Time to say goodbye!

Tiden har rusat iväg. Skall vi verkligen lämna detta fantastiska land och dessa underbara människor? Ja, på min biljett hem till fäderneslandet står det att om 24 timmar skall jag åka… De sista två veckorna har varit fyllda av aktiviteter och händelser. När man som jag snart skall åka hem kommer det naturligtvis en efterträdare. Allan och hans fru Barbara kom den 9 juni och jag hämtade upp dem på flygplatsen här i Seoul.

De är två mycket trevliga och glada människor. Det kommer att bli lätt för dem att anpassa sig till livet i Korea. Med deras ankomst startade vår överlämning. Det blev två intensiva veckor och jag känner att vi nådde fram till vårt slutmål. Under denna period hade vi ordnat en s k Hail and Farewell lunch i Panmunjom. Syftet är att säga hej då till utgående delegat och välkomna den nya delegaten. Fredagen den 17 juni var detta tillfälle. Det som var inbjudna var 44 stycken inklusive Sofie och Julia. Det blev tal, medaljer och sköldar från amerikanarna, Koreanerna, Schweizarna samt vår chef Anders . Det som jag kanske uppskattade mest var att Julia fick en present av den koreanska samverkansgruppen. De hade fixat en koreansk folkdräkt till henne. Hon blev mycket glad.

Vi åkte sedan ned till Seoul under eftermiddagen för vi var inbjudna till den Australienske Försvars attachén på en BBQ fest. Vi var där förra året när vi precis anlänt och det var lika trevligt denna gång som då.

Under lördags morgonen åkte jag upp till Panmunjom för att fortsätta vår överlämning. Det blev mycket jobb under helgen men också lite pingis och trevligt samkväm. Vi skulle få försvarsministern på besök under kommande vecka så det var även där mycket att samverka om.

Under måndags eftermiddagen åkte vi ned till Seoul igen. Vi hade fått en inbjudan av vår ambassadör Lars Vargö till en middag hemma hos honom med anledning av Försvarsministerns besök. Det var naturligtvis en hel del ambassadörer där inklusive Sten Tolgfors. Innan middagen höll ambassadören ett litet tal där han riktade sig till NNSC och vi delegater som skulle åka hem. Vi fick var sin sköld som Försvarsminister delade ut för "våra gärningar" på den koreanska halvön. Mycket uppskattat. Kvällen var mycket trevlig och de som skulle besöka Panmunjom under tisdagen var också på middagen, så det var ett utmärkt tillfälla att samverka och samordna diverse saker innan Tolgfors kom upp under tisdagseftermiddagen.

Försvarsministern kom med ett stor poliseskort. Jag mötte upp vid vår fösta checkpoint och sedan rullade programmet på. Jag hade studerat Carl Bilds program då han var här 2008 samt när Tolgfors var här (som handelsminister) 2007. Programmet blev bra och det löpte på utan friktioner. Det var en mediagrupp från Korea som följde med och även jag blev intervjuad i i TV om NNSC verksamhet (Arirang News- en engelskpråkig koreansk kanal). Det fanns även andra(Nordkoreaner) som var intresserade av Försvarsministern när han var på Conference Row…

När Tolgfors och hans grupp kom till vår camp blev det brief och middag. Innan middagen genomförde vi vår interna ceremoni, Bell Hill, som syftar till att Allan tar över som sekreterare formellt och jag är klar. Försvarsminister och alla gäster var med och det blev ett litet kort tacktal av vår chef Anders, och Tolgfors delade ut en "silver två" som sätts på NNSC medaljen.

Vi serverade sedan Bulgugi till middag. Mycket gott.

Under kvällen, efter besöket, kunde jag äntligen sitta ned och koppla av. Det var en skön känsla. På onsdagsmorgonen var det dags att säga hej då till all personal på campen. Jag delade ut vinflaskor (som jag köpt på basen) som en gåva som tack för allt stöd. Franska viner är dyra här i Korea och en mycket uppskattad gåva.

Vid ankomst till Seoul, i regn och dimma, avregistrerade jag min bil. Dettta är en procedur man måste göra innan jag kan skeppa hem bilen till Sverige. Jag fick lämna in skyltarna och regbevis, fick ut tillfälliga skyltar av trä samt ett exportcertifikat. Allt gick som planerat och nu var det bara att åka ned till Pyeongtek, där shipping företaget EUKOR har sin hamn. Jag hade en tid, torsdag den 23 juni, att lämna in bilen. När vi kom ned dit så blev vi mycket väl mottagna. Besök på Cheonan på marinbasen, Brief, rundvandring, lunch och en guidad tur på det till EUKOR senast levererade fartyget (ett Ro-Ro fartyg). Det var helt nytt och var en mycket intressant upplevelse. Allt från bryggan, maskinrummet till själva lastningen av 8200 bilar (KIA och Hyundai) för vidare transport till Europa. "Vi" var, förutom jag själv, Stefan, Anders och hans fru Anja. Vi var inbjudna för att diskutera vissa saker. Jag passade då på att lämna in bilen för vidare transport till Sverige. Det var naturligtvis förenat med en hel del pappersarbete samt kostnader. Jag var också tvungen att fixa till en transportförsäkring från Sverige. Det sistnämnda var inte helt enkelt (eller billigt!) men Länsförsäkringar kunde hjälpa mig. Nu kommer bilen att anlända Sverige i mitten eller slutet av augusti.

Vi firade midsommar i Korea detta år igen. Vi saknar att vara i Grundsund under denna helg. Vi får hoppas att det blir Grundsund nästa år i stället. Julia och jag åkte på morgonen till Lotte World (inomhus Liseberg) och åkte en massa roliga och häftiga åkattraktioen. Vi hade en härlig dag tillsammans. Julia var helt slut när vi åkte hem. Senare under eftermiddagen var vi alla samlade hos min kollega Stefan och hans familj. De hade ordnat det mycket bra med alla tillbehör. Kvällen blev mycket trevlig och en bra avslutning på ett mycket spännande och bra år.

Kan man sammanfatta ett år på några rader? Det är nog en omöjlig uppgift efter allt vi gjort och upplevt. Korea är i alla fall för mig Landet där visioner blir verklighet, artiga och underbara människor, en fantastisk natur och spännande kultur. Vår familj har vuxit sig samman på ett mycket bra sätt. Sofie har fått möjligheten att ha ett friår och kunna ta hand om sig själv (samt Julia och vårt hushåll!!). Julia kan simma obehindrat, både ovan och under vattnet, prata flytande engelska och fått många nya vänner. Hon har blivit kulturellt utbildad och fått helt nya referensramar. Det är också med stolthet jag som pappa kunde läsa hennes betyg (ja, betyg får man på kindergarten i USA!!) där hon går ut med högsta betyg i alla ämnen och aktiviteter, inklusive engelska som andraspråk. Hon kunde säja hej, hejdå, ja och nej när hon kom hit förra sommaren. Nu skall hon börja ettan i höst, ett år tidigare.

Nu är det dags att säga adjö till detta fantastiska land. Jag hoppas jag kan återvända någon gång. Jag vet att jag kommer att sakna Korea, men det skall bli väldigt skönt att få åka hem i morgon. Det har varit betydligt mer jobb än vad jag trodde och lite ledighet/semester. Det skall bli skönt att få nu vara ledig under en längre period. Väl mött hemma i Sverige!