Honor Guard Ceremony och besök från Sverige

Det har varit en mycket intensiv vecka. Sjösjukan från söndagen var borta på måndag morgon och det kändes skönt. Fokus under veckan har varit chefsbyte och ambassadörsbesök. Christers sista vecka och Anders första som pågående chef. Chefen för de amerikanska styrkorna, Gen Sharp, hade bestämt att en Honor Guard Ceremony skulle genomföras för Christer. Det har varit mycket fram och tillbaka gällande vilken dag som detta skulle genomföras och vem som skulle hålla i ceremonin. Det blev till slut General Sharp själv och datum bestämt till den 30 mars. Normalt sett har man en mottagning efter en Honor Guard Ceremony och den svenska delegationen fick uppgift att själva planera detta. Jag har i min roll som sekreterare varit samordningsansvarig för svensk del, vid såväl Honor Guard Ceremony som efterföljande mottagning.

Den svenska ambassadören ringde under förra veckan och undrade om vi eventuellt kunde hjälpa honom med att ta emot ett regionalt ambassadörsbesök den 30 mars i Panmunjom. Vi föreslog då att de kunde också deltag vid vår chefsbytesdag i Seoul och sedan åka upp till Panmunjom. Jo, då det kunde dem och nu fick jag börja att planera detta besöket parallellt med allt det övriga. Ett besök till Panmunjom kräver att man t ex måste skicka in en inscannad passbild för att få acess till området. Det är lättare sagt än gjort när det gäller 20 stycken ambassadörer och övriga ur UD (de är ju på resande fot över världen). Jag fick till en tur i DMZ och sedan ett besök till vår camp efter lite ringande.

Honor Guard Ceremony gick bra, likaså mottagningen efteråt. Vi var ca 100 personer och alla verkade nöjda, särskilt Christer och Anders, vilket var roligt då de var huvudpersonerna denna dag. Direkt efter mottagningen åkte vi alla i NNSC upp till Panmunjom för att förbereda mottagandet av alla ambassadörer. Vi hade all olika uppgifter. Jag tog emot dem och följde med dem på en tur i DMZ. Christer höll i briefen och Stefan hade fixat till en mycket bra eftermiddagsbuffé. Det fanns mycket sill med tillbehör, snittar och koreanskt småplock. Det var lite lustigt att se alla ambassadörer samlade runt sillbordet. Så är det att vara utomlands en längre tid. De var kvar i två timmar och verkade vara mycket nöjda med besöket, liksom vår svenska ambassadör Lars Vargö. När de åkt var det dags för nästa inslag, Bell Hill.

Vi skulle nu ringa ut Christer och ringa in Anders som ny chef. Ceremonin kallas Bell Hill, då vi har en "kyrkklocka" på en kulle inom campen. Denna ceremoni är en intern men formell händelse då den, när den är genomförd, bekräftar att en person har gjort sitt i Korea och den andre påbörjar sin tjänst. Efter Bell Hill samlades vi nere i lunchrummet i vår "restaurang". Den kallas "Generel Mess" och jag hade ett förslag för några månader sedan att vi skulle belöna Christer med ett chefsfoto. Det var nu dags att avtäcka detta. Vi skålade i Champagne, gratulerade Christer och Anders och bad sedan Christer att avtäcka fotot. Det kändes riktigt bra att se hur glad och stolt Christer var över fotot. En riktigt bra dag gick nu mot sitt slut. Vi gick sedan upp till den svenska klubben och åt middag, pytt i panna med tillbehör. Vi rundade av vid 24.00. Jobbade sedan till 01.30. Somnade sedan ganska fort.

Vid lunchtid, torsdag 31 mars, åkte vi alla ned till Seoul. Jag skulle hjälpa Anders och hans fru Anja med att registrera sig på sjukhuset och tandläkaren. Under kvällen hade vi alla i delegationen en avslutningsmiddag med Christer och hand fru Lotta. En trivsam kväll med god mat och dryck, presentutdelningar och kramar. Det blev bestämt att Familjen Grundevik skall åka och hälsa på Christer och Lotta i sommar. Det har varit en bra tid med Christer. En sympatisk, empatisk och mycket trevlig person i mina ögon.

Fredagen den 1 april var jag ledig. Då åkte familjen ut till flygplatsen, i vår egna bil istället för taxi, och hämtade Sofies pappa Börje och hans sambo Lena. Nu blir det bus för Julia i två veckor…. Efter ID korts proceduren blev det lunch på Burger King och sedan blev det pedikyr för de nyanlända!! Efter detta inslag åkte vi hem. Vin och grillat på kvällen och alla somnade gott vid 2200.

Lördagen blev ett besök på Namdemun market. Det blev mycket handlat och koreansk lunch. Vi var hemma vid 1600 och då började morfar att busa med Julia. Han kom då på att en massage kunde vara skönt. Tillbaka till salongen och 1 timme senare kom han ut efter en hårdhänt behandling…

När vi vaknade på söndagen var Julia febrig och hade ont i halsen. Hon har ju lite för stora mandlar, som vi kanske skall operera bort, och vi fick göra en programförändring. Istället för tempel och konstmarknader, blev det Itaewon, köpgatan strax utanför vår bas. De köpte Converse skor, måttbeställda byxor mm. Julia och jag var hemma och tittade på tv. Beslöt då att skriva lite i min blogg om vad som hänt under veckan. Så här sitter jag i soffan och servar min lilla dotter med glass och hårkli. Nu är det en ny arbetsvecka som börjar. Jag skall vara VB till helgen och då kommer Börje och Lena upp till Panmunjom fredag-lördag tillsammans med Sofie och Julia. Åker sedan tillbaka till Seoul under söndagen för jag skall vara ledig den kommande veckan. Julia har påsklov och det passade bra med att Börje och Lena är här.

Många har undrat över hur det står till med radiak läget då Japan ligger nära Korea. Än så länge är det inga problem men det finns en viss oro i Korea över situationen. Det kan man förstå. Vi har det i alla fall bra till dags datum. Väskan med kläder, pass och pengar är ändå alltid packad för när något händer vill vi och 20 miljoner andra kanske lämna landet samtidigt. Då är det cash och lättpackat som gäller.

Party och illamående!

Det är söndag den 27 mars. Igår var jag ute på en övning med den sydkoreanska marinen. NNSC hade fått en möjlighet att observera en sjömålsövning med 5 stycken fregatter. Övningen annonserades i torsdag och skulle genomföras under lördagen den 26 mars. Det blev vår inkommande chef Anders och jag tillsammans med två kollegor från Schweiz samt två ur den koreanska samverkansgruppen. Vi lämnade Seoul 0530 på lördagsmorgonen och skulle vara tillbaka vid 19.30. Lagom kul att vara borta en hel lördag när man annars är igång i ett, och ledighetsdagarna är begränsade. Nåväl, nu är det som det är och det vara bara att åka. Det kanske kunde bli en trevlig dag….eller inte….

Vi var hemma 23.30 på lördagskvällen. När vi kom till flottbasen på den östra sidan av Sydkorea stod befälhavaren med hela sin besättning och väntade på oss. Det hjälpte väl lite att Anders var i sin förra befattning chef över den svenska marinen...

Fregatten la ut kl.1100 och vi fick en briefing. 3 minuter senare började båten att gunga. Fick då reda på att en Fregatt är väldigt gungig av sig. Efter ytterligare en minut kände jag hur svetten kom fram i pannan, blev blek och illamående. Jag gick då upp till däck och gick ut. Inte blev det bättre av det. Fick då en hytt som jag kunde lägga mig i. Övningen började klockan 13.00. Jag hade då kravlat mig upp och stod uppe med de övriga och så hur artillerielden träffade mål ute i havet. Vi befann oss då mitt emellan Sydkorea och Japan. Tittade då på min radiakmätare som hade börjat ge utslag. Inte bra!

Illamåendet och gungandet blev inte bättre . Gick och la mig igen. Vaknade av en jättesmäll "våningen" ovanför mig. Övningen hade fortsatt och pågick till klockan 17.00 Beräknad tid i hamn var 19.30. Det blev över 8 timmat ute till havs med kraftig sjösjuka. Det tog oss sedan 4 timmar att komma hem till Seoul igen. Denna dag var inte den bästa dagen under min tid i Korea. Idag söndag gungar det fortfarande och ett lätt illamående har varit ständigt närvarande.

Vi tog bilen utanför basen idag och åkte till ett Hello Kitty ställe 30 minuter norr om Seoul. Det blev en trevlig dag med god mat och lek. Det var också härligt att lufta bilen och få gasa på lite grand.

Veckan har annars bjudit på olika saker. Jag arbetar med att förbereda och genomföra den överlämnings ceremoni som skall ske mellan Christer och vår nya inkommande chef Anders. Vi får förutom alla generaler och VIP personer, ca 20 stycken svenska ambassadörer från Asien som gäster. De skall också med direkt upp till Panmunjom efter ceremonin och efterföljande mottagning. Jag håller i allt detta och det tar tid att samordna och koordinera. En annan sak som vi genomförde under veckan var den sk Small Potato Party. Det är då vi bjuder in alla som stöder oss i vårt dagliga arbete och har lite lägre grader i detta annars starkt hierarkiska system. Vi bjöd på aperitif, tävlingar, musik, mat, dryck och priser. Alla var mycket nöjda och kvällen blev mycket lyckad.

Dagen efter, torsdag, var vi alla inbjudna till Lars Vargö, Ambassadören här i Korea på middag. Det var en "farväl och välkommen till Korea" middag för vår chef och hans efterträdare. Vi var 30 personen som var inbjudna till residenset. God mat och trevligt sällskap.

Det är nu söndag som sagt. Det känns som det fortfarande gungar i rummet . En ny vecka står för dörren. Idag om 3 månader har jag lämnat Korea och landar i Stockholm under eftermiddagen. Jag säger som min chef Christer: ”I love to go home to Sweden but I hate to leave Korea”

Födelsedag och övningar

Nu är man tillbaka till jobbet igen. Veckorna som gått efter semestern har varit aktiva. Min chef Christer skall snart sluta efter 2 1/2 år och jag har uppgiften att fixa till avslutningsceremonin med efterföljande mottagning. Mycket att göra men kul. Vi har också gått in en en övningsfas då det pågår en stor vårövning i Sydkorea. NNSC åker runt och observerar vissa övningar både på amerikansk och koreansk sida. Kan väl inte påstå att det är det vassaste vi får ta del av men ändå tillräcklig hög nivå så att vår närvaro blir betydelsefull. Det är i alla fall skönt att få komma ifrån Panmunjom och åka runt i landet. Det finns ju snabbtåg här i Sydkorea som vi använder. De har en hastighet på upp till 300 km/h. SJ borde komma hit på ett studiebesök.

Jag har också haft handelsministern på besök (Eva Björling). Hon var trevlig och lättsam. Hon kom upp till Panmunjom med ambassadören och fyra personer till. Besöken avlöser varandra naturligtvis. Annars är fokus den pågående övningen.

En annan viktig del som hänt var att Julia fyllde 6 år. Vi firade själva födelsedagen och hade sedan i lördags barnkalas för klassen. Vi hade hyrt ett ställe där barnen kunde måla och skulptera. Lite uppträdande från Julias pappa och fiskdamm var naturligtvis på programmet. Det blev en lyckad fest. På kvällen var vi hos min chef Christer och hans fru Lotta på middag. Mycket god fisksoppa serverades. En mycket trevlig kväll.

Våren har nu börjat komma. Solen lyser och snön är borta. Det är lite varmare på dagen och vi väntar nu på att körsbärsträden skall slå ut inom några veckor. Det blir en härlig period. Vintern har varit lång och kall, precis som i Sverige. Vi börjar få lite hemlängtan. Det är snart 9 månader sedan vi var i Sverige. Jag får skriva lite mer till helgen. Då är jag VB igen uppe i Panmunjom.

Boracay, Filippinerna

Imorgon lämnar vi paradiset. Vi har haft en fantastisk semester på alla sätt. Vi hade väntat på denna resan länge och den var välbehövlig för oss alla. Rick har i princip inte varit ledig sedan vi kom till Korea. Vi har haft väldigt bra väder. Temperaturen har legat runt 30 grader i luften och 27 grader i vattnet. Kvällarna har varit underbara. Då har vi ätit god mat på restaurangerna vid strandkanten, lyssnat på musik och tagit en drink. Julia har varit uppe till elva varje kväll och som vanligt har hon varit glad och positiv under hela resan.

Vi lämnade ett nollgradigt Seoul halv sex på fredagsmorgonen den 11 februari. Vi åkte först till Filippinernas huvudstad Manila, en flygresa på närmare 4 timmar. Från Manila flög vi sedan till Caticlan. Därefter var det en båttur till ön Boracay. Vi var framme vid sex på kvällen och var då både trötta och varma. Så fort vi checkat in på hotellet tog vi oss ett dopp i det kristallklara turkosblå havet.

Vi har bott i en bungalow i polynesisk stil. Det kändes nästan som att bo i en djungel. Det är många palmer och annan grön växtlighet runt vår lilla "hydda". Hyddan ligger 30 m från stranden. Stranden är 4 km lång och alldeles kritvit. Ön är idag väldigt exploaterad och längs med stranden går en gata med restauranger, barer och affärer. Det är väldigt lugnt på dagen, men på kvällen är nattlivet i full gång.

Varje morgon har vi suttit vid stranden och ätit frukost. Vi har druckit färskpressad juice gjord av mango eller ananas. Vi har ätit omelett, bröd och yougurt, med färska frukter.

Första dagen solade och badade vi vid hotellet. Som vanligt låg Sofie alldeles för länge i solen och brände sig. Det skulle ju inte hända i år! Det blev även en massage av en kvinna som gick runt på stranden. Massagen var skön, men vi kände att hon inte var utbildad. Dagen därpå blev det massagen i en bungalow på stranden som tillhör hotellet. Det var underbart. Med tanke på det låga priset, kändes det ännu bättre. En timma med helkroppsmassage kostade 75 kr. Det blev således massage nästan varje dag.

På söndagen tog vi en "taxi", en 3 hjulig motorcykel med sidovagn till "Puka beach". Då kom vi till det Boracay vi sett på bilderna. Det var en helt orörd strand som var fantastiskt vacker. Där kunde vi sola och bada alldeles ostörda. Innan vi åkte hem åt vi en mycket god lunch bestående av olika grillade fiskar och scampi.

Fisk och skaldjur är en specialitet på ön. En kväll besökte vi en krabbrestaurang. Tyvärr var det inte så mycket mat i krabborna, så vi fick efterhand beställa in fler rätter. I sista vändan beställde vi ångkokta ostron. Vi hade ju ätit ostron i Japan och det smakade ju gott. Skillnaden var bara att i Japan åt vi friterade ostron. När de ångkokta ostronen kom in såg de nästan råa ut. Sofie smakade två stycken, men Rick åt med god aptit!

Maten är väldigt bra och billig. Det mesta är billigt på ön. Vi har köpt lite shorts och badkläder. Strandförsäljare av oäkta pärlor, klockor och solglasögon finns det gott om. Som tur är nöjer sig de flesta med ett nej.

På alla hjärtans dag var tanken att vi skulle åka till "Punta Bunga beach". Rick frågade "taxichauffören" om han visste vart det låg och det visste han. Det visade sig ganska snart att han inte alls visste det. Han körde in på de mest konstiga vägar och frågade efter stranden. Varje gång fick han vända och köra tillbaka. Tillslut blev Rick riktigt matt. Då hade vi åkt runt i nästan en timma! När han frågade några vakter vid ett lyxhotell, hänvisade de till stranden som låg nedanför hotellet och att vi kunde gå därifrån. Vi fick mot en avgift ta hotellets minibuss ner till själva hotellkomplexet. Vi möttes av ett gigantiskt område med parker och pooler. Det var det mest exklusiva spahotell vi satt våra fötter på. När vi kom ner till stranden, kom en strandvakt genast fram till oss med handdukar och drog fram tre solstolar. Han frågade sedan efter vårt rumsnummer! Det slutade med att vi tog ett snabbdopp och sedan försökte ta oss därifrån. Det var inte helt lätt att ta sig tillbaka. Vi gick längs stranden och kom till slut till Punta bunga beach. Då var vi ganska matta allihop och tog en båt hem till "vår strand", White Beach.

Det gick inte att ta miste på att det var "alla hjärtans dag" den 14 februari. Det var många par som valt att gifta sig på stranden denna dag. Vi bevittnade tre bröllop. Det var väldigt romantiskt att se paren stå på stranden i solnedgången. Vi åt en mycket god middag på en köttrestaurang och avslutade kvällen med glass på stranden. Vår städerska hade vikt våra handdukar till två svanar som bildade ett hjärta och lagt en ros bredvid.

Det är mycket underhållning på restauranger och barer på kvällarna. Många kör med livemusik och trubadurer. Vi har även tittat på artister som dansar med eld. De var väldigt skickliga.

En dag var vi ute på en båttur. Båten hade glasbotten och eftersom vattnet är kristallklart fick vi möjlighet att se vackra fiskar, sjöborrar, sjöstjärnor och annat som lever i vattnet. En av guiderna dök ner och tog bla upp en sjögurka som vi fick hålla i. Den kändes väldigt slemmig! Båten lade till utanför ett rev, där vi fick möjlighet att snorkla.

Idag tog vi en "taxi" till östra sidan av ön. Där blåser det mer och vågorna är höga. Stranden är väldigt populär när det handlar om surfing. På eftermiddagen tog Rick och Sofie den dagliga massagen. Sedan var det dags för Julia och Sofie att bli fina. På en nagelsalong fixades händer och fötter. Sofie provade "doktor fish", där man sitter med fötterna i en bassäng med fiskar. Fiskarna äter upp död hud på fötterna. Sofie tyckte att det kittlade när fiskarna nafsade på fötterna. Efteråt var fötterna väldigt lena. Behandligen avslutades med en fotmassage. Julia fick rosa naglar med vita små blommor. Kvällen middag var den bästa på hela veckan. Vi åt grillad fisk och grillade gambas (jätteräkor som var lika stora som en hummer). Sedan åt vi italiensk glass på vårt favoritställe! Kvällen avslutades med att Julia fick håret flätat. Nu håller vi på att packa och förbereda hemresan. Vi har haft en underbar vistelse på alla sätt. Vi åker tillbaka till ett soligt och lite varmare (+9 grader) Seoul i morgon bitti. Det blir en lång resdag då vi beräknas vara hemma vid 22.00. Boracay, mycket trevligt!

Semester!

Jag har inte skrivit i min blogg på några veckor. Det har mest varit rutinjobb och som vanligt några besök. Igår eftermiddag var svenska Handelsministern och Sveriges ambassadör hos oss. Det var ett trevligt besök. Det har under perioden varit Kinesiskt nyår och jag har varit VB från onsdag-måndag. De övriga kollegorna var lediga. Det var en lugn helg för mig.

Nu har jag äntligen en liten semester framför mig. Jag är ledig 9 dagar (inkl två helger). Min längsta ledighet fram tills idag har varit 4 dagar i sträck, och då var min lediga helg inräknad!

I morgon bär det av till Filippinerna och ön Boracay med min kära familj. Why? Because we are worth it!!

Black Hawk, skidåkning, Investigation och Benetton

Det var några veckor sedan jag skrev i min blogg. Det är inte brist på aktiviteter eller händelser som påverkat detta. Ser jag tillbaka på dessa tre veckor har jag flugit Black Hawk helikopter, övervakat när tre nordkoreaner blev överlämnade till Nordkorea genom Röda Korsets försorg i Panmunjom, varit Vakthavande, åkt slalom i de koreanska fjällen under en heldag, deltagit i utredningar gällande händelser i den militariserade zonen (DMZ) och varit på en Thailändsk mottagning i firandet av deras försvarsmaktsdag. Det är tur att jag har min blogg så jag kan titta tillbaka på året i Korea och på det sättet inte glömma av allt det som hänt. Det räcker med några veckor så måste man fundera på vad man egentligen gjort. Det har varit bra och intressanta veckor.

Helikoptern är en amerikansk Black Hawk helikopter. Uppdraget är att deltaga i den rutinmässiga flygning sydsidan genomför månadsvis. Denna flygning upprätthålls då den är giltig enligt det vapenstillestånd som finns. Nordkoreanerna har samma rätt men genomför inga flygningar. Vi landar precis strax bakom Conference Row och flyger sedan söderut ca 5 minuter, vid den södra gränsen av DMZ. Det var en kall dag med snö. Jag kunde se de gamla befästningarna och skyttegravarna som är kvar sedan kriget mycket tydligt då landskapet nu är kalt och kargt. Det är intressant att flyga på vintern då naturen har så kraftigt skiftat karaktär.

Flygningen tog drygt 30 minuter och genomfördes enligt gällande bestämmelser.

Jag har varit VB igen. Vi har en helg i månaden som vi måste vara kvar i Panmunjom. Det handlar framförallt om att visa närvaro i området och visa sig på Conference Row. Sofie och Julia var med denna helg så det blev lite trevligare att vara kvar med sällskap. Vi satt framför brasan i vår mäss (Svenska Klubben) under i stort sett hela helgen och det var ganska så mysigt. Vi åkte tillbaka till Seoul på söndagen då vi skulle deltaga på en skidutflykt under måndagen. Det var en inbjudan från den koreanska generalen som är nu i rollen som Senior Member i UNCMAC. Julia var ledig från skolan denna måndag så Sofie och hon kunde också åka med, vilket gladde mig särskilt. Nu fick vi chansen att öva lite mer slalom. Vi var ju i Sälen förra året och i de stora backarna hade jag Julia i sele. Undrar om jag skulle kunna släppa henne denna gång. Hon såg i alla fall fram emot att få åka skidor och det var ett gott tecken.

Efter en mycket tidig morgon och 2 1/2 timme i buss var vi framme. Det var en mycket imponerande anläggning med många backar och service. Inga släpliftar eller knapp liftar. Här var det sittlift eller kabinlift som gällde. Det fanns backar för alla åldrar, intressen och förmåga. Julia var lite ringrostig första åket, sedan släppte det rejält. Hon åkte på som hon aldrig gjort något annat och den lilla kroppen tröttnade aldrig. När det var tre åk kvar för dagen sa Julia: "Pappa, kan du inte släppa mig nu?" Det gjorde jag och hon åkte ned alldeles själv, med först pappa framför och sedan bakom. Gissa om jag var stolt. Nu kanske det kan bli en aktiv vintersemester varje år med familjen. I alla fall om jag får som jag vill. Vi kom tillbaka till Seoul vid 18.00 efter en mycket trevlig dag i de koreanska fjällen.

36 timmar senare åkte jag med på en trip till den mittre delen av Sydkorea. Uppdraget var att övervaka två inspektioner som UNCMAC skulle genomföra. Det handlade om en helikopter som kom lite för nära gränsen och ett vådaskott. Det är ju vinter nu i Korea och jag hade klätt mig därefter. Det var ca 25 grader kallt i bergen när vi efter 4 timmar kom fram till det första stället. Utredningen tog ca en timma och var ganska så enkel. Det är ändå viktigt att komma ut och visa att incidenterna tas på största allvar. Ett misstag på taktisk nivå kan på strategiska effekter. Oklarheter måste klaras ut. NNSC roll är att övervaka och verifiera att inspektionen går rätt till utifrån vapenstilleståndsavtalet och de interna regler som gäller. Den andra utredningen var en överflygning med helikopter. Färden till det stället som incidenten ägt rum tog ca 3 timmar. Ett mycket vackert område i bergen med slottsliknande byggnader som låg inklädd i dalgångarna. Det var mycket kallt, närmare 30 grader kallt. När vi var klara så skulle vi till ett lokalt hotell i en by. Det blev en sydkoreansk militärförläggning, ett slags rekreationsställe för soldater och officerare. Vi lämnade området för vidare färd mot Seoul tidigt morgonen därpå.

Jag var ledig på fredagen och kom hem lite tidigare än normalt på torsdagen. Det utnyttjade jag till att samverka med olika aktörer för framtida händelser. På em var jag ledig och såg fram emot några dagar med familjen. På kvällen kom modellmammam Sue förbi och undrade om Julia kunde åta sig ett modelljobb igen. Julia vill väldigt gärna detta så vi sa ja. Sue skulle hämta upp oss efter Julias skola på fredagen.

På fredagsmorgon vaknade jag med halsont och förkylning. Jag körde Julia till skolan och följde senare med Sofie till ett Gym/SPA här på basen. De hade bubbelpool mm. Jag la mig i en varm pool i ca 30 minuter och avslutade med 30 minuter i en massage stol. Det var mycket skönt. Efter en god lunchbuffé på Dragon Hill (Hotellet på basen) fixade jag tullhandlingarna för vår nya bil. Det behövs för att jag skall kunna skeppa hem bilen till Sverige i sommar.

När skolan slutade var Sue där. Då det var fyra barn som skulle vara med beställde Sue en taxi till mig och familjen. Det tog inte mer än 10 minuter så var vi med om en trippelkrock. Inga skador på oss eller andra men repskador på alla bilar. Det blev ett himla liv på alla utanför bilen och de nästan slogs. En lite koreansk kvinna där armarna vevades mot en stor manlig korean… Vi blev en timma försenade och de övriga hade börjat. Modelluppdraget var för BENETTON. Det skall vara till deras butikskatalog som går ut till alla affärer. Det var lite kul då detta är ett mycket känt märke. Det kanske blir så att lilla Julia dyker upp på en bild i affären hemma i Sverige, vem vet. Hon var i alla fall jätte duktig och mycket fin på bilderna. Vi var hemma kl. 20.30 och efter en liten kvällsmacka så somnade Julia snabbt.

Jag vaknade på natten med mer ont i halsen och mer förkyld. Har idag lördag legat hela dagen medan Sofie och Julia varit ute och shoppat. Sofie har varit hos frissan två gånger denna vecka. Resultatet? ja, det berättar hon säkert om i sin egen blogg men det är ju tur att det finns samtalspartners….

Tiger World

Nyårsfirandet blev en lugn och mycket trevlig tillställning. Vi valde att vara själva denna dag och kväll då vi ständigt är omgivna av andra. Det var ett bra val. Julia var uppe ända till 00.30 för hon ville se nyårsraketerna. Det ville vi med så vi gick ut på balkongen kl 24.00 men inget hände. Helt tyst. 5 minuter senare gick vi in igen, lite snopna, men med vetskapen att det har väl varit tillräckligt med smällare över denna stad genom åren och i historien. Nyår firas förresten i början av februari här i Korea, enligt den kinesiska kalendern, s k Lunar New Year. Då är det fest i dagarna två.

Jag har varit ledig hela två dagar denna jul och nyår. Det var skönt att få dessa få dagar samt lö-sö tillsammans med familjen. Vi var ute en kort sväng i staden under nyårsdagen, med det mesta var stängt så vi åkte hem för att spela spel och köra lite bil i området där vi bor. Under söndagen var det dags för en utflykt. Jag hade hittat ett spännande äventyrsbad som låg ca 1 timme utanför Seoul med tåg. Julia blev förtjust när hon så bilderna på nätet och ville åka med en gång. Den andra damen i huset var lite trött denna dag så hon var hemma. Hon ångrade sig nog när vi kom hem och berättade vad vi gjort.

Anläggningen heter Tiger World. Den innehöll, förutom ett mycket häftigt äventyrsbad, också ett SPA, skidanläggning (inomhus), golfanläggning, spelhus, restauranger mm. Vi valde badet denna dag. Det var ett äventyrsbad med en massa åkattraktioner, badvik med vågor och barnpooler. Det fanns även ett stort SPA med olika varma pooler,massage pooler , bar pool utomhuspooler, samt Dr Fish. Dr Fish är ett företag som specialiserat sig på att ha småfiskar i en pool där du stoppar ned fötterna. Sedan äter fiskarna på dina fötter, d v s de hudavsnitt som är utsatta för diverse förhårdnader.... SPA anläggningen och badet var delat i mitten av en stor restaurang där man satt i sina badkläder och sin lustiga badmössa och åt koreanska rätter.

Julia åkte själv flera av de åkattraktioner som fanns. Vi fick inte åka tillsammans. Det var ganska utmanande tunnlar som hon fick åka i och viss skräckblandad förtjusning var det i det lilla ansiktet när jag tog emot henne i vattnet. Jag åkte själv i ett rör som senare i en mycket hög fart slungade ut mig en en stor silo där jag åkte runt några varv innan jag åkte ut i ett hål, rätt ned i en annan pool. Häftigt och annorlunda. Vi stannade i fyra timmar innan vi åkte hem igen.

Det är nu snö i Korea, ca 10 minusgrader och mestadels sol. Det är vackert i naturen. Det känns som läget också har stabiliserat sig fast tongångarna fortfarande är skarpa, från båda sidor gränsen. Vi har fått ett flertal inbjudningar den närmaste tiden. Vi skall till den svenska Ambassadören i helgen för julgransplundring, nästa vecka är det en lunch med den Sydkoreanska överbefälhavaren i Seoul, några dagar senare är det till den Thailändska Ambassadören på en "After New Years Reception". Vi är också inbjudna på en skidresa under en heldag som även barnen får följa med på. Det skall bli trevligt. Det har varit några mottagningar under hösten men inte så många som jag räknat med, vilket är bra. De flesta inbjudningar är ju på helgen och då vill jag vara med familjen.

Jag har nu varit i Korea i snart 7 månader. Tiden går fort. Vi har flera saker att se fram emot under våren. Först är det en resa till Filippinerna. Svärfar Börje och hans sambo Lena kommer ned och hälsar på i April. Vi skall försöka bila till Busan under våren under en långhelg och en vecka på Koreas Hawaii, ön Jedju, i maj. Jag har också ett flertal besök och tillställningar som jag måste planera och organisera. Det är också ett flertal inspektioner som skall genomföras under våren. Nästa vecka skall jag deltaga i att övervaka helikopterflygningen här i DMZ. Det är alltid intressant och spännande att få komma ut på dessa mer operativa uppgifter.