Jul i Sydkorea

Det är juletid och förväntningarna har varit höga. Det har inte kommit någon snö ännu, kommer tomten, blir det några lussekatter eller julskinka?

Julskinkan och mycket annat har ju fastnat i tullen så det fick bli ett besök hos en österrikisk slaktare som hade julskinka. Den såg ut som den gör "hemma" så det verkade som om det skulle bli julskinka trots allt.

Julia har tittat på julkalendern varje dag. Den gick på SV play men kunde också laddas ned. På bilden sitter hon vid vårt amerikanska tilldelade matbord och ser på ett av programmen. Det var en mycket bra julkalender i år tyckte både vuxna och barn.

Innan det skulle firas jul så skulle vi ha julavslutning i skolan. Det vankades två veckors jullov för fröken Grundevik. Det var som vanligt flera stationer med pyssel och barnen var mycket glada. Gladast blev de dock när de såg sina fack innan de skulle gå hem. Facken var välfyllda med godis och annat gott. Under dagen var det som vanligt godis, ostbågar, chips och dricka……… Salladsbladen lyste med sin frånvaro.

Vi firade jul uppe i Panmunjom i år, tillsammans med min arbetskollegor och deras familjer. Stefan, vår Kvartermästare, hade kämpat i motvind de senaste veckorna med maten och ihärdiga försök att få loss skinka, laxar mm från den koreanska tullen. Han lyckades väl med sin uppgift och det som inte tullen gav ut, köpte han på stan. Bra jobbat Stefan!

Vi hade en uppesittarkväll, eller vad vi nu skall kalla det, kvällen innan julafton där vi klädde granen och drack lite glögg. På morgonen den 24 december hade tomten lagt paket utanför min rum till Julia. Det är härligt att se en liten tomteklädd människa vars ögon lyser av glädje och förväntan. Det blev pyssel och spel denna morgon. Tack Ingela för pysslet. Det var mycket uppskattat. Dagen blev sedan "traditionell" och vi var alla nöjda när vi gick och lade oss. Julia hade också fått dansa kring granen, något som andra inte ville göra. Hon greppade då tag i sin pappa och jag i tog i några, sedan var dansen i gång.

Hur gick det med skinkan då? Ja,…. är man van vid att en julskinka skall skäras upp i lite tjockare skivor var det si så där. Skinkan var uppskuren i 0.1 mm skivor…… i några hundra exemplar. Men som i alla sagor så slutade allt bra till slut.

Oroligt läge i Korea!

Söndag igen. Jag är VB uppe i Panmunjom och familjen är i Seoul. Det är tråkigt att vara här själv men roligt att veta att de är igång och gör roliga saker tillsammans. Vi skall ju alla upp till Panmunjom över juldagarna och det är ju inte många dagar dit.

Det rådet ett spänt läge nu i Korea. Man kan läsa om det i alla internationella tidningar på nätet. Det är naturligtvis 23 November händelserna som skapar denna spänning länderna mellan. Sydkorea har ju gett sig den på att genomföra sina övning och Nordkorea hotar med att slå tillbaka. Säkerhetsrådet skall kl. 1700 amerikansk tid (Öst) samlas för att diskutera den pågående situationen. Det märks "i luften" att tongångarna är skarpare denna gång. Vi får se vad som händer på måndag. Det är då som sydkoreanerna skall försöka öva med sitt artilleri igen. Några frågar mig om evakuering av familjen men det är för närvarande inte aktuellt.

Vi har fått tre lådor skickade från Sverige med julgodis, tidningar, paket mm. I en av dem låg min syster Ingelas mycket goda pepparkakor. De var ju i och för sig trasiga men lika goda. Julia var mycket glad. Hon älskar sin fasters pepparkakor (liksom jag…)

Jag har hittat en bil som vi skall köpa. Om allt går väl så har jag den på tisdag. Jag skall först genomföra ett teoretiskt prov så jag får ett amerikansk körkort, sedan skriva kontrakt, betalning och registrering. Jag skall ju ta med bilen hem nästa år så det var i sista minuten som jag fann en bil. Jag måste äga bilen minst 6 månader för att kunna ta med den hem till Sverige utan en massa problem. Nu blir det 6 månader och 5 dagar. Vad det är för bil? Det berättar jag i mitt nästa inlägg med en bild om allt gått väl.

Nu har jag gjort alla rapporter, ätit middag med mina kollegor från Schweiz och skall avsluta kvällen med en bastu. Snart är jag hemma igen och får då krama min lilla goa tjej Julia. Det ser jag fram emot. Varför skall man bråka när man kan kramas?

Julbak med kompisar!

Det har varit en härlig och trevlig dag idag lördag. Veckan i övrigt har också varit bra. Det har inte varit så mycket besök i Panmunjom denna vecka. Det har naturligtvis med den pågående ansträngda situationen mellan Nord- och Sydkorea. Det är lugnt här just nu men det pågår en diskussion i internationell och nationell koreansk press om säkerhetsläget. De övriga delegaterna har fått påringning från hemförband och arbetsgivare men från Lv6 (LvSS och Regchef) har varit helt tyst. Det är väl mycket att göra nu inför jul.

Åter till dagen. Julia hade inbjudit två klasskamrater till att baka pepparkakor idag hemma hos oss. Det var en amerikanska och en koreanska. Den amerikanska flickan, Susannah, hade med sina föräldrar. Jessica, den koreanska, hade med sin mamma och syster. Vi bakade en massa pepparkakor med stor entusiasm från de små damerna. Mammorna var också väldigt intresserad och duktiga på att göra pepparkaksfigurer. Jag hade på morgonen bakat lussekatter med saffran och det bjöd vi på till kaffet och glöggen, Det hade våra gäster aldrig smakat på förut så det var ett roligt och tacksamt inslag, då de alla gillade vad som bjöds.

Julia pratade engelska med kraftig amerikansk brytning så jag var alldeles förvånad och smått chockad över att hon kunde prata SÅ bra. Härligt. Nu sitter vi all och äter godis och ser på tv. Imorgon blir det utflykt i Seoul. Det är framförallt julklappar som skall handlas till en viss liten dam. Det skall bli kul. Ipad finns ju nu också här på basen till ett bra pris…..

Japan: Tokyo, Kyoto och Hiroshima

Vi lämnade Seoul tidigt på måndag morgon. Flygresan till Tokyo tog cirka två timmar, en

lagom tur. Vi tog sedan ett snabbtåg från flygplatsen in till Tokyo station. Vi blev genast varse att vistelsen i Japan inte skulle bli billig. Tågresan kostade närmare 800 kr! Hotellet var fint, men rummen väldigt små. Trots det höga rumspriset ingick inte någon frukost. Efter att ha installerat oss, gick vi ut på stan för att leta restaurang. Det var inte lätt för Rick, som hade mycket ont i sitt knä. Vi åt på en lokal japansk restaurang nära hotellet och tog sedan tunnelbanan till Ginza området, som liknas vid 5th Avenue i New York. Det var många mycket exklusiva affärer i området och i varje affär stod vakter. Vi tog en fika på ett trendigt café och begav oss sedan hemåt. Vi var trötta alla tre.

På tisdagen gick vi ut redan vid nio. Vi åkte först till ett mycket känt bönetempel, Meiji Shrine, och Yoyogi park. Templet är ett Shinto tempel som är den ursprungliga religionen i Japan. En religion utan bok. Fokus på Shinto är vad vi förstod att vara i harmoni med naturen. Det blev ett intressant besök i Shrinen för denna dag firade de barn i åldrarna 3, 5 och 7 år. Det sker bara en gång per år. Det var många barn som kom dit i traditionella dräkter tillsammans med präster. Mycket traditionellt!

Sedan tog vi oss till Takeshita Doori och Omotesando som är shoppinggator i området Harajuku. Lunchen blev sushi. Vi satt vid ett bord där rätterna kom åkande på en bana framför oss och där vi tog det vi ville ha. Vi betalade sedan för antalet tallrikar som vi hade framför oss. Det blev några stycken…. Vi åkte sedan vidare till Kejsarpalatset. Kvällen tillbringade vi i Ginza området. Vi hamnade på en lokal krog där vi åt grillspett, samt en risrätt som tillagades i ugn.

På onsdagen var det Sofies födelsedag. Rick och Julia uppvaktade med sång, presenter och frukost på sängen. Sofie hade inte önskat sig något speciellt, men fick en jättefin ring i vitguld med diamater. Gladast blev hon nog ändå av den fina teckningen från Julia.

När vi checkat ut åkte vi till den svenska ambassaden för en "brief". Det var intressant att få en bild av Japans ekonomiska- och säkerhetspolitiska läge. Vi tog oss sedan till centralstationen där vi åt en mycket god lunch. Julia fick välja ställe, det blev en pastarestaurang.

Vid fyratiden tog vi det japanska snabbtåget "Shinkansen" till Kyoto. Tåget går i 300 km/h. Resan tog två och en halv timma och kostade några tusenlappar!! När vi checkat in på hotellet bjöd Rick in sina kollegor på vårt rum för att fira födelsdagsbarnet. Det blev champagne och jordgubbar med vit choklad. Sedan gick vi ut tillsammans och åt middag. När vi kom tillbaka till hotellet gick Rick och Julia och badade i hotellets pool. Julia klarade av nästan 50 meter frisim. Simturen blev dyr. Badandet ingick inte i hotellpriset och med Japans prisläge på ett lyxhotell så gick det en liten slant….. men vad gör man inte när man lovat att bada!!

Morgonen efter åkte vi till ett av Japans finaste tempel Kinkaku eller Rokuon-ji Temple som det egentligen heter ( det "gyllene templet"). Det finns finns med på UNESCOs världsarvslista. Templets yttersta lager är gjort av bladguld. Templet låg i en mycket vacker park. Resan till templet var en upplevelse. Vi stod med japaner i en buss, hoptryckta utan rörelsefrihet. Resan tog nästan en timma! Efter fem minuter i bussen beslöt Rick att hemtransport skulle ske med taxi. Upplevelsen med hundra japaner klängandes på en var färdig och klar! Taxin tillbaka tog 15 minuter och Rick såg mycket glad ut i framsätet.

När vi kom fram till Kyoto Central station blev det en repris på det rullande sushibordet. Barnen blev också nöjda som fick äta på Mc Donald´s. För första gången under Japanvistelsen blev vi förvånade av det låga priset på lunchen! Mätta och belåtna var det dags för en tur med Shinkansen igen. Destinationen var nu Hisoshima. När vi kom fram var det mörkt ute. Staden var dock upplyst av olika figurer i ljus. Det var väldigt vackert. Det känns som det på något märkligt sätt vilar ett lugn runt staden.

Nästa dag besökte vi Peace Memorial museum. Det var en stark upplevelse och väldigt gripande. Det var en underbar höstdag och efter museet promenerade vi i parken ut till de olika minnesplatserna. Vi gick bl a till det beömda A-dome, som var en av de byggnader som fanns kvar efter atombomben. Staden är väldigt vacker. Det är svårt att tro att den för 65 år sedan var helt bortsprängd. På eftermiddagen gick vi en tur på stan.

Lördagen var vår sista dag på resan. Vi gick upp tidigt för att åka ut med en båt till ön Miyajima Det var underbart att komma ut på havet. Västkustbor som vi är, saknar vi havet här i Seoul. Vi hade väldigt fint väder även denna dag och ön visade sig i vackra höstfärger. Ön finns med på UNESCOs världsarvslista, där det berömda flytande toriin finns. Ön präglas av mycket vackra byggnader och typiska japanska trädgårdar. Ön är känd för sina ostron, som vi naturligtvis provade på. Vi åt dem friterade och det var väldigt gott. Vi promenderade under träd med färgsprakande löv och vilda rådjur fanns överallt. Vi åkte linbana upp till toppen på ön, där utsikten var bedårande. Vi hade gärna stannat längre på denna underbara ön. Det kändes som balsam för själen att vara där. Det blev en bra avslutning på vår resa.

Japan var ett mycket spännande och härligt land att vistas i. Got mat, gästvänliga människor, enorma kulturskatter och en fascinerande historia. Vi åker gärna tillbaka. Nästa planerade resa är dock till Filippinerna och ön Boracay. Det ser vi mycket fram emot.

En liten stunds reflektion….

Vi hann inte ens komma fram till Tokyo förrän vi fick beskedet att NordKorea hade genomfört en väpnad attack mot SydKorea. Det var många granater som landade in på sydkoreanskt territorium. Situationen är påtagligt spänd för tillfället. Det kan alla som läser dagstidningar och följer nyheterna på TV inse. Vi är för tillfället i Japan. En reseskildring skall naturligtvis snart dyka upp här på bloggen. Jag måste ändå fundera på hur framtiden kommer att utvecklas. Det är ju inte ett vådaskott som gått av direkt. Det blir mycket jobb de kommande veckorna i Panmunjom och med den osäkerhet som nu råder för min familj och de boende på den koreanska halvön.

Jag är nu i Hiroshima. Jag har besökt Hiroshima Peace Memorial Museum. Jag har stått framför A-Dome, sett bilderna över ett fullständigt bortblåst Hiroshima. Ett verk som tog några sekunder, likaså ca 140 000 människor som dog direkt eller inom ett par timmar. 100 000 människor ytterligare som dog av strålskador åren efter.

Vetskapen om kärnvapnets katastrofala effekter och NordKoreas, för mig, obegripliga handlingar, gör mig orolig och fundersam över hur människan är funtad och vad nästa steg blir i denna uppkomna situation, på den koreanska halvön.

Vistelsen i Hiroshima har påverkat mig för all framtid.

Höst i Korea

Det är nu höst i Korea. Löven har ändrat färg från grönt till rött, gult och brunt. Naturen och risfälten är bruna och det är torrare både i luften och på marken. Det är vackert i Korea. Solen lyser och det är klart ute. Sikten är milsvid och temperaturen är mycket behaglig. Det är några grader på morgonen för att under dagen komma upp till ca 15 plusgrader. Det känns som en en typisk svensk höstdag i slutet av september.

G20 mötet har passerat förbi i Seoul utan några problem. De förväntade massdemonstrationerna och "problemen" på gator och torg uteblev. Vi hade besök av frun till EU:s president under torsdagen. Det var allt. Det fanns vissa förhoppningar om att Obama skulle dyka upp hos den amerikanska säkerhetsbataljonen vid gränsen där vi arbetar men icke. Han var däremot inne på basen där vi bor för att möta delar av den amerikanska personalen.

Jag var ledig under fredagen och åkte tillbaka till Seoul under torsdag eftermiddag. Julias skola var stängd m a a G-20 mötet. Jag har haft ont i knät under veckan som inte riktigt gått över. Det blev i stort sett en vilodag under fredagen, förutom några "måsten" som behöver göras. Lördagsmorgonen blev att åka till sjukhuset och akuten. Jag hade så ont i knät att jag inte kunde böja eller röra det. Det blev röntgen och undersökning. Termen heter "Stukat knä" och innebär väl egentligen att jag har en kraftig inflammation i knät. Medicin, ispåsar, stöd för benet och kryckor blev utfallet av besöket till sjukhuset. Det blir nu några dagar (hela helgen!) i sängen för att vila benet. Vet i dagsläget inte om jag kan åka upp till PMJ på måndag morgon. Vi får se.

Julia firade mig idag med smörgås och kaffe. Hon hade gjort smörgåsen själv samt ritat en fin teckning. Lagom till julförberedelserna så hade hon och Sofie köpt två julprydnader till mig också. Trevligt med lite uppvaktning. De är nu ute och handlar och jag ligger i sängen med en isblåsa på knät…. Det är roligt att nu lyssna på Julia när hon pratar. Hon har börjat prata engelska med amerikansk accent och det låter väldigt bra. Hon har lärt sig snabbt tycker jag.

På arbetsfronten har det som vanligt varit mycket att göra. Har nu äntligen fått lite tid över att börja sortera ut inaktuella dokument och strukturera upp övriga delar inom mitt ansvarsområde. Vi arbetar ju mycket inom våra egna boxar och det gräns överskridande är mycket ringa. Den kommande veckan är det flera besök som är intressanta. Några av dem är från Sverige och det är särskilt intressant förstås. Jag går på som VB igen och är då i PMJ över helgen. Jag måste däremot åka tillbaka till Seoul under söndagen för att vi skall åka till Japan på måndag morgon. Jag får hoppas att mitt knä då är bättre så jag kan åka med.

NordKorea beskjuter SydKorea, Halloween och familjefest

Tiden går fort. Tänkte att jag skulle skriva ett par rader i min blogg....... för ett par veckor sedan, men som sagt, tiden går fort. Det är nu lördagskväll och den senaste veckan har varit både rolig och intressant. Dagen efter Kina gick jag på som VB igen med mycket jobb. Det är många som vill besöka oss och G20 mötet närmar sig (11-12 Nov) med stormsteg. Att vara sekreterare är att hålla många bollar i luften, samverka med många aktörer och vara kontaktperson samt koordinera för att få till alla tillstånd och program. Allt går igenom sekreteraren. En uppgift som inte alltid är lätt. Man arbetar också i bakgrunden mot de övriga i delegationen. "Verka utan att synas" är väl mottot för denna position.

Den 29 Oktober kunde man i världspressen läsa om att NordKorea beskjutit SydKorea med finkalibrig eld. Detta hände precis då Nord och Syd skulle genomföra en återföreningshelg och många trodde att denna händelse skulle påverka chanserna till återförening negativt. FN Kommandot (UNC) beslutade om en utredning och jag fick bli den som deltog från den svenska delegationens sida. Det visade sig att incidenten var på en av de platserna som jag besökte för, och berättade om, för några veckor sedan. När vi kom till den sydkoreanska posteringen fick vi se var nordkoreanernas skott hade träffat. De hade skjutit två skott och sydkoreanerna hade svarat med tre skott. Detta stod i tidningarna som också det sydkoreanska försvarsdepartementet bekräftat. Jag berättar inte mer detaljer än så här då det är en utredning. Jag kan däremot berätta att jag såg patronerna, bildbevisen och höll i vapnet som var med i denna eldstrid. En intressant utredning. NNSC funktion i detta var att observera och verifiera att UNC:s utredning var korrekt.

Helgen som kom fick vi besök av Sofies mamma Karin, syster Ida och hennes dotter Felicia. Jag var VB så de fick vara själv och det var nog bäst så. De hade mycket att prata om och Julia hade längtat efter Felicia.

Det var också den stora Halloween helgen så Julia och Felicia var ute med de amerikanska barnen och busade. Det blev mycket godis!! Dagen hade också börjat med en Halloween parad i skolan som jag var med på då jag hade ett återbesök på sjukhuset den morgonen. Det var härligt att se alla barnen utklädda och genomföra en massa lekar och parad.

Jag var ledig under onsdagen och torsdagen. Det blev Lotte World (världens största inomhuspark) med Julia och Felicia. En underbar dag med mycket åkattraktioner och skratt. Under torsdagen var vi på tempelbesök och marknader. Jag lär mig något nytt varje gång som jag rör mig ute på de historiska platserna.

Under fredagen hade jag för en tid sedan planerat en anhörighelg med medaljering, middag, övernattning och en tur i Panmunjom med Conference Row och Bridge of No Return. Det blev en mycket lyckad helg och planering höll hela vägen ut. Planering och genomförande innebär naturligtvis att många är inblandade för att saker skall lyckas. Var och en som var ansvarig för sin del i detta evenemang gjorde sitt och då blev det bra. Vi hade alla våra familjer uppe i Panmunjom denna helg och vi var totalt sett 20 personer. Vi delegater fick NNSC medaljen för vår tjänstgöring i Korea.

Trip to China

Kina. Bara uttalet känns mystiskt och mytomspunnet. Landet där alla går omkring i den gröna eller blå partiuniformen och den lilla "Emil" mössan på huvudet. Tusentals cyklar och Maos lilla röda syns överallt......... eller kanske inte alls! Det var nog så för 20 år sedan. Nu är det en massa bilar och lyxområden med mycket shopping. Smog och försäljare som vill lura av dig pengar överallt, men också mycket fina kulturområden och väldigt god mat.

Vi kom till Xian via Peking för att se på Terrakottaarmén. Två dagar var avsatt för detta. Xian var väldigt dimmigt (läs: Smog) och intensiv. En liten stad på ca 8 miljoner invånare. Vi bodde bra mitt i stan och det blev en kvällspromenad innan sängdags. Vi åkte till Terrakottaarmén på morgonen och var där i ca 4 timmar. Det som jag bara läst om fick jag äntligen se i verklighet. Känslan är naturligtvis svår att beskriva men det var mäktigt och imponerande, särskilt när man hittat många fler soldater i alla riktningar kring den gravkammare som den Kinesiske Härskaren blev begravd i. 8000 soldater finns för närvarande och vi fick se 2000 av dessa. Övriga "kammare" är stängda för allmänheten. Vi besökte en statsägd fabrik där de tillverkar Terrakotta figurer och frestelsen blev stor att köpa en. Det blev en "Officer" i lagom storlek som ett minne från Xian. Vi åkte sedan vidare till Peking, en flygresa på drygt 2 timmar.

Peking är stort och intensivt. Vi bodde på Sheraton och det var ett bra hotell. Vi besökte naturligtvis den Förbjudna Staden och Himmelska Fridens Torg. En mycket intressant guidad tur där man på plats insåg storleken och den dynamik som detta område präglat Kinas historia. Drygt 9500 rum fanns i området, fantastiskt arkitektur, marmor och träd som är mer än 500 år gamla. Mäktigt är det enda ord som jag kan beskriva det sammanlagda intrycket. Vi åkte sedan till Silk Market. För dem som varit i Peking så är detta ett shopping ställe som har allt till mycket låga priser, om man kan pruta. Det gjorde vi...

På kvällen fick vi tips från den svenska ambassaden om en restaurang som bara låg kring hörnet om vårt hotel. En lokal krog som hade en fantastiskt mat. Kinamat i allra högsta klass till ett otroligt lågt pris. Vi gick dit två gånger under veckan.

Förutom shopping så var vi också på den svenska ambassaden och fick där en brief om Kina och Kinas roll i Korea. En nog så viktig och intressant stund på dagordningen för veckan.

Vi åkte naturligtvis till den Kinesiska muren. Tyvärr så var det ganska dimmigt denna dag så effekten av den ringlande muren infann sig tyvärr inte. Muren var ändå en mycket imponerande upplevelse och delvis även mycket brant. Vi åkte linbana upp och gick omkring i ca 2 timmar innan vi tog oss ned igen. Det var meningen att vi skulle åka Rodel men det var lite för fuktigt i luften och det var då förenat med en viss risk så banan var stängd. Det blev linbana igen. När man stod uppe på muren och såg muren ett par hundra meter bort så var det också en enorm känsla med inslag av stor respekt för all de som arbetat och slitit för att färdigställa den. Drygt 650 mil mur. Från New York till San Francisco! För att skydda sig mot "de andra". De "andra" var mongolerna om jag förstod det rätt. Att få stå på muren har varit en barndomsdröm och det är skönt när saker går i uppfyllelse. Det blev mer shopping under seneftermiddagen och nu är även Sofie mycket nöjd.....

Vi åkte också förbi Olympia stadion, fågelboet, och senare till sommar Palatset. En fantastisk kulturell skatt som finns med på UNESCOs världsarvs lista. Vi promenerade omkring i ett par timmar och var än en gång mycket imponerade över det kinesiska arvet till oss övriga. Buddha statyer omgivna av en makalös arkitektur och träd som var mer än 500 år gamla. Det är häftigt att vara i Kina. Vi avslutade vår kulturella ansats med en Mc Donalds måltid strax utanför ingången till Sommar palatset. Nutid möter dåtid på ett väldigt tydligt sätt.

Vi landade i Seoul, Syd Korea under söndagen eftermiddag och Julia sträckte upp händerna och sa " äntligen är vi hemma i Korea igen". Kompisar och lekplatser var ganska efterlängtade.

En mycket intressant och lärorik resa för oss alla. Om fyra veckor åker vi till Japan. Då är det Tokyo, Kyoto coh Hiroshima som står på programmet. Det ser vi fram emot.

Besök och Inspektion i bergen

Veckan har gått fort. Besök av nästa års chef för den svenska delegationen med fru var på besök i SydKorea. Programmet var fulltecknat för dem men vad jag förstår så var dem nöjda med upplägget. Det var två trevliga och glada personer som jag hämtade upp i Seoul på måndagsmorgonen och körde upp till Panmunjom. Jag var med de två första dagarna, för jag skulle åka iväg på en Inspektion av GP-OP (Sydkoreanska posteringar i DMZ) under onsdagen tom fredagen. De förband som skulle besökas hade sina ställningar i den mittre delen av DMZ. Det var två mycket trevliga och spännande dagar. Äntligen var man ute på vägarna igen och minnen av otaliga patrulleringar på den afrikanska stäppen och djungeln gjorde sig påmind. Det var trevliga människor som jag träffade under resan. Professionella, disciplinerade och motiverade. Ser man sin fiende dagligen i kikaren så kanske motivationen är ganska uppenbar.

Naturen var fantastisk. Påminde till del av bergen i Etiopien-Eritrea. Naturen är orörd då ingen på 60 år har varit inne i DMZ. Minfälten fanns överallt och respekten för det orörda området var tydlig. Gränsområdenas linjer i terrängen gick genom berg och dalar, kors och tvärs. Ingen kommer igenom dessa taggtrådar. Luften var ren och frisk. Jag njöt av varje sekund. Inspektionen var också väl genomförd. Vår, NNSC, uppgift är att observera och verifiera att inspektionen genomfördes så som det står angivet i Arminstice Agreement och UNC (FN Kommandot) riktlinjer. Det gjorde det också på ett mycket bra sätt.

Jag ser fram emot nästa gång som jag får åka ut igen. Nu skall jag till Kina och se Terracotta armén samt Peking med muren och förbjudna staden. En sväng till Silkmarket blir det också. En hel vecka med fru och barn. Det ser jag också fram emot.

Besök från Sverige

Vi har under förra veckan haft en stor medaljutdelning till sex av våra anställda. De fick Nordstjärnemedaljen. Den delas mycket selektivt ut av kungen till utlänningar som gjort stora insatser för Sverige. Ambassadören var här och delade ut medalj och diplom. Allt var inramat med trumpetare, musikband, försvarsministrar , Briefing, coctails och en härlig svensk-koreansk lunch. Tyvärr kunde jag inte vara med då jag var på läkarbesök hos en ryggspecialist i Seoul. Jag planerade i alla fall programmet och det verkar som alla var nöjda med genomförandet. Enligt Christer, min chef som ringde upp mig under onsdagskvällen, var i alla fall han mycket nöjd med dagen. Det kändes bra.

Vädret verkar äntligen ha stabiliserat sig. Det är soligt, torrt och behagligt varmt ute. Koreanerna har börjat att ta på sig mer kläder (förutom alla unga koreanska damer som har kjolar med längden -10 cm) och A/C är frånslagen i bussar och T-Banan. Det är nu en härlig tid. Något annan som varit härligt under veckan är att jag/vi fått besök av min älskade föräldrar. De har tagit sig den långa vägen från Västkusten till Korea för att hälsa på oss under 9 dagar. Det var 4 månader sedan jag såg dem sist och det värmde i hjärtat när jag så dem komma ut från Gate C på Inchon flygplats. Julia hade väntat på farfar och farmor länge nu och hon bar mycket glad när vi väl stod utanför hennes klassrum för att hämta upp henne.

Jag hade tagit ledigt denna torsdag för att hämta dem och fixa till ID kort. Planen var sedan att ta en tur på basen för att få en översikt hur det ser ut. Under fredagen åkte vi upp till Panmunjom så det var bara att ta på sig arbetskläderna igen. De ville ju gärna komma upp till Panmunjom för att ta del av den historia och den verklighet som utspelar sig här. Jag hade ordnat en tur i området så de fick se Conference Row, Bridge of No Return och OP Dora som är en postering med en mycket bra utsikt över Nord Korea. Det blev sedan koreansk middag i den svenska klubben tillsammans med min kollega Stefan och hans familj. Stefan var VB under helgen. Vi åkte tillbaka till Seoul på lördag em med tåg/t-bana.

Det regnade delvis under söndagen så vi åkte till fiskmarknaden och Namdemun market under dagen.

Namndemun är en marknad som är härligt intensiv och det blev lite handlat denna dag. DEt blev även lite provsmakning av koreansk hemmalagat godis som gillades av någon, andra inte... Jag åkte sedan upp till PMJ för att jobba under två dagar igen och var åter hemma i Seoul på tisdag kväll. Det blev som vanligt mycket arbete i PMJ och jag upplever att jag sitter från morgon till sena kvällen i en ständig arbetsmode.

Jag hade sedan endast två lediga dagar med mina föräldrar. Det blev intensiva dagar med mycket besök i staden. Det kändes roligt att få ta hand om mamma och pappa och att få vara tillsammans ett tag. Jag tror att vi sett det viktigaste ställena i Seoul även om det bara är en bråkdel. Målet var att få en bild av ett Seoul som är så skiftande i sin karaktär. När vi var uppe i Seoul Tower kunde vi se hela Seoul och man fick en bra överblick över staden och kompasssriktningen till andra städer. Jag fick sedan åka upp till PMJ på fredagsmorgonen och inte på em som jag hade hoppats på. Sofie fick vara värd de sista två dagarna när jag nu är åter i PMJ och jobbar igen.

Tiden har gått fort. Vi har snart gjort 1/3 av missionen.

Utlandstjänst skall vara en naturlig del av sitt arbete inom Försvarmakten skrivs det i tidningarna. Konstaterar åter igen (efter 5 missioner och 3 år utomlands för Försvarsmakten) att mail från arbetsplatsen är mycket låg och när man kommer tillbaka så undrar förmodligen personalavdelningen och regementschefen var man varit.......igen.

Jag har lite intressanta saker framför mig de kommande veckorna. Nästa vecka får vi besök av den person som skall ta över som delegationschef under nästa år. Har planerat hans program under en längre tid och utgår nu från att allt skall fungera väl. Under denna vecka skall jag iväg på en inspektion som kommer att geografiskt vara i den mittre delen av SydKorea, naturligtvis i DMZ. En inspektion som varar i tre dagar, så jag missar det mesta av besöket nästa vecka. Veckan efter åker vi till Kina. Det blir Xian med terrakottaarmén samt Peking med kinesiska muren och allt annat som en turist gör. Information från ambassaden i Peking är också inplanerat. Efter det så kommer Sofies mamma, syster och systerdotter på besök. Det blir också mycket trevligt. Jag skall vara VB under den perioden och är hemma under två dagar. Det gäller att hålla sig undan med 5 stora och små kvinnor är i huset........

Tema Nord Korea

Ett kort taget från nord koreansk sida. Ett ganska unikt kort då det inte är många som kommer till Norra Panmunjom. Det var en kvinna som våra alp bröder kände som var på besök på den "andra" sidan och hon skickade denna bild. Jag står till vänster i denna bild med dålig upplösning.

Har också varit på besök hos en rygg specialist i Seoul. Nu behöver jag inte längre opereras. Jag känner inte av smärtan lika mycket efter vår bilolycka för några veckor sedan. Får hoppas att det inte blir värre och att jag blir helt bra från skadan.

Nu har jag ledigt någon dag och förberedelserna inför mina föräldrars besök är igång. Det blir lite bilder och uppdatering under helgen igen. Bifogar ett kort till. Black Hawk helikopter med Nord Korea bakom och deras uppbyggda fejkby. Det var denna helikopter som jag var uppe i för några veckor sedan. Det kanske kunde vara kul att hem till Lv6 och jobba igen.....eller inte...

DMZ

Vi har haft flertalet intressanta besök i veckan. Det var den svenske ambassadören i fredags. En mycket trevlig karl. I söndags var den norska vice försvarsministern här.Jag har mest annars arbetat med att få till en medaljceremoni som tillsammans med ett besök av Korea veteraner, skall gå av stapeln här i PMJ den 29 september. Det var meningen att Sten Tolgfors skulle komma hit men han avbröt sin resa hit i sista stund. Medaljen som skall delas ut är Nordstjärnemedaljen. Den delas ut till utlänningar som gjort stora insatser för Sverige. Det är 6 stycken anställda som skall få medaljen, efter ett gott arbete av min företrädare och den svenske ambassadören. Det är är kungen som bestämt att de skall bli förlänade denna medalj. Stort tycker jag. Jag själv kan inte deltaga denna dag då jag är på konsultation hos en ryggexpert i Seoul för en eventuell operation. Det är synd att det är samma dag då det är jag som planerat och ansvarat för programmet. Det hade varit roligt och hedrande att få vara med om medaljutdelningen. Min roll i det hela är ju obetydlig och ingen är ju ovärderlig.

Korea visar sig nu från sin bästa sida. Det är behagligt varmt, torrt i luften och solen lyser över det bergiga landskapet. Det är också väldigt klart och bergen lång bortanför den stora staden syns mycket tydligt. Jag har nu varit i Korea i 3 1/2 månad. Jag har kommit in i arbetet väl och vet vad som skall göras. Det finns naturligtvis mycket att utveckla i arbetet och finner mig i att det blir del 2 i min vistelse här. Reflektionens timme infinner sig alltid när jag går och lägger mig. Jag har många ideér i huvudet. Sängdags är normalt vid 2300 för mig. Arbetsdagen har då nått sitt slut. Jag har varit ledig i 4 dagar sammanlagt. Helgerna är som oftast ledigt när man inte går vakthavande befäl. Då är man uppe i Panmunjom. Förra gången jag var ledig var vecka 5 när jag var i Sälen. Det skulle vara skönt med en vecka ledigt och bara få promenera på en strand.

Mamma och Pappa kommer nu i slutet av veckan till Korea och hälsar på mig. Efter lite trixande så fick jag till några dagars ledigt med dem och det ser jag fram emot. Det blir två dagar denna vecka och lika mycket nästa vecka. Jag skall då försöka se till att de får en trevlig upplevelse av Korea. Julia längtar också mycket efter farmor och farfar. Det gör jag med.

Julia är väldigt duktig i såväl skolan som hemma och med andra. Hon utvecklas så fort nu så vi hinner knappt med. Hon har också fått lite nya kompisar som hon leker med. Barnen är både från Korea och USA. De koreanska barnen är lite lugnare...... Julia sitter med läxor varje dag och hon klagar ingenting gällande det. Snarare tvärtom, hon tycker det är roligt. Roligast är ändå att springa ut och leka tack och lov. Nu har ju hon också fått kompisar som leker på hennes åldersnivå vilket gör mig glad. Hon är mån om alla och omtänksam. Det har också hennes skolfröken vittnat om. Vi får hoppas att det håller i sig under året. Julia och Sofie var uppe och hälsade på mig i helgen då jag var VB. Det var ett härligt sommar väder och vi spelade boule, golf och bordtennis. Vi åt hummer, oxfilé och så fick vi glass till efterätt varje dag. Julia fick ta ett kort vid gränsskylten som är vid vår camp. Det är den skylt som markerar MDL och därmed gränsen mellan Nord -och Syd Korea. Det var en mysig helg.

Polen besök samt resa till Busan och Pohang.

Det har varit en intressant och spännande vecka. Varje år, 1-2 gånger, kommer den polska delegationen till NNSC till Panmunjom för att gå igenom alla rapporter och därefter skriva på "årsbokslutet". Det är viktigt då de företräder nordsidan enligt Armistice Agreement. Jag hade förberett alla handlingar mycket noga och allt gick bra. Samtliga delegationschefer skrev på handlingarna och de har därmed vunnit "laga kraft". I samband med att Polackerna är här har man olika möten samt en gemensam resa som den koreanska Generalen i UNCMAC bjuder in till. De hade planerat en tre dagars tur som gick till Busan och Pohang. Dessa två ställen ligger i sydöstra och östra delen av SydKorea.

Det var ett mycket ambitiöst program som var planerat. Vi besökte en av världens största försvarsindustrier (med kopior som CV 90 och Hägglundsvagnar...) , Hyundai, järnmalmsindustrier, Fartygsbesök, UN War Memorial med kransnedläggning, Korea Marinkårsförband och natureservat.

Vi började med att ta plats i en Hercules som flög oss till Busan. Det blev sedan buss till de olika ställena. Att beskriva allt i detalj skulle ta för lång tid men sammantaget så var det en mycket bra mix av det moderna Korea med en stor framtidstro, det oroliga Korea med en enormt stor och slagkraftig försvarsmakt samt en inblick i det ålderdomliga Korea med traditioner som går mycket lång tid tillbaka. Jag har lärt mig mycket under dessa dagar. En sak slog mig: Vi skojar ofta om koreansk kvalitet. När vi besökte Hyundai insåg jag att vi alla har haft fel i våra antaganden. Kvaliteten är mycket imponerande under hela produktionsledet.

Jag har också genomfört en landstigning på den koreanska halvön. Det är inte många svenska som gjort det kan jag tänka mig....... Ut på vattnet med den Koranska Marin Kåren och full fart in mot land. De ville visa sin förmåga att använda sina stridsfordon även på havet. En intressant upplevelse kan jag erkänna. Veckan avslutades med en trevlig helg med familjen. Grill, marknader, bio , samuraj uppvisningar mm.

Skoldags för fröken Grundevik

Det var en stolt far och en mycket förväntansfull dotter som vaknade upp i Seoul denna tisdags morgon. Idag tisdag började Julia "nollan" på den amerikanska skolan (Elementary School). Vi har köpt in en massa prylar som hon skulle ha med sig denna dag. Man kan inte välja själv utan det finns färdiga paket att köpa, allt från pennor till näsdukar. Julia hade valt ut sina kläder själv och färdigställt sin matlåda ( ja, här får man ta med sin egen mat) och ryggsäck.

När vi kom fram med bussen, som gick från vår bostad direkt till skolan, stod militärpolis och stoppade bilar så att bussen och alla barn kom fram. Nåde den som kör med en bil när en skolbuss eller barn är i närheten på en amerikansk bas. Vi känner oss mycket trygga här gällande trafiken.

Julia blev upplockad av en av de två fröknarna och barnen gick i kolonn till klassrummet. Där fick Julia sin plats och fick hänga av sig sina saker. Då sa fröken att alla föräldrar kunde lämna klassrummet för att hämta sina barn klockan 14.30. Vi blev något snopna men det fanns inget förhandlingsutrymme. Jag sa till Julia att jag sitter utanför klassrummet hela dagen om hon skulle behöva någon hjälp. Hon kom aldrig.

Jag såg henne gå med sin klass till matsalen där hon hade valt att ta med sig pasta, skinka, gurka och oliver, dricka samt ett äpple. Dem gick i raka led och ingen fick prata. Disciplinen är hård här och barnen får lära sig veta vem som bestämmer redan den första minuten. Fröken, som heter Ms Gonzales sa att vi är välkomna att deltaga på lektioner först om 2-3 veckor. Det handlar om att skapa trygghet, ordning och reda samt att ingen blir utanför under denna tid. Det var två barn till som inte kunde engelska och de samt Julia skall få gå på engelska utbildning när de andra barnen får lära sig spanska. Pappa Rick tyckte att det räcker med att lära sig engelska och koreanska när man är 5 1/2 år.

Belöningarna för goda resultat är godis och/eller papperslappar som man samlar på sig. Dessa får man om man varit duktig, och efter 20 lappar så får man en present. Presenten brukar oftast vara godis eller ett presentkort på Burger King....... Det är bara att ställa in sig i ledet och inse att den amerikanska och svenska skolan har vissa kulturella skillnader. Julia var glad när hon kom ut från klassrummet under em. Hon tyckte det var kul och fröken berömde henne för att hon var duktig och villig att lära. Julia knöt kontakter direkt med de andra barnen. Hon är ju lätt att ha att göra med och är en social begåvning med ettpositiv förhållningssätt. Hon vill ju gärna ha nya kompisar att leka med i sin egen ålder. Dagen avslutades med ett besök i poolen där det hoppades från trampoliner och simning på djupt vatten. Det blev en belöning på amerikansk sätt- en stor glass för en väl genomförd dag. Pappa är stolt som en tupp.