och verifiera att inspektionen går rätt till utifrån vapenstilleståndsavtalet och de interna regler som gäller. Den andra utredningen var en överflygning med helikopter. Färden till det stället som incidenten ägt rum tog ca 3 timmar. Ett mycket vackert område i bergen med slottsliknande byggnader som låg inklädd i dalgångarna. Det var mycket kallt, närmare 30 grader kallt. När vi var klara så skulle vi till ett lokalt hotell i en by. Det blev en sydkoreansk militärförläggning, ett slags rekreationsställe för soldater och officerare. Vi lämnade området för vidare färd mot Seoul tidigt morgonen därpå.

Jag var ledig på fredagen och kom hem lite tidigare än normalt på torsdagen. Det utnyttjade jag till att samverka med olika aktörer för framtida händelser. På em var jag ledig och såg fram emot några dagar med familjen. På kvällen kom modellmammam Sue förbi och undrade om Julia kunde åta sig ett modelljobb igen. Julia vill väldigt gärna detta så vi sa ja. Sue skulle hämta upp oss efter Julias skola på fredagen.

På fredagsmorgon vaknade jag med halsont och förkylning. Jag körde Julia till skolan och följde senare med Sofie till ett Gym/SPA här på basen. De hade bubbelpool mm. Jag la mig i en varm pool i ca 30 minuter och avslutade med 30 minuter i en massage stol. Det var mycket skönt. Efter en god lunchbuffé på Dragon Hill (Hotellet på basen) fixade jag tullhandlingarna för vår nya bil. Det behövs för att jag skall kunna skeppa hem bilen till Sverige i sommar.

När skolan slutade var Sue där. Då det var fyra barn som skulle vara med beställde Sue en taxi till mig och familjen. Det tog inte mer än 10 minuter så var vi med om en trippelkrock. Inga skador på oss eller andra men repskador på alla bilar. Det blev ett himla liv på alla utanför bilen och de nästan slogs. En lite koreansk kvinna där armarna vevades mot en stor manlig korean… Vi blev en timma försenade och de övriga hade börjat. Modelluppdraget var för BENETTON. Det skall vara till deras butikskatalog som går ut till alla affärer. Det var lite kul då detta är ett mycket känt märke. Det kanske blir så att lilla Julia dyker upp på en bild i affären hemma i Sverige, vem vet. Hon var i alla fall jätte duktig och mycket fin på bilderna. Vi var hemma kl. 20.30 och efter en liten kvällsmacka så somnade Julia snabbt.

Jag vaknade på natten med mer ont i halsen och mer förkyld. Har idag lördag legat hela dagen medan Sofie och Julia varit ute och shoppat. Sofie har varit hos frissan två gånger denna vecka. Resultatet? ja, det berättar hon säkert om i sin egen blogg men det är ju tur att det finns samtalspartners….

Tiger World

Nyårsfirandet blev en lugn och mycket trevlig tillställning. Vi valde att vara själva denna dag och kväll då vi ständigt är omgivna av andra. Det var ett bra val. Julia var uppe ända till 00.30 för hon ville se nyårsraketerna. Det ville vi med så vi gick ut på balkongen kl 24.00 men inget hände. Helt tyst. 5 minuter senare gick vi in igen, lite snopna, men med vetskapen att det har väl varit tillräckligt med smällare över denna stad genom åren och i historien. Nyår firas förresten i början av februari här i Korea, enligt den kinesiska kalendern, s k Lunar New Year. Då är det fest i dagarna två.

Jag har varit ledig hela två dagar denna jul och nyår. Det var skönt att få dessa få dagar samt lö-sö tillsammans med familjen. Vi var ute en kort sväng i staden under nyårsdagen, med det mesta var stängt så vi åkte hem för att spela spel och köra lite bil i området där vi bor. Under söndagen var det dags för en utflykt. Jag hade hittat ett spännande äventyrsbad som låg ca 1 timme utanför Seoul med tåg. Julia blev förtjust när hon så bilderna på nätet och ville åka med en gång. Den andra damen i huset var lite trött denna dag så hon var hemma. Hon ångrade sig nog när vi kom hem och berättade vad vi gjort.

Anläggningen heter Tiger World. Den innehöll, förutom ett mycket häftigt äventyrsbad, också ett SPA, skidanläggning (inomhus), golfanläggning, spelhus, restauranger mm. Vi valde badet denna dag. Det var ett äventyrsbad med en massa åkattraktioner, badvik med vågor och barnpooler. Det fanns även ett stort SPA med olika varma pooler,massage pooler , bar pool utomhuspooler, samt Dr Fish. Dr Fish är ett företag som specialiserat sig på att ha småfiskar i en pool där du stoppar ned fötterna. Sedan äter fiskarna på dina fötter, d v s de hudavsnitt som är utsatta för diverse förhårdnader.... SPA anläggningen och badet var delat i mitten av en stor restaurang där man satt i sina badkläder och sin lustiga badmössa och åt koreanska rätter.

Julia åkte själv flera av de åkattraktioner som fanns. Vi fick inte åka tillsammans. Det var ganska utmanande tunnlar som hon fick åka i och viss skräckblandad förtjusning var det i det lilla ansiktet när jag tog emot henne i vattnet. Jag åkte själv i ett rör som senare i en mycket hög fart slungade ut mig en en stor silo där jag åkte runt några varv innan jag åkte ut i ett hål, rätt ned i en annan pool. Häftigt och annorlunda. Vi stannade i fyra timmar innan vi åkte hem igen.

Det är nu snö i Korea, ca 10 minusgrader och mestadels sol. Det är vackert i naturen. Det känns som läget också har stabiliserat sig fast tongångarna fortfarande är skarpa, från båda sidor gränsen. Vi har fått ett flertal inbjudningar den närmaste tiden. Vi skall till den svenska Ambassadören i helgen för julgransplundring, nästa vecka är det en lunch med den Sydkoreanska överbefälhavaren i Seoul, några dagar senare är det till den Thailändska Ambassadören på en "After New Years Reception". Vi är också inbjudna på en skidresa under en heldag som även barnen får följa med på. Det skall bli trevligt. Det har varit några mottagningar under hösten men inte så många som jag räknat med, vilket är bra. De flesta inbjudningar är ju på helgen och då vill jag vara med familjen.

Jag har nu varit i Korea i snart 7 månader. Tiden går fort. Vi har flera saker att se fram emot under våren. Först är det en resa till Filippinerna. Svärfar Börje och hans sambo Lena kommer ned och hälsar på i April. Vi skall försöka bila till Busan under våren under en långhelg och en vecka på Koreas Hawaii, ön Jedju, i maj. Jag har också ett flertal besök och tillställningar som jag måste planera och organisera. Det är också ett flertal inspektioner som skall genomföras under våren. Nästa vecka skall jag deltaga i att övervaka helikopterflygningen här i DMZ. Det är alltid intressant och spännande att få komma ut på dessa mer operativa uppgifter.

Jul i Sydkorea

Det är juletid och förväntningarna har varit höga. Det har inte kommit någon snö ännu, kommer tomten, blir det några lussekatter eller julskinka?

Julskinkan och mycket annat har ju fastnat i tullen så det fick bli ett besök hos en österrikisk slaktare som hade julskinka. Den såg ut som den gör "hemma" så det verkade som om det skulle bli julskinka trots allt.

Julia har tittat på julkalendern varje dag. Den gick på SV play men kunde också laddas ned. På bilden sitter hon vid vårt amerikanska tilldelade matbord och ser på ett av programmen. Det var en mycket bra julkalender i år tyckte både vuxna och barn.

Innan det skulle firas jul så skulle vi ha julavslutning i skolan. Det vankades två veckors jullov för fröken Grundevik. Det var som vanligt flera stationer med pyssel och barnen var mycket glada. Gladast blev de dock när de såg sina fack innan de skulle gå hem. Facken var välfyllda med godis och annat gott. Under dagen var det som vanligt godis, ostbågar, chips och dricka……… Salladsbladen lyste med sin frånvaro.

Vi firade jul uppe i Panmunjom i år, tillsammans med min arbetskollegor och deras familjer. Stefan, vår Kvartermästare, hade kämpat i motvind de senaste veckorna med maten och ihärdiga försök att få loss skinka, laxar mm från den koreanska tullen. Han lyckades väl med sin uppgift och det som inte tullen gav ut, köpte han på stan. Bra jobbat Stefan!

Vi hade en uppesittarkväll, eller vad vi nu skall kalla det, kvällen innan julafton där vi klädde granen och drack lite glögg. På morgonen den 24 december hade tomten lagt paket utanför min rum till Julia. Det är härligt att se en liten tomteklädd människa vars ögon lyser av glädje och förväntan. Det blev pyssel och spel denna morgon. Tack Ingela för pysslet. Det var mycket uppskattat. Dagen blev sedan "traditionell" och vi var alla nöjda när vi gick och lade oss. Julia hade också fått dansa kring granen, något som andra inte ville göra. Hon greppade då tag i sin pappa och jag i tog i några, sedan var dansen i gång.

Hur gick det med skinkan då? Ja,…. är man van vid att en julskinka skall skäras upp i lite tjockare skivor var det si så där. Skinkan var uppskuren i 0.1 mm skivor…… i några hundra exemplar. Men som i alla sagor så slutade allt bra till slut.

Oroligt läge i Korea!

Söndag igen. Jag är VB uppe i Panmunjom och familjen är i Seoul. Det är tråkigt att vara här själv men roligt att veta att de är igång och gör roliga saker tillsammans. Vi skall ju alla upp till Panmunjom över juldagarna och det är ju inte många dagar dit.

Det rådet ett spänt läge nu i Korea. Man kan läsa om det i alla internationella tidningar på nätet. Det är naturligtvis 23 November händelserna som skapar denna spänning länderna mellan. Sydkorea har ju gett sig den på att genomföra sina övning och Nordkorea hotar med att slå tillbaka. Säkerhetsrådet skall kl. 1700 amerikansk tid (Öst) samlas för att diskutera den pågående situationen. Det märks "i luften" att tongångarna är skarpare denna gång. Vi får se vad som händer på måndag. Det är då som sydkoreanerna skall försöka öva med sitt artilleri igen. Några frågar mig om evakuering av familjen men det är för närvarande inte aktuellt.

Vi har fått tre lådor skickade från Sverige med julgodis, tidningar, paket mm. I en av dem låg min syster Ingelas mycket goda pepparkakor. De var ju i och för sig trasiga men lika goda. Julia var mycket glad. Hon älskar sin fasters pepparkakor (liksom jag…)

Jag har hittat en bil som vi skall köpa. Om allt går väl så har jag den på tisdag. Jag skall först genomföra ett teoretiskt prov så jag får ett amerikansk körkort, sedan skriva kontrakt, betalning och registrering. Jag skall ju ta med bilen hem nästa år så det var i sista minuten som jag fann en bil. Jag måste äga bilen minst 6 månader för att kunna ta med den hem till Sverige utan en massa problem. Nu blir det 6 månader och 5 dagar. Vad det är för bil? Det berättar jag i mitt nästa inlägg med en bild om allt gått väl.

Nu har jag gjort alla rapporter, ätit middag med mina kollegor från Schweiz och skall avsluta kvällen med en bastu. Snart är jag hemma igen och får då krama min lilla goa tjej Julia. Det ser jag fram emot. Varför skall man bråka när man kan kramas?

Julbak med kompisar!

Det har varit en härlig och trevlig dag idag lördag. Veckan i övrigt har också varit bra. Det har inte varit så mycket besök i Panmunjom denna vecka. Det har naturligtvis med den pågående ansträngda situationen mellan Nord- och Sydkorea. Det är lugnt här just nu men det pågår en diskussion i internationell och nationell koreansk press om säkerhetsläget. De övriga delegaterna har fått påringning från hemförband och arbetsgivare men från Lv6 (LvSS och Regchef) har varit helt tyst. Det är väl mycket att göra nu inför jul.

Åter till dagen. Julia hade inbjudit två klasskamrater till att baka pepparkakor idag hemma hos oss. Det var en amerikanska och en koreanska. Den amerikanska flickan, Susannah, hade med sina föräldrar. Jessica, den koreanska, hade med sin mamma och syster. Vi bakade en massa pepparkakor med stor entusiasm från de små damerna. Mammorna var också väldigt intresserad och duktiga på att göra pepparkaksfigurer. Jag hade på morgonen bakat lussekatter med saffran och det bjöd vi på till kaffet och glöggen, Det hade våra gäster aldrig smakat på förut så det var ett roligt och tacksamt inslag, då de alla gillade vad som bjöds.

Julia pratade engelska med kraftig amerikansk brytning så jag var alldeles förvånad och smått chockad över att hon kunde prata SÅ bra. Härligt. Nu sitter vi all och äter godis och ser på tv. Imorgon blir det utflykt i Seoul. Det är framförallt julklappar som skall handlas till en viss liten dam. Det skall bli kul. Ipad finns ju nu också här på basen till ett bra pris…..

Japan: Tokyo, Kyoto och Hiroshima

Vi lämnade Seoul tidigt på måndag morgon. Flygresan till Tokyo tog cirka två timmar, en

lagom tur. Vi tog sedan ett snabbtåg från flygplatsen in till Tokyo station. Vi blev genast varse att vistelsen i Japan inte skulle bli billig. Tågresan kostade närmare 800 kr! Hotellet var fint, men rummen väldigt små. Trots det höga rumspriset ingick inte någon frukost. Efter att ha installerat oss, gick vi ut på stan för att leta restaurang. Det var inte lätt för Rick, som hade mycket ont i sitt knä. Vi åt på en lokal japansk restaurang nära hotellet och tog sedan tunnelbanan till Ginza området, som liknas vid 5th Avenue i New York. Det var många mycket exklusiva affärer i området och i varje affär stod vakter. Vi tog en fika på ett trendigt café och begav oss sedan hemåt. Vi var trötta alla tre.

På tisdagen gick vi ut redan vid nio. Vi åkte först till ett mycket känt bönetempel, Meiji Shrine, och Yoyogi park. Templet är ett Shinto tempel som är den ursprungliga religionen i Japan. En religion utan bok. Fokus på Shinto är vad vi förstod att vara i harmoni med naturen. Det blev ett intressant besök i Shrinen för denna dag firade de barn i åldrarna 3, 5 och 7 år. Det sker bara en gång per år. Det var många barn som kom dit i traditionella dräkter tillsammans med präster. Mycket traditionellt!

Sedan tog vi oss till Takeshita Doori och Omotesando som är shoppinggator i området Harajuku. Lunchen blev sushi. Vi satt vid ett bord där rätterna kom åkande på en bana framför oss och där vi tog det vi ville ha. Vi betalade sedan för antalet tallrikar som vi hade framför oss. Det blev några stycken…. Vi åkte sedan vidare till Kejsarpalatset. Kvällen tillbringade vi i Ginza området. Vi hamnade på en lokal krog där vi åt grillspett, samt en risrätt som tillagades i ugn.

På onsdagen var det Sofies födelsedag. Rick och Julia uppvaktade med sång, presenter och frukost på sängen. Sofie hade inte önskat sig något speciellt, men fick en jättefin ring i vitguld med diamater. Gladast blev hon nog ändå av den fina teckningen från Julia.

När vi checkat ut åkte vi till den svenska ambassaden för en "brief". Det var intressant att få en bild av Japans ekonomiska- och säkerhetspolitiska läge. Vi tog oss sedan till centralstationen där vi åt en mycket god lunch. Julia fick välja ställe, det blev en pastarestaurang.

Vid fyratiden tog vi det japanska snabbtåget "Shinkansen" till Kyoto. Tåget går i 300 km/h. Resan tog två och en halv timma och kostade några tusenlappar!! När vi checkat in på hotellet bjöd Rick in sina kollegor på vårt rum för att fira födelsdagsbarnet. Det blev champagne och jordgubbar med vit choklad. Sedan gick vi ut tillsammans och åt middag. När vi kom tillbaka till hotellet gick Rick och Julia och badade i hotellets pool. Julia klarade av nästan 50 meter frisim. Simturen blev dyr. Badandet ingick inte i hotellpriset och med Japans prisläge på ett lyxhotell så gick det en liten slant….. men vad gör man inte när man lovat att bada!!

Morgonen efter åkte vi till ett av Japans finaste tempel Kinkaku eller Rokuon-ji Temple som det egentligen heter ( det "gyllene templet"). Det finns finns med på UNESCOs världsarvslista. Templets yttersta lager är gjort av bladguld. Templet låg i en mycket vacker park. Resan till templet var en upplevelse. Vi stod med japaner i en buss, hoptryckta utan rörelsefrihet. Resan tog nästan en timma! Efter fem minuter i bussen beslöt Rick att hemtransport skulle ske med taxi. Upplevelsen med hundra japaner klängandes på en var färdig och klar! Taxin tillbaka tog 15 minuter och Rick såg mycket glad ut i framsätet.

När vi kom fram till Kyoto Central station blev det en repris på det rullande sushibordet. Barnen blev också nöjda som fick äta på Mc Donald´s. För första gången under Japanvistelsen blev vi förvånade av det låga priset på lunchen! Mätta och belåtna var det dags för en tur med Shinkansen igen. Destinationen var nu Hisoshima. När vi kom fram var det mörkt ute. Staden var dock upplyst av olika figurer i ljus. Det var väldigt vackert. Det känns som det på något märkligt sätt vilar ett lugn runt staden.

Nästa dag besökte vi Peace Memorial museum. Det var en stark upplevelse och väldigt gripande. Det var en underbar höstdag och efter museet promenerade vi i parken ut till de olika minnesplatserna. Vi gick bl a till det beömda A-dome, som var en av de byggnader som fanns kvar efter atombomben. Staden är väldigt vacker. Det är svårt att tro att den för 65 år sedan var helt bortsprängd. På eftermiddagen gick vi en tur på stan.

Lördagen var vår sista dag på resan. Vi gick upp tidigt för att åka ut med en båt till ön Miyajima Det var underbart att komma ut på havet. Västkustbor som vi är, saknar vi havet här i Seoul. Vi hade väldigt fint väder även denna dag och ön visade sig i vackra höstfärger. Ön finns med på UNESCOs världsarvslista, där det berömda flytande toriin finns. Ön präglas av mycket vackra byggnader och typiska japanska trädgårdar. Ön är känd för sina ostron, som vi naturligtvis provade på. Vi åt dem friterade och det var väldigt gott. Vi promenderade under träd med färgsprakande löv och vilda rådjur fanns överallt. Vi åkte linbana upp till toppen på ön, där utsikten var bedårande. Vi hade gärna stannat längre på denna underbara ön. Det kändes som balsam för själen att vara där. Det blev en bra avslutning på vår resa.

Japan var ett mycket spännande och härligt land att vistas i. Got mat, gästvänliga människor, enorma kulturskatter och en fascinerande historia. Vi åker gärna tillbaka. Nästa planerade resa är dock till Filippinerna och ön Boracay. Det ser vi mycket fram emot.

En liten stunds reflektion….

Vi hann inte ens komma fram till Tokyo förrän vi fick beskedet att NordKorea hade genomfört en väpnad attack mot SydKorea. Det var många granater som landade in på sydkoreanskt territorium. Situationen är påtagligt spänd för tillfället. Det kan alla som läser dagstidningar och följer nyheterna på TV inse. Vi är för tillfället i Japan. En reseskildring skall naturligtvis snart dyka upp här på bloggen. Jag måste ändå fundera på hur framtiden kommer att utvecklas. Det är ju inte ett vådaskott som gått av direkt. Det blir mycket jobb de kommande veckorna i Panmunjom och med den osäkerhet som nu råder för min familj och de boende på den koreanska halvön.

Jag är nu i Hiroshima. Jag har besökt Hiroshima Peace Memorial Museum. Jag har stått framför A-Dome, sett bilderna över ett fullständigt bortblåst Hiroshima. Ett verk som tog några sekunder, likaså ca 140 000 människor som dog direkt eller inom ett par timmar. 100 000 människor ytterligare som dog av strålskador åren efter.

Vetskapen om kärnvapnets katastrofala effekter och NordKoreas, för mig, obegripliga handlingar, gör mig orolig och fundersam över hur människan är funtad och vad nästa steg blir i denna uppkomna situation, på den koreanska halvön.

Vistelsen i Hiroshima har påverkat mig för all framtid.