Last Call from my Blog.

Äntligen hemma. Ja, det är skönt att få komma hem. Det är också med mixade känslor att efter lång tid lämna Korea. Vädret i Sverige har varit fantastiskt bra sedan vi kom hem och det är härligt att ta en kopp kaffe på altanen i sitt eget hem. Resan hem till Sverige gick bra. Vi bodde hos min bror Robert och hans familj i två dagar innan vi flyttade in i vårt hus igen. Alla lådor från Korea har kommit, bilen står på ett fartyg utanför Aden bukten någonstans på väg till Sverige, och allt har fungerat oförskämt bra.

Nu skall jag bara "lata" mig i ett par veckor och landa in i verkligheten igen. Jag har flera projekt på gång hemma i huset. Det är också dags att fundera över framtiden. Julia skall börja första klass i höst. Det skall bli spännande att få fälja hennes skolgång och utveckling. Det gick fantastiskt bra för henne i skolan i Korea och vi är tacksamma för att inga friktioner uppstått i det avseendet.

Syftet med min blogg har varit att på ett enkelt sätt uppdatera den intresserade att ta del av min vardag samt skriva en egen dagbok över mitt år. Sofie skrev sin blogg i samma syfte men ur hennes egna vardagsperspektiv. Jag fokuserade mer på arbetet som NNSC delegat. Bloggarna tillsammans ger en bra bild över ett år tillsammans ur flera perspektiv.

Korea blev min femte mission utomlands. Jag har skrivit mail, veckobrev i tid och otid genom åren. Jag lärde mig tidigt att det var viktigt för anhöriga och vänner hemma att få veta vad som händer. Individuella mail tar tid att skriva och det är inte alltid jag haft den tiden att skriva en massa mail. Bloggen har då varit mitt sätt att nå ut till alla som är intresserade och samtidigt slipper jag berätta samma story om och om igen när jag väl är hemma. "Alla" vet ju redan vad jag gjort!!

Är detta den mest spännande och intressantaste mission jag genomfört? Både ja och nej. Inga missioner gå att jämföra med varandra men Korea var kanske inte den mest utmanande mission jag tänkt mig från början. Det har nog sina orsaker av andra anledningar. Sudan har idag den 9 juli blivit en självständig stat. Det trodde jag nog inte 2003 då jag tjänstgjorde i detta område i en mission (JMC) som lade grunden till den FN styrka som från 2005 till dags datum är i området. JMC och UNMIS skapade denna utveckling för södra Sudan så på något sätt är man en del av fredsarbetet i världen. Sudan var nog den mest spännande och utvecklande mission jag varit på vid närmare eftertanke. Korea har varit fantastiskt med anledning av att min familj kunnat vara med samt människorna och naturen i Korea.

Det är dags att sätta paus på bloggen. man vet aldrig när det är dags igen. jag har sagt att Korea var min sista mission. Jag är en rastlös själ så man vet aldrig vad som händer i framtiden så det kanske är bäst att bara sätta på pausknappen istället för att stänga ned Grundevik News Updates för gott.

Tack för att Du följt min blogg. Trevlig sommar, njut av livet. Det skall jag göra.

"Back in town, closing down" (Libanon 93-94)

Rick

Time to say goodbye!

Tiden har rusat iväg. Skall vi verkligen lämna detta fantastiska land och dessa underbara människor? Ja, på min biljett hem till fäderneslandet står det att om 24 timmar skall jag åka… De sista två veckorna har varit fyllda av aktiviteter och händelser. När man som jag snart skall åka hem kommer det naturligtvis en efterträdare. Allan och hans fru Barbara kom den 9 juni och jag hämtade upp dem på flygplatsen här i Seoul.

De är två mycket trevliga och glada människor. Det kommer att bli lätt för dem att anpassa sig till livet i Korea. Med deras ankomst startade vår överlämning. Det blev två intensiva veckor och jag känner att vi nådde fram till vårt slutmål. Under denna period hade vi ordnat en s k Hail and Farewell lunch i Panmunjom. Syftet är att säga hej då till utgående delegat och välkomna den nya delegaten. Fredagen den 17 juni var detta tillfälle. Det som var inbjudna var 44 stycken inklusive Sofie och Julia. Det blev tal, medaljer och sköldar från amerikanarna, Koreanerna, Schweizarna samt vår chef Anders . Det som jag kanske uppskattade mest var att Julia fick en present av den koreanska samverkansgruppen. De hade fixat en koreansk folkdräkt till henne. Hon blev mycket glad.

Vi åkte sedan ned till Seoul under eftermiddagen för vi var inbjudna till den Australienske Försvars attachén på en BBQ fest. Vi var där förra året när vi precis anlänt och det var lika trevligt denna gång som då.

Under lördags morgonen åkte jag upp till Panmunjom för att fortsätta vår överlämning. Det blev mycket jobb under helgen men också lite pingis och trevligt samkväm. Vi skulle få försvarsministern på besök under kommande vecka så det var även där mycket att samverka om.

Under måndags eftermiddagen åkte vi ned till Seoul igen. Vi hade fått en inbjudan av vår ambassadör Lars Vargö till en middag hemma hos honom med anledning av Försvarsministerns besök. Det var naturligtvis en hel del ambassadörer där inklusive Sten Tolgfors. Innan middagen höll ambassadören ett litet tal där han riktade sig till NNSC och vi delegater som skulle åka hem. Vi fick var sin sköld som Försvarsminister delade ut för "våra gärningar" på den koreanska halvön. Mycket uppskattat. Kvällen var mycket trevlig och de som skulle besöka Panmunjom under tisdagen var också på middagen, så det var ett utmärkt tillfälla att samverka och samordna diverse saker innan Tolgfors kom upp under tisdagseftermiddagen.

Försvarsministern kom med ett stor poliseskort. Jag mötte upp vid vår fösta checkpoint och sedan rullade programmet på. Jag hade studerat Carl Bilds program då han var här 2008 samt när Tolgfors var här (som handelsminister) 2007. Programmet blev bra och det löpte på utan friktioner. Det var en mediagrupp från Korea som följde med och även jag blev intervjuad i i TV om NNSC verksamhet (Arirang News- en engelskpråkig koreansk kanal). Det fanns även andra(Nordkoreaner) som var intresserade av Försvarsministern när han var på Conference Row…

När Tolgfors och hans grupp kom till vår camp blev det brief och middag. Innan middagen genomförde vi vår interna ceremoni, Bell Hill, som syftar till att Allan tar över som sekreterare formellt och jag är klar. Försvarsminister och alla gäster var med och det blev ett litet kort tacktal av vår chef Anders, och Tolgfors delade ut en "silver två" som sätts på NNSC medaljen.

Vi serverade sedan Bulgugi till middag. Mycket gott.

Under kvällen, efter besöket, kunde jag äntligen sitta ned och koppla av. Det var en skön känsla. På onsdagsmorgonen var det dags att säga hej då till all personal på campen. Jag delade ut vinflaskor (som jag köpt på basen) som en gåva som tack för allt stöd. Franska viner är dyra här i Korea och en mycket uppskattad gåva.

Vid ankomst till Seoul, i regn och dimma, avregistrerade jag min bil. Dettta är en procedur man måste göra innan jag kan skeppa hem bilen till Sverige. Jag fick lämna in skyltarna och regbevis, fick ut tillfälliga skyltar av trä samt ett exportcertifikat. Allt gick som planerat och nu var det bara att åka ned till Pyeongtek, där shipping företaget EUKOR har sin hamn. Jag hade en tid, torsdag den 23 juni, att lämna in bilen. När vi kom ned dit så blev vi mycket väl mottagna. Besök på Cheonan på marinbasen, Brief, rundvandring, lunch och en guidad tur på det till EUKOR senast levererade fartyget (ett Ro-Ro fartyg). Det var helt nytt och var en mycket intressant upplevelse. Allt från bryggan, maskinrummet till själva lastningen av 8200 bilar (KIA och Hyundai) för vidare transport till Europa. "Vi" var, förutom jag själv, Stefan, Anders och hans fru Anja. Vi var inbjudna för att diskutera vissa saker. Jag passade då på att lämna in bilen för vidare transport till Sverige. Det var naturligtvis förenat med en hel del pappersarbete samt kostnader. Jag var också tvungen att fixa till en transportförsäkring från Sverige. Det sistnämnda var inte helt enkelt (eller billigt!) men Länsförsäkringar kunde hjälpa mig. Nu kommer bilen att anlända Sverige i mitten eller slutet av augusti.

Vi firade midsommar i Korea detta år igen. Vi saknar att vara i Grundsund under denna helg. Vi får hoppas att det blir Grundsund nästa år i stället. Julia och jag åkte på morgonen till Lotte World (inomhus Liseberg) och åkte en massa roliga och häftiga åkattraktioen. Vi hade en härlig dag tillsammans. Julia var helt slut när vi åkte hem. Senare under eftermiddagen var vi alla samlade hos min kollega Stefan och hans familj. De hade ordnat det mycket bra med alla tillbehör. Kvällen blev mycket trevlig och en bra avslutning på ett mycket spännande och bra år.

Kan man sammanfatta ett år på några rader? Det är nog en omöjlig uppgift efter allt vi gjort och upplevt. Korea är i alla fall för mig Landet där visioner blir verklighet, artiga och underbara människor, en fantastisk natur och spännande kultur. Vår familj har vuxit sig samman på ett mycket bra sätt. Sofie har fått möjligheten att ha ett friår och kunna ta hand om sig själv (samt Julia och vårt hushåll!!). Julia kan simma obehindrat, både ovan och under vattnet, prata flytande engelska och fått många nya vänner. Hon har blivit kulturellt utbildad och fått helt nya referensramar. Det är också med stolthet jag som pappa kunde läsa hennes betyg (ja, betyg får man på kindergarten i USA!!) där hon går ut med högsta betyg i alla ämnen och aktiviteter, inklusive engelska som andraspråk. Hon kunde säja hej, hejdå, ja och nej när hon kom hit förra sommaren. Nu skall hon börja ettan i höst, ett år tidigare.

Nu är det dags att säga adjö till detta fantastiska land. Jag hoppas jag kan återvända någon gång. Jag vet att jag kommer att sakna Korea, men det skall bli väldigt skönt att få åka hem i morgon. Det har varit betydligt mer jobb än vad jag trodde och lite ledighet/semester. Det skall bli skönt att få nu vara ledig under en längre period. Väl mött hemma i Sverige!

Spring tour till Jeju och Inspektionsrunda

Maj månad har bara försvunnit. Efter 5 dagars semester var det mycket jobb i dagarna två. Sedan bar det av till en ö som kallas Koreas Hawaii. Ön heter Jeju och är till sin storlek ungefär som Gotland. Det bor ca 600 000 personer på ön. Det är en mycket populär ö för koreanerna, då bad och naturlivet är mycket fint. Det blir många bröllop och smekmånader som tillbringas på Jeju. Hela resan var sponsrad av UNCMAC och den som är den främste företrädaren, Senior Member. Han är korean och resans syfte är att få ta del av den koreanska kulturen och att genomföra teambuilding. Vi flög till Jeju i en koreansk Hercules. Det tog ca en timma. När vi landade var det palmer överallt och solen sken. Koreanerna hade ordnat ett mycket bra program med besök av såväl som militära installationer (japanska tunnlarna under ockupationen) till rena turistfällor. Det var genomgående ett glatt gäng som var med och kvällarna var fyllda av skratt och skönsång. Det sistnämnda var Kareoke under kväll två där jag själv försökte på mig en låt eller två. Gick väl inte så där jättebrabra….

Jeju var vackert. Landskapet påminde om Gotland, särkilt längs den 6 km långa promenad som vi genomförde i en mycket vacker havsmiljö, inkluderat promenad längs klipporna. När jag kom hem på fredags kvällen var Julia sjuk och hade fått feber. Det var synd då vi hade planerat att ha min chef Anders och hans fru Anja på middag dagen efter. Jag hade lovat dem fisk och skaldjurs tema! Vi fick tyvärr ställa in det då Julia blev sämre under lördagen. Febern höll i sig en vecka så det var en svag tjej som gick till skolan på fredagen, veckan därpå. Helgen blev alltså lugn och vi startade att packa ihop vår lägenhet. Vi åker ju snart hem till Sverige igen.

Jag var ledig på måndagen då jag var hos tandläkaren för kontroll. Under tisdagen fram till fredagen så hade jag uppgiften att deltaga på en s.k GP/OP Inspection. Det är en inspektion UNCMAC regelbundet gör i syfte att kontrollera att alla (syd)koreanska positioner, längs den 24 mil långa gränsen mot Nordkorea, har den utrustning som tillåts enligt eldupphörsavtalet samt kontroll av soldaternas kunskap om de regler som gäller vid ett eventuellt eldöppnande.

Vi besökte 15-20 stycken olika ställningar. De är byggda som Fort och de är placerad som det kända Örnnästet. Utsikten är bedårande och likheten med den Kinesiska muren som slingrar sig fram i naturen och över bergen är slående lik. Det är frisk luft, tyst och ödsligt. Vägarna är av skiftande karaktär och vi fick stundals åka med i koreanska militärens fordon för att kunna komma fram. Denna inspektion var på fyra dagar så det blev mycket bilåkande och sena kvällar. Vi bodde på samma hotell under hela tiden och kvällarna avslutades med en gemensam middag, oftast koreansk.

Det var härligt att få vara ute i naturen. Uppdraget liknar att vara en FN observatör. Mötet med människor, samtalen över "lägerelden" och den kunskapsuppbyggnad som automatiskt sker. Gruppen jag var ute med var positiva och framåt. Precis sådana som jag gillar att umgås och arbeta med. Det var en fröjd att vara ute denna vecka.

Vi har också firat Mors dag här i Korea. Sofie fick ett traditionellt firande med present och besök på restaurang. Vi firade ju mors dag för några veckor sedan men då var det den amerikanska versionen. Vi var ute i söndags med några amerikanska vänner på en Thai resturang och sedan på Starbucks med kaffe och tilltugg. Julia och jag blev uppraggade av en agentur som skulle spela in en reklamfilm och de ville ha en pappa med dotter. Vi stod där och blev fotade och intervjuade. Vi får se vad som händer den närmaste tiden. Kanske blir man en tv stjärna på äldre dar….

Nu är det bara 27 dagar kvar i Korea. En mycket spännande, intressant och lärorik tid, men det skall nu bli skönt att få åka hem. Jag tror att det nya gänget som kommer att ta över, med Anders Grenstad i spetsen, kommer att få en fantastiskt rolig tid här i Korea. Nästan så jag önskade att det var nu jag kom hit istället…..

Spring Reception och bilsemester.

De senaste veckorna har varit fulla av olika aktiviteter. Förra veckan hade vi vår årliga vår reception på NNSC campen. Efter mycket jobb med att bjuda in gäster, musikband, uppträdande och organisera upp själva mottagningen var det bara vädret som jag var orolig för. Det var fint väder alla dagar innan fredagen den 6 maj och alla dagar efter….

Prognosen var mulet med regnskvättar efter kl. 1600. Det kom ca 100 gäster. Det var ambassadörer, försvars attachéer, koreanska försvaret och många andra som stöttat NNSC på olika sätt. Vädret då! Jo, det började regna lite lätt 30 minuter före vi började och höll på i stort sett hela tiden. Vi kunde ändå genomföra allt enligt program och alla gäster var glada och såg ut att ha det mycket trevligt. Jag hade fixat ett rockband från den amerikanska armén och en Taekwondo uppvisning från den koreanska armén. Var förresten tvungen att testa deras färdigheter efter uppträdandet. Dem var ganska duktiga...Hela mottagningen var uppbyggd som ett litet festivalområde och hade utsikt mot Nordkorea. Jag var nöjd med dagen och kunde på kvällen koppla av med en liten kompis från Skottland.

Jag var VB över helgen och åkte upp till Panmunjom under lördagen. På måndagen åkte familjen ut på en 5- dagars bilsemester genom Korea, ut på östra sidan och ner till Busan, Koreas näst största stad, belägen mycket fint vid havet. Nu var det det här med vädret igen. Maj är alltid soligt och varmt. Inte denna veckan. Det ösregnade ned från måndag till torsdag. Första stoppet var på ett SPA hotel i östra Korea. Såg framför mig bad och lek. Icke sa Nicke. Det var ett traditionellt koreanskt nakenbad som var delat på män och kvinnor. Vi gick sedan ut i nationalparken för en promenad innan regnet kom igen.

Under tisdagen åkte vi till Busan. Det blåste och regnade så mycket så att vi kunde inte ens lämna hotellet under påföljande dagarna. All planering gällande aktiviteter som strandlekar och besöka områden som är med på världsarvslistan blev inte av. Det blev besök på akvarium och glassätande i sängen till lite film istället. Vissa var ju lika glada för det. Vi kom i alla fall ut under torsdag eftermiddag i Busan och det var i alla fall en tröst. Vi besökte ett härligt shopping/restaurang område i Busan och senare ett stentempel som var mycket intressant. templet låg uppbyggt precis vid havet.

Under fredagen åkte vi hemåt mot Seoul igen. Det var en fantastiskt fin dag och vi åkte till ett buddhist tempel som var en fantastisk upplevelse. Templet finns med på UNESCOS lista. Buddha står som en 30 meter hög guldstaty mitt i byn och överallt fanns små tempel. Det största templet hade tre Buddha statyer i storleken "gigantiska". Vi var tillbaka i Seoul vid 2100 på kvällen. Då hade vi fått

uppleva hur det känns att sitta i en bilkö i ca en timme för att komma in i Seoul, en sträcka på ca 10 km. Långsamt, långsamt och många, många bilar. Det blev till slut en trevlig vecka med många nya intryck från ett fantastiskt land. Att köra bil i Korea var också mycket spännande och lättare an vad jag hört. Bilen gick som en klocka och det var en fröjd att sitta i framsätet.

Helgen blev i Seoul. Det blev shopping (lite Apple produkter igen…), minigolf och till Seoul Grand Park. En park som innehåller flera teman som t ex Zoo och nöjespark. Återkommer gällande det sistnämnda i nästa blogg. Då kommer jag också att beskriva ön Jedju. Den kallas för Koreas Hawaii. Dit skall jag på onsdag tom fredag. Det ser jag fram emot.

Påsk och ledighet

Påsken har firats här i Korea som på många andra ställen. Nu skall jag väl inte kalla vår amerikanska bas för Korea för det var inne på basen som det firades och åt godis. Amerikanarna har en tradition på söndagen att anordna en s k Äggplockning.

Julia anlände till platsen ståndmässigt…….. med sin korg som hon hade fått av påskhönan dagen innan-Den korgen var naturligtvis fylld med godis och Julia uttryckte sin glädje när hon hittade korgen i ett skåp i vardags rummet "jag älskar påsken". När vi kom fram till platsen för äggletning var det en liten plan fylld med plastägg, vardera med godis eller ett litet kvitto som gav en present eller presentkort i vår "Maxi" butik. Alla barnen ställde upp på linje och sedan var det "lycka till". Man plockade så fort och mycket som möjligt. Julia fick ihop ca 20 ägg som var fyllda med godis. Ett trevligt inslag denna söndag.

Vi åkte sedan ut på stan. Jag skulle fixa till ett par jeans som jag köpt. Hamnade då hos en skräddare och gick därifrån med beställning på 2 stycken kostymer och två skjortor, skräddarsytt förstås av högsta kvalitet! Byxorna blev i alla fall inlämnade. Provning sker på fredag för att sedan hämta kostymerna veckan efter.

Vi har naturligtvis målat ägg och ätit grillade havsdelikatesser. Vi åkte till fiskmarknaden tillsammans med Anders och Anja. De hade inte varit där förut och jag hade beslutat för att köra dit…. och att hitta gick bra. Vi var hos Anders och Anja på en lunch förra söndagen som var mycket trevlig. God mat och dryck, glada och välkomnande värdar. Vi var där i över tre timmar. Julia och jag spelade sedan minigolf, 36 hål, och det gick bra fast, eller tack vare, den goda stänkaren till kaffet….

Nu har våren kommit till Korea. Värmen kommer så sakteligen. Jag har varit ledig denna fredag och Julia och jag åkte till Lotte World. Vi skulle till ett annat utomhus "Disney World" men det ösregnade denna långfredag, så det blev Lotte istället. Det hade ca 20 000 andra barn också och vi kunde bara åka en attraktion innan vi tröttnade och åkte vidare för lunch och glass. Vi hade i alla fall en trevlig dag ihop.

Honor Guard Ceremony och besök från Sverige

Det har varit en mycket intensiv vecka. Sjösjukan från söndagen var borta på måndag morgon och det kändes skönt. Fokus under veckan har varit chefsbyte och ambassadörsbesök. Christers sista vecka och Anders första som pågående chef. Chefen för de amerikanska styrkorna, Gen Sharp, hade bestämt att en Honor Guard Ceremony skulle genomföras för Christer. Det har varit mycket fram och tillbaka gällande vilken dag som detta skulle genomföras och vem som skulle hålla i ceremonin. Det blev till slut General Sharp själv och datum bestämt till den 30 mars. Normalt sett har man en mottagning efter en Honor Guard Ceremony och den svenska delegationen fick uppgift att själva planera detta. Jag har i min roll som sekreterare varit samordningsansvarig för svensk del, vid såväl Honor Guard Ceremony som efterföljande mottagning.

Den svenska ambassadören ringde under förra veckan och undrade om vi eventuellt kunde hjälpa honom med att ta emot ett regionalt ambassadörsbesök den 30 mars i Panmunjom. Vi föreslog då att de kunde också deltag vid vår chefsbytesdag i Seoul och sedan åka upp till Panmunjom. Jo, då det kunde dem och nu fick jag börja att planera detta besöket parallellt med allt det övriga. Ett besök till Panmunjom kräver att man t ex måste skicka in en inscannad passbild för att få acess till området. Det är lättare sagt än gjort när det gäller 20 stycken ambassadörer och övriga ur UD (de är ju på resande fot över världen). Jag fick till en tur i DMZ och sedan ett besök till vår camp efter lite ringande.

Honor Guard Ceremony gick bra, likaså mottagningen efteråt. Vi var ca 100 personer och alla verkade nöjda, särskilt Christer och Anders, vilket var roligt då de var huvudpersonerna denna dag. Direkt efter mottagningen åkte vi alla i NNSC upp till Panmunjom för att förbereda mottagandet av alla ambassadörer. Vi hade all olika uppgifter. Jag tog emot dem och följde med dem på en tur i DMZ. Christer höll i briefen och Stefan hade fixat till en mycket bra eftermiddagsbuffé. Det fanns mycket sill med tillbehör, snittar och koreanskt småplock. Det var lite lustigt att se alla ambassadörer samlade runt sillbordet. Så är det att vara utomlands en längre tid. De var kvar i två timmar och verkade vara mycket nöjda med besöket, liksom vår svenska ambassadör Lars Vargö. När de åkt var det dags för nästa inslag, Bell Hill.

Vi skulle nu ringa ut Christer och ringa in Anders som ny chef. Ceremonin kallas Bell Hill, då vi har en "kyrkklocka" på en kulle inom campen. Denna ceremoni är en intern men formell händelse då den, när den är genomförd, bekräftar att en person har gjort sitt i Korea och den andre påbörjar sin tjänst. Efter Bell Hill samlades vi nere i lunchrummet i vår "restaurang". Den kallas "Generel Mess" och jag hade ett förslag för några månader sedan att vi skulle belöna Christer med ett chefsfoto. Det var nu dags att avtäcka detta. Vi skålade i Champagne, gratulerade Christer och Anders och bad sedan Christer att avtäcka fotot. Det kändes riktigt bra att se hur glad och stolt Christer var över fotot. En riktigt bra dag gick nu mot sitt slut. Vi gick sedan upp till den svenska klubben och åt middag, pytt i panna med tillbehör. Vi rundade av vid 24.00. Jobbade sedan till 01.30. Somnade sedan ganska fort.

Vid lunchtid, torsdag 31 mars, åkte vi alla ned till Seoul. Jag skulle hjälpa Anders och hans fru Anja med att registrera sig på sjukhuset och tandläkaren. Under kvällen hade vi alla i delegationen en avslutningsmiddag med Christer och hand fru Lotta. En trivsam kväll med god mat och dryck, presentutdelningar och kramar. Det blev bestämt att Familjen Grundevik skall åka och hälsa på Christer och Lotta i sommar. Det har varit en bra tid med Christer. En sympatisk, empatisk och mycket trevlig person i mina ögon.

Fredagen den 1 april var jag ledig. Då åkte familjen ut till flygplatsen, i vår egna bil istället för taxi, och hämtade Sofies pappa Börje och hans sambo Lena. Nu blir det bus för Julia i två veckor…. Efter ID korts proceduren blev det lunch på Burger King och sedan blev det pedikyr för de nyanlända!! Efter detta inslag åkte vi hem. Vin och grillat på kvällen och alla somnade gott vid 2200.

Lördagen blev ett besök på Namdemun market. Det blev mycket handlat och koreansk lunch. Vi var hemma vid 1600 och då började morfar att busa med Julia. Han kom då på att en massage kunde vara skönt. Tillbaka till salongen och 1 timme senare kom han ut efter en hårdhänt behandling…

När vi vaknade på söndagen var Julia febrig och hade ont i halsen. Hon har ju lite för stora mandlar, som vi kanske skall operera bort, och vi fick göra en programförändring. Istället för tempel och konstmarknader, blev det Itaewon, köpgatan strax utanför vår bas. De köpte Converse skor, måttbeställda byxor mm. Julia och jag var hemma och tittade på tv. Beslöt då att skriva lite i min blogg om vad som hänt under veckan. Så här sitter jag i soffan och servar min lilla dotter med glass och hårkli. Nu är det en ny arbetsvecka som börjar. Jag skall vara VB till helgen och då kommer Börje och Lena upp till Panmunjom fredag-lördag tillsammans med Sofie och Julia. Åker sedan tillbaka till Seoul under söndagen för jag skall vara ledig den kommande veckan. Julia har påsklov och det passade bra med att Börje och Lena är här.

Många har undrat över hur det står till med radiak läget då Japan ligger nära Korea. Än så länge är det inga problem men det finns en viss oro i Korea över situationen. Det kan man förstå. Vi har det i alla fall bra till dags datum. Väskan med kläder, pass och pengar är ändå alltid packad för när något händer vill vi och 20 miljoner andra kanske lämna landet samtidigt. Då är det cash och lättpackat som gäller.

Party och illamående!

Det är söndag den 27 mars. Igår var jag ute på en övning med den sydkoreanska marinen. NNSC hade fått en möjlighet att observera en sjömålsövning med 5 stycken fregatter. Övningen annonserades i torsdag och skulle genomföras under lördagen den 26 mars. Det blev vår inkommande chef Anders och jag tillsammans med två kollegor från Schweiz samt två ur den koreanska samverkansgruppen. Vi lämnade Seoul 0530 på lördagsmorgonen och skulle vara tillbaka vid 19.30. Lagom kul att vara borta en hel lördag när man annars är igång i ett, och ledighetsdagarna är begränsade. Nåväl, nu är det som det är och det vara bara att åka. Det kanske kunde bli en trevlig dag….eller inte….

Vi var hemma 23.30 på lördagskvällen. När vi kom till flottbasen på den östra sidan av Sydkorea stod befälhavaren med hela sin besättning och väntade på oss. Det hjälpte väl lite att Anders var i sin förra befattning chef över den svenska marinen...

Fregatten la ut kl.1100 och vi fick en briefing. 3 minuter senare började båten att gunga. Fick då reda på att en Fregatt är väldigt gungig av sig. Efter ytterligare en minut kände jag hur svetten kom fram i pannan, blev blek och illamående. Jag gick då upp till däck och gick ut. Inte blev det bättre av det. Fick då en hytt som jag kunde lägga mig i. Övningen började klockan 13.00. Jag hade då kravlat mig upp och stod uppe med de övriga och så hur artillerielden träffade mål ute i havet. Vi befann oss då mitt emellan Sydkorea och Japan. Tittade då på min radiakmätare som hade börjat ge utslag. Inte bra!

Illamåendet och gungandet blev inte bättre . Gick och la mig igen. Vaknade av en jättesmäll "våningen" ovanför mig. Övningen hade fortsatt och pågick till klockan 17.00 Beräknad tid i hamn var 19.30. Det blev över 8 timmat ute till havs med kraftig sjösjuka. Det tog oss sedan 4 timmar att komma hem till Seoul igen. Denna dag var inte den bästa dagen under min tid i Korea. Idag söndag gungar det fortfarande och ett lätt illamående har varit ständigt närvarande.

Vi tog bilen utanför basen idag och åkte till ett Hello Kitty ställe 30 minuter norr om Seoul. Det blev en trevlig dag med god mat och lek. Det var också härligt att lufta bilen och få gasa på lite grand.

Veckan har annars bjudit på olika saker. Jag arbetar med att förbereda och genomföra den överlämnings ceremoni som skall ske mellan Christer och vår nya inkommande chef Anders. Vi får förutom alla generaler och VIP personer, ca 20 stycken svenska ambassadörer från Asien som gäster. De skall också med direkt upp till Panmunjom efter ceremonin och efterföljande mottagning. Jag håller i allt detta och det tar tid att samordna och koordinera. En annan sak som vi genomförde under veckan var den sk Small Potato Party. Det är då vi bjuder in alla som stöder oss i vårt dagliga arbete och har lite lägre grader i detta annars starkt hierarkiska system. Vi bjöd på aperitif, tävlingar, musik, mat, dryck och priser. Alla var mycket nöjda och kvällen blev mycket lyckad.

Dagen efter, torsdag, var vi alla inbjudna till Lars Vargö, Ambassadören här i Korea på middag. Det var en "farväl och välkommen till Korea" middag för vår chef och hans efterträdare. Vi var 30 personen som var inbjudna till residenset. God mat och trevligt sällskap.

Det är nu söndag som sagt. Det känns som det fortfarande gungar i rummet . En ny vecka står för dörren. Idag om 3 månader har jag lämnat Korea och landar i Stockholm under eftermiddagen. Jag säger som min chef Christer: ”I love to go home to Sweden but I hate to leave Korea”

Födelsedag och övningar

Nu är man tillbaka till jobbet igen. Veckorna som gått efter semestern har varit aktiva. Min chef Christer skall snart sluta efter 2 1/2 år och jag har uppgiften att fixa till avslutningsceremonin med efterföljande mottagning. Mycket att göra men kul. Vi har också gått in en en övningsfas då det pågår en stor vårövning i Sydkorea. NNSC åker runt och observerar vissa övningar både på amerikansk och koreansk sida. Kan väl inte påstå att det är det vassaste vi får ta del av men ändå tillräcklig hög nivå så att vår närvaro blir betydelsefull. Det är i alla fall skönt att få komma ifrån Panmunjom och åka runt i landet. Det finns ju snabbtåg här i Sydkorea som vi använder. De har en hastighet på upp till 300 km/h. SJ borde komma hit på ett studiebesök.

Jag har också haft handelsministern på besök (Eva Björling). Hon var trevlig och lättsam. Hon kom upp till Panmunjom med ambassadören och fyra personer till. Besöken avlöser varandra naturligtvis. Annars är fokus den pågående övningen.

En annan viktig del som hänt var att Julia fyllde 6 år. Vi firade själva födelsedagen och hade sedan i lördags barnkalas för klassen. Vi hade hyrt ett ställe där barnen kunde måla och skulptera. Lite uppträdande från Julias pappa och fiskdamm var naturligtvis på programmet. Det blev en lyckad fest. På kvällen var vi hos min chef Christer och hans fru Lotta på middag. Mycket god fisksoppa serverades. En mycket trevlig kväll.

Våren har nu börjat komma. Solen lyser och snön är borta. Det är lite varmare på dagen och vi väntar nu på att körsbärsträden skall slå ut inom några veckor. Det blir en härlig period. Vintern har varit lång och kall, precis som i Sverige. Vi börjar få lite hemlängtan. Det är snart 9 månader sedan vi var i Sverige. Jag får skriva lite mer till helgen. Då är jag VB igen uppe i Panmunjom.

Boracay, Filippinerna

Imorgon lämnar vi paradiset. Vi har haft en fantastisk semester på alla sätt. Vi hade väntat på denna resan länge och den var välbehövlig för oss alla. Rick har i princip inte varit ledig sedan vi kom till Korea. Vi har haft väldigt bra väder. Temperaturen har legat runt 30 grader i luften och 27 grader i vattnet. Kvällarna har varit underbara. Då har vi ätit god mat på restaurangerna vid strandkanten, lyssnat på musik och tagit en drink. Julia har varit uppe till elva varje kväll och som vanligt har hon varit glad och positiv under hela resan.

Vi lämnade ett nollgradigt Seoul halv sex på fredagsmorgonen den 11 februari. Vi åkte först till Filippinernas huvudstad Manila, en flygresa på närmare 4 timmar. Från Manila flög vi sedan till Caticlan. Därefter var det en båttur till ön Boracay. Vi var framme vid sex på kvällen och var då både trötta och varma. Så fort vi checkat in på hotellet tog vi oss ett dopp i det kristallklara turkosblå havet.

Vi har bott i en bungalow i polynesisk stil. Det kändes nästan som att bo i en djungel. Det är många palmer och annan grön växtlighet runt vår lilla "hydda". Hyddan ligger 30 m från stranden. Stranden är 4 km lång och alldeles kritvit. Ön är idag väldigt exploaterad och längs med stranden går en gata med restauranger, barer och affärer. Det är väldigt lugnt på dagen, men på kvällen är nattlivet i full gång.

Varje morgon har vi suttit vid stranden och ätit frukost. Vi har druckit färskpressad juice gjord av mango eller ananas. Vi har ätit omelett, bröd och yougurt, med färska frukter.

Första dagen solade och badade vi vid hotellet. Som vanligt låg Sofie alldeles för länge i solen och brände sig. Det skulle ju inte hända i år! Det blev även en massage av en kvinna som gick runt på stranden. Massagen var skön, men vi kände att hon inte var utbildad. Dagen därpå blev det massagen i en bungalow på stranden som tillhör hotellet. Det var underbart. Med tanke på det låga priset, kändes det ännu bättre. En timma med helkroppsmassage kostade 75 kr. Det blev således massage nästan varje dag.

På söndagen tog vi en "taxi", en 3 hjulig motorcykel med sidovagn till "Puka beach". Då kom vi till det Boracay vi sett på bilderna. Det var en helt orörd strand som var fantastiskt vacker. Där kunde vi sola och bada alldeles ostörda. Innan vi åkte hem åt vi en mycket god lunch bestående av olika grillade fiskar och scampi.

Fisk och skaldjur är en specialitet på ön. En kväll besökte vi en krabbrestaurang. Tyvärr var det inte så mycket mat i krabborna, så vi fick efterhand beställa in fler rätter. I sista vändan beställde vi ångkokta ostron. Vi hade ju ätit ostron i Japan och det smakade ju gott. Skillnaden var bara att i Japan åt vi friterade ostron. När de ångkokta ostronen kom in såg de nästan råa ut. Sofie smakade två stycken, men Rick åt med god aptit!

Maten är väldigt bra och billig. Det mesta är billigt på ön. Vi har köpt lite shorts och badkläder. Strandförsäljare av oäkta pärlor, klockor och solglasögon finns det gott om. Som tur är nöjer sig de flesta med ett nej.

På alla hjärtans dag var tanken att vi skulle åka till "Punta Bunga beach". Rick frågade "taxichauffören" om han visste vart det låg och det visste han. Det visade sig ganska snart att han inte alls visste det. Han körde in på de mest konstiga vägar och frågade efter stranden. Varje gång fick han vända och köra tillbaka. Tillslut blev Rick riktigt matt. Då hade vi åkt runt i nästan en timma! När han frågade några vakter vid ett lyxhotell, hänvisade de till stranden som låg nedanför hotellet och att vi kunde gå därifrån. Vi fick mot en avgift ta hotellets minibuss ner till själva hotellkomplexet. Vi möttes av ett gigantiskt område med parker och pooler. Det var det mest exklusiva spahotell vi satt våra fötter på. När vi kom ner till stranden, kom en strandvakt genast fram till oss med handdukar och drog fram tre solstolar. Han frågade sedan efter vårt rumsnummer! Det slutade med att vi tog ett snabbdopp och sedan försökte ta oss därifrån. Det var inte helt lätt att ta sig tillbaka. Vi gick längs stranden och kom till slut till Punta bunga beach. Då var vi ganska matta allihop och tog en båt hem till "vår strand", White Beach.

Det gick inte att ta miste på att det var "alla hjärtans dag" den 14 februari. Det var många par som valt att gifta sig på stranden denna dag. Vi bevittnade tre bröllop. Det var väldigt romantiskt att se paren stå på stranden i solnedgången. Vi åt en mycket god middag på en köttrestaurang och avslutade kvällen med glass på stranden. Vår städerska hade vikt våra handdukar till två svanar som bildade ett hjärta och lagt en ros bredvid.

Det är mycket underhållning på restauranger och barer på kvällarna. Många kör med livemusik och trubadurer. Vi har även tittat på artister som dansar med eld. De var väldigt skickliga.

En dag var vi ute på en båttur. Båten hade glasbotten och eftersom vattnet är kristallklart fick vi möjlighet att se vackra fiskar, sjöborrar, sjöstjärnor och annat som lever i vattnet. En av guiderna dök ner och tog bla upp en sjögurka som vi fick hålla i. Den kändes väldigt slemmig! Båten lade till utanför ett rev, där vi fick möjlighet att snorkla.

Idag tog vi en "taxi" till östra sidan av ön. Där blåser det mer och vågorna är höga. Stranden är väldigt populär när det handlar om surfing. På eftermiddagen tog Rick och Sofie den dagliga massagen. Sedan var det dags för Julia och Sofie att bli fina. På en nagelsalong fixades händer och fötter. Sofie provade "doktor fish", där man sitter med fötterna i en bassäng med fiskar. Fiskarna äter upp död hud på fötterna. Sofie tyckte att det kittlade när fiskarna nafsade på fötterna. Efteråt var fötterna väldigt lena. Behandligen avslutades med en fotmassage. Julia fick rosa naglar med vita små blommor. Kvällen middag var den bästa på hela veckan. Vi åt grillad fisk och grillade gambas (jätteräkor som var lika stora som en hummer). Sedan åt vi italiensk glass på vårt favoritställe! Kvällen avslutades med att Julia fick håret flätat. Nu håller vi på att packa och förbereda hemresan. Vi har haft en underbar vistelse på alla sätt. Vi åker tillbaka till ett soligt och lite varmare (+9 grader) Seoul i morgon bitti. Det blir en lång resdag då vi beräknas vara hemma vid 22.00. Boracay, mycket trevligt!

Semester!

Jag har inte skrivit i min blogg på några veckor. Det har mest varit rutinjobb och som vanligt några besök. Igår eftermiddag var svenska Handelsministern och Sveriges ambassadör hos oss. Det var ett trevligt besök. Det har under perioden varit Kinesiskt nyår och jag har varit VB från onsdag-måndag. De övriga kollegorna var lediga. Det var en lugn helg för mig.

Nu har jag äntligen en liten semester framför mig. Jag är ledig 9 dagar (inkl två helger). Min längsta ledighet fram tills idag har varit 4 dagar i sträck, och då var min lediga helg inräknad!

I morgon bär det av till Filippinerna och ön Boracay med min kära familj. Why? Because we are worth it!!

Black Hawk, skidåkning, Investigation och Benetton

Det var några veckor sedan jag skrev i min blogg. Det är inte brist på aktiviteter eller händelser som påverkat detta. Ser jag tillbaka på dessa tre veckor har jag flugit Black Hawk helikopter, övervakat när tre nordkoreaner blev överlämnade till Nordkorea genom Röda Korsets försorg i Panmunjom, varit Vakthavande, åkt slalom i de koreanska fjällen under en heldag, deltagit i utredningar gällande händelser i den militariserade zonen (DMZ) och varit på en Thailändsk mottagning i firandet av deras försvarsmaktsdag. Det är tur att jag har min blogg så jag kan titta tillbaka på året i Korea och på det sättet inte glömma av allt det som hänt. Det räcker med några veckor så måste man fundera på vad man egentligen gjort. Det har varit bra och intressanta veckor.

Helikoptern är en amerikansk Black Hawk helikopter. Uppdraget är att deltaga i den rutinmässiga flygning sydsidan genomför månadsvis. Denna flygning upprätthålls då den är giltig enligt det vapenstillestånd som finns. Nordkoreanerna har samma rätt men genomför inga flygningar. Vi landar precis strax bakom Conference Row och flyger sedan söderut ca 5 minuter, vid den södra gränsen av DMZ. Det var en kall dag med snö. Jag kunde se de gamla befästningarna och skyttegravarna som är kvar sedan kriget mycket tydligt då landskapet nu är kalt och kargt. Det är intressant att flyga på vintern då naturen har så kraftigt skiftat karaktär.

Flygningen tog drygt 30 minuter och genomfördes enligt gällande bestämmelser.

Jag har varit VB igen. Vi har en helg i månaden som vi måste vara kvar i Panmunjom. Det handlar framförallt om att visa närvaro i området och visa sig på Conference Row. Sofie och Julia var med denna helg så det blev lite trevligare att vara kvar med sällskap. Vi satt framför brasan i vår mäss (Svenska Klubben) under i stort sett hela helgen och det var ganska så mysigt. Vi åkte tillbaka till Seoul på söndagen då vi skulle deltaga på en skidutflykt under måndagen. Det var en inbjudan från den koreanska generalen som är nu i rollen som Senior Member i UNCMAC. Julia var ledig från skolan denna måndag så Sofie och hon kunde också åka med, vilket gladde mig särskilt. Nu fick vi chansen att öva lite mer slalom. Vi var ju i Sälen förra året och i de stora backarna hade jag Julia i sele. Undrar om jag skulle kunna släppa henne denna gång. Hon såg i alla fall fram emot att få åka skidor och det var ett gott tecken.

Efter en mycket tidig morgon och 2 1/2 timme i buss var vi framme. Det var en mycket imponerande anläggning med många backar och service. Inga släpliftar eller knapp liftar. Här var det sittlift eller kabinlift som gällde. Det fanns backar för alla åldrar, intressen och förmåga. Julia var lite ringrostig första åket, sedan släppte det rejält. Hon åkte på som hon aldrig gjort något annat och den lilla kroppen tröttnade aldrig. När det var tre åk kvar för dagen sa Julia: "Pappa, kan du inte släppa mig nu?" Det gjorde jag och hon åkte ned alldeles själv, med först pappa framför och sedan bakom. Gissa om jag var stolt. Nu kanske det kan bli en aktiv vintersemester varje år med familjen. I alla fall om jag får som jag vill. Vi kom tillbaka till Seoul vid 18.00 efter en mycket trevlig dag i de koreanska fjällen.

36 timmar senare åkte jag med på en trip till den mittre delen av Sydkorea. Uppdraget var att övervaka två inspektioner som UNCMAC skulle genomföra. Det handlade om en helikopter som kom lite för nära gränsen och ett vådaskott. Det är ju vinter nu i Korea och jag hade klätt mig därefter. Det var ca 25 grader kallt i bergen när vi efter 4 timmar kom fram till det första stället. Utredningen tog ca en timma och var ganska så enkel. Det är ändå viktigt att komma ut och visa att incidenterna tas på största allvar. Ett misstag på taktisk nivå kan på strategiska effekter. Oklarheter måste klaras ut. NNSC roll är att övervaka och verifiera att inspektionen går rätt till utifrån vapenstilleståndsavtalet och de interna regler som gäller. Den andra utredningen var en överflygning med helikopter. Färden till det stället som incidenten ägt rum tog ca 3 timmar. Ett mycket vackert område i bergen med slottsliknande byggnader som låg inklädd i dalgångarna. Det var mycket kallt, närmare 30 grader kallt. När vi var klara så skulle vi till ett lokalt hotell i en by. Det blev en sydkoreansk militärförläggning, ett slags rekreationsställe för soldater och officerare. Vi lämnade området för vidare färd mot Seoul tidigt morgonen därpå.

Jag var ledig på fredagen och kom hem lite tidigare än normalt på torsdagen. Det utnyttjade jag till att samverka med olika aktörer för framtida händelser. På em var jag ledig och såg fram emot några dagar med familjen. På kvällen kom modellmammam Sue förbi och undrade om Julia kunde åta sig ett modelljobb igen. Julia vill väldigt gärna detta så vi sa ja. Sue skulle hämta upp oss efter Julias skola på fredagen.

På fredagsmorgon vaknade jag med halsont och förkylning. Jag körde Julia till skolan och följde senare med Sofie till ett Gym/SPA här på basen. De hade bubbelpool mm. Jag la mig i en varm pool i ca 30 minuter och avslutade med 30 minuter i en massage stol. Det var mycket skönt. Efter en god lunchbuffé på Dragon Hill (Hotellet på basen) fixade jag tullhandlingarna för vår nya bil. Det behövs för att jag skall kunna skeppa hem bilen till Sverige i sommar.

När skolan slutade var Sue där. Då det var fyra barn som skulle vara med beställde Sue en taxi till mig och familjen. Det tog inte mer än 10 minuter så var vi med om en trippelkrock. Inga skador på oss eller andra men repskador på alla bilar. Det blev ett himla liv på alla utanför bilen och de nästan slogs. En lite koreansk kvinna där armarna vevades mot en stor manlig korean… Vi blev en timma försenade och de övriga hade börjat. Modelluppdraget var för BENETTON. Det skall vara till deras butikskatalog som går ut till alla affärer. Det var lite kul då detta är ett mycket känt märke. Det kanske blir så att lilla Julia dyker upp på en bild i affären hemma i Sverige, vem vet. Hon var i alla fall jätte duktig och mycket fin på bilderna. Vi var hemma kl. 20.30 och efter en liten kvällsmacka så somnade Julia snabbt.

Jag vaknade på natten med mer ont i halsen och mer förkyld. Har idag lördag legat hela dagen medan Sofie och Julia varit ute och shoppat. Sofie har varit hos frissan två gånger denna vecka. Resultatet? ja, det berättar hon säkert om i sin egen blogg men det är ju tur att det finns samtalspartners….

Tiger World

Nyårsfirandet blev en lugn och mycket trevlig tillställning. Vi valde att vara själva denna dag och kväll då vi ständigt är omgivna av andra. Det var ett bra val. Julia var uppe ända till 00.30 för hon ville se nyårsraketerna. Det ville vi med så vi gick ut på balkongen kl 24.00 men inget hände. Helt tyst. 5 minuter senare gick vi in igen, lite snopna, men med vetskapen att det har väl varit tillräckligt med smällare över denna stad genom åren och i historien. Nyår firas förresten i början av februari här i Korea, enligt den kinesiska kalendern, s k Lunar New Year. Då är det fest i dagarna två.

Jag har varit ledig hela två dagar denna jul och nyår. Det var skönt att få dessa få dagar samt lö-sö tillsammans med familjen. Vi var ute en kort sväng i staden under nyårsdagen, med det mesta var stängt så vi åkte hem för att spela spel och köra lite bil i området där vi bor. Under söndagen var det dags för en utflykt. Jag hade hittat ett spännande äventyrsbad som låg ca 1 timme utanför Seoul med tåg. Julia blev förtjust när hon så bilderna på nätet och ville åka med en gång. Den andra damen i huset var lite trött denna dag så hon var hemma. Hon ångrade sig nog när vi kom hem och berättade vad vi gjort.

Anläggningen heter Tiger World. Den innehöll, förutom ett mycket häftigt äventyrsbad, också ett SPA, skidanläggning (inomhus), golfanläggning, spelhus, restauranger mm. Vi valde badet denna dag. Det var ett äventyrsbad med en massa åkattraktioner, badvik med vågor och barnpooler. Det fanns även ett stort SPA med olika varma pooler,massage pooler , bar pool utomhuspooler, samt Dr Fish. Dr Fish är ett företag som specialiserat sig på att ha småfiskar i en pool där du stoppar ned fötterna. Sedan äter fiskarna på dina fötter, d v s de hudavsnitt som är utsatta för diverse förhårdnader.... SPA anläggningen och badet var delat i mitten av en stor restaurang där man satt i sina badkläder och sin lustiga badmössa och åt koreanska rätter.

Julia åkte själv flera av de åkattraktioner som fanns. Vi fick inte åka tillsammans. Det var ganska utmanande tunnlar som hon fick åka i och viss skräckblandad förtjusning var det i det lilla ansiktet när jag tog emot henne i vattnet. Jag åkte själv i ett rör som senare i en mycket hög fart slungade ut mig en en stor silo där jag åkte runt några varv innan jag åkte ut i ett hål, rätt ned i en annan pool. Häftigt och annorlunda. Vi stannade i fyra timmar innan vi åkte hem igen.

Det är nu snö i Korea, ca 10 minusgrader och mestadels sol. Det är vackert i naturen. Det känns som läget också har stabiliserat sig fast tongångarna fortfarande är skarpa, från båda sidor gränsen. Vi har fått ett flertal inbjudningar den närmaste tiden. Vi skall till den svenska Ambassadören i helgen för julgransplundring, nästa vecka är det en lunch med den Sydkoreanska överbefälhavaren i Seoul, några dagar senare är det till den Thailändska Ambassadören på en "After New Years Reception". Vi är också inbjudna på en skidresa under en heldag som även barnen får följa med på. Det skall bli trevligt. Det har varit några mottagningar under hösten men inte så många som jag räknat med, vilket är bra. De flesta inbjudningar är ju på helgen och då vill jag vara med familjen.

Jag har nu varit i Korea i snart 7 månader. Tiden går fort. Vi har flera saker att se fram emot under våren. Först är det en resa till Filippinerna. Svärfar Börje och hans sambo Lena kommer ned och hälsar på i April. Vi skall försöka bila till Busan under våren under en långhelg och en vecka på Koreas Hawaii, ön Jedju, i maj. Jag har också ett flertal besök och tillställningar som jag måste planera och organisera. Det är också ett flertal inspektioner som skall genomföras under våren. Nästa vecka skall jag deltaga i att övervaka helikopterflygningen här i DMZ. Det är alltid intressant och spännande att få komma ut på dessa mer operativa uppgifter.