Japan: Tokyo, Kyoto och Hiroshima

Vi lämnade Seoul tidigt på måndag morgon. Flygresan till Tokyo tog cirka två timmar, en

lagom tur. Vi tog sedan ett snabbtåg från flygplatsen in till Tokyo station. Vi blev genast varse att vistelsen i Japan inte skulle bli billig. Tågresan kostade närmare 800 kr! Hotellet var fint, men rummen väldigt små. Trots det höga rumspriset ingick inte någon frukost. Efter att ha installerat oss, gick vi ut på stan för att leta restaurang. Det var inte lätt för Rick, som hade mycket ont i sitt knä. Vi åt på en lokal japansk restaurang nära hotellet och tog sedan tunnelbanan till Ginza området, som liknas vid 5th Avenue i New York. Det var många mycket exklusiva affärer i området och i varje affär stod vakter. Vi tog en fika på ett trendigt café och begav oss sedan hemåt. Vi var trötta alla tre.

På tisdagen gick vi ut redan vid nio. Vi åkte först till ett mycket känt bönetempel, Meiji Shrine, och Yoyogi park. Templet är ett Shinto tempel som är den ursprungliga religionen i Japan. En religion utan bok. Fokus på Shinto är vad vi förstod att vara i harmoni med naturen. Det blev ett intressant besök i Shrinen för denna dag firade de barn i åldrarna 3, 5 och 7 år. Det sker bara en gång per år. Det var många barn som kom dit i traditionella dräkter tillsammans med präster. Mycket traditionellt!

Sedan tog vi oss till Takeshita Doori och Omotesando som är shoppinggator i området Harajuku. Lunchen blev sushi. Vi satt vid ett bord där rätterna kom åkande på en bana framför oss och där vi tog det vi ville ha. Vi betalade sedan för antalet tallrikar som vi hade framför oss. Det blev några stycken…. Vi åkte sedan vidare till Kejsarpalatset. Kvällen tillbringade vi i Ginza området. Vi hamnade på en lokal krog där vi åt grillspett, samt en risrätt som tillagades i ugn.

På onsdagen var det Sofies födelsedag. Rick och Julia uppvaktade med sång, presenter och frukost på sängen. Sofie hade inte önskat sig något speciellt, men fick en jättefin ring i vitguld med diamater. Gladast blev hon nog ändå av den fina teckningen från Julia.

När vi checkat ut åkte vi till den svenska ambassaden för en "brief". Det var intressant att få en bild av Japans ekonomiska- och säkerhetspolitiska läge. Vi tog oss sedan till centralstationen där vi åt en mycket god lunch. Julia fick välja ställe, det blev en pastarestaurang.

Vid fyratiden tog vi det japanska snabbtåget "Shinkansen" till Kyoto. Tåget går i 300 km/h. Resan tog två och en halv timma och kostade några tusenlappar!! När vi checkat in på hotellet bjöd Rick in sina kollegor på vårt rum för att fira födelsdagsbarnet. Det blev champagne och jordgubbar med vit choklad. Sedan gick vi ut tillsammans och åt middag. När vi kom tillbaka till hotellet gick Rick och Julia och badade i hotellets pool. Julia klarade av nästan 50 meter frisim. Simturen blev dyr. Badandet ingick inte i hotellpriset och med Japans prisläge på ett lyxhotell så gick det en liten slant….. men vad gör man inte när man lovat att bada!!

Morgonen efter åkte vi till ett av Japans finaste tempel Kinkaku eller Rokuon-ji Temple som det egentligen heter ( det "gyllene templet"). Det finns finns med på UNESCOs världsarvslista. Templets yttersta lager är gjort av bladguld. Templet låg i en mycket vacker park. Resan till templet var en upplevelse. Vi stod med japaner i en buss, hoptryckta utan rörelsefrihet. Resan tog nästan en timma! Efter fem minuter i bussen beslöt Rick att hemtransport skulle ske med taxi. Upplevelsen med hundra japaner klängandes på en var färdig och klar! Taxin tillbaka tog 15 minuter och Rick såg mycket glad ut i framsätet.

När vi kom fram till Kyoto Central station blev det en repris på det rullande sushibordet. Barnen blev också nöjda som fick äta på Mc Donald´s. För första gången under Japanvistelsen blev vi förvånade av det låga priset på lunchen! Mätta och belåtna var det dags för en tur med Shinkansen igen. Destinationen var nu Hisoshima. När vi kom fram var det mörkt ute. Staden var dock upplyst av olika figurer i ljus. Det var väldigt vackert. Det känns som det på något märkligt sätt vilar ett lugn runt staden.

Nästa dag besökte vi Peace Memorial museum. Det var en stark upplevelse och väldigt gripande. Det var en underbar höstdag och efter museet promenerade vi i parken ut till de olika minnesplatserna. Vi gick bl a till det beömda A-dome, som var en av de byggnader som fanns kvar efter atombomben. Staden är väldigt vacker. Det är svårt att tro att den för 65 år sedan var helt bortsprängd. På eftermiddagen gick vi en tur på stan.

Lördagen var vår sista dag på resan. Vi gick upp tidigt för att åka ut med en båt till ön Miyajima Det var underbart att komma ut på havet. Västkustbor som vi är, saknar vi havet här i Seoul. Vi hade väldigt fint väder även denna dag och ön visade sig i vackra höstfärger. Ön finns med på UNESCOs världsarvslista, där det berömda flytande toriin finns. Ön präglas av mycket vackra byggnader och typiska japanska trädgårdar. Ön är känd för sina ostron, som vi naturligtvis provade på. Vi åt dem friterade och det var väldigt gott. Vi promenderade under träd med färgsprakande löv och vilda rådjur fanns överallt. Vi åkte linbana upp till toppen på ön, där utsikten var bedårande. Vi hade gärna stannat längre på denna underbara ön. Det kändes som balsam för själen att vara där. Det blev en bra avslutning på vår resa.

Japan var ett mycket spännande och härligt land att vistas i. Got mat, gästvänliga människor, enorma kulturskatter och en fascinerande historia. Vi åker gärna tillbaka. Nästa planerade resa är dock till Filippinerna och ön Boracay. Det ser vi mycket fram emot.

En liten stunds reflektion….

Vi hann inte ens komma fram till Tokyo förrän vi fick beskedet att NordKorea hade genomfört en väpnad attack mot SydKorea. Det var många granater som landade in på sydkoreanskt territorium. Situationen är påtagligt spänd för tillfället. Det kan alla som läser dagstidningar och följer nyheterna på TV inse. Vi är för tillfället i Japan. En reseskildring skall naturligtvis snart dyka upp här på bloggen. Jag måste ändå fundera på hur framtiden kommer att utvecklas. Det är ju inte ett vådaskott som gått av direkt. Det blir mycket jobb de kommande veckorna i Panmunjom och med den osäkerhet som nu råder för min familj och de boende på den koreanska halvön.

Jag är nu i Hiroshima. Jag har besökt Hiroshima Peace Memorial Museum. Jag har stått framför A-Dome, sett bilderna över ett fullständigt bortblåst Hiroshima. Ett verk som tog några sekunder, likaså ca 140 000 människor som dog direkt eller inom ett par timmar. 100 000 människor ytterligare som dog av strålskador åren efter.

Vetskapen om kärnvapnets katastrofala effekter och NordKoreas, för mig, obegripliga handlingar, gör mig orolig och fundersam över hur människan är funtad och vad nästa steg blir i denna uppkomna situation, på den koreanska halvön.

Vistelsen i Hiroshima har påverkat mig för all framtid.

Höst i Korea

Det är nu höst i Korea. Löven har ändrat färg från grönt till rött, gult och brunt. Naturen och risfälten är bruna och det är torrare både i luften och på marken. Det är vackert i Korea. Solen lyser och det är klart ute. Sikten är milsvid och temperaturen är mycket behaglig. Det är några grader på morgonen för att under dagen komma upp till ca 15 plusgrader. Det känns som en en typisk svensk höstdag i slutet av september.

G20 mötet har passerat förbi i Seoul utan några problem. De förväntade massdemonstrationerna och "problemen" på gator och torg uteblev. Vi hade besök av frun till EU:s president under torsdagen. Det var allt. Det fanns vissa förhoppningar om att Obama skulle dyka upp hos den amerikanska säkerhetsbataljonen vid gränsen där vi arbetar men icke. Han var däremot inne på basen där vi bor för att möta delar av den amerikanska personalen.

Jag var ledig under fredagen och åkte tillbaka till Seoul under torsdag eftermiddag. Julias skola var stängd m a a G-20 mötet. Jag har haft ont i knät under veckan som inte riktigt gått över. Det blev i stort sett en vilodag under fredagen, förutom några "måsten" som behöver göras. Lördagsmorgonen blev att åka till sjukhuset och akuten. Jag hade så ont i knät att jag inte kunde böja eller röra det. Det blev röntgen och undersökning. Termen heter "Stukat knä" och innebär väl egentligen att jag har en kraftig inflammation i knät. Medicin, ispåsar, stöd för benet och kryckor blev utfallet av besöket till sjukhuset. Det blir nu några dagar (hela helgen!) i sängen för att vila benet. Vet i dagsläget inte om jag kan åka upp till PMJ på måndag morgon. Vi får se.

Julia firade mig idag med smörgås och kaffe. Hon hade gjort smörgåsen själv samt ritat en fin teckning. Lagom till julförberedelserna så hade hon och Sofie köpt två julprydnader till mig också. Trevligt med lite uppvaktning. De är nu ute och handlar och jag ligger i sängen med en isblåsa på knät…. Det är roligt att nu lyssna på Julia när hon pratar. Hon har börjat prata engelska med amerikansk accent och det låter väldigt bra. Hon har lärt sig snabbt tycker jag.

På arbetsfronten har det som vanligt varit mycket att göra. Har nu äntligen fått lite tid över att börja sortera ut inaktuella dokument och strukturera upp övriga delar inom mitt ansvarsområde. Vi arbetar ju mycket inom våra egna boxar och det gräns överskridande är mycket ringa. Den kommande veckan är det flera besök som är intressanta. Några av dem är från Sverige och det är särskilt intressant förstås. Jag går på som VB igen och är då i PMJ över helgen. Jag måste däremot åka tillbaka till Seoul under söndagen för att vi skall åka till Japan på måndag morgon. Jag får hoppas att mitt knä då är bättre så jag kan åka med.

NordKorea beskjuter SydKorea, Halloween och familjefest

Tiden går fort. Tänkte att jag skulle skriva ett par rader i min blogg....... för ett par veckor sedan, men som sagt, tiden går fort. Det är nu lördagskväll och den senaste veckan har varit både rolig och intressant. Dagen efter Kina gick jag på som VB igen med mycket jobb. Det är många som vill besöka oss och G20 mötet närmar sig (11-12 Nov) med stormsteg. Att vara sekreterare är att hålla många bollar i luften, samverka med många aktörer och vara kontaktperson samt koordinera för att få till alla tillstånd och program. Allt går igenom sekreteraren. En uppgift som inte alltid är lätt. Man arbetar också i bakgrunden mot de övriga i delegationen. "Verka utan att synas" är väl mottot för denna position.

Den 29 Oktober kunde man i världspressen läsa om att NordKorea beskjutit SydKorea med finkalibrig eld. Detta hände precis då Nord och Syd skulle genomföra en återföreningshelg och många trodde att denna händelse skulle påverka chanserna till återförening negativt. FN Kommandot (UNC) beslutade om en utredning och jag fick bli den som deltog från den svenska delegationens sida. Det visade sig att incidenten var på en av de platserna som jag besökte för, och berättade om, för några veckor sedan. När vi kom till den sydkoreanska posteringen fick vi se var nordkoreanernas skott hade träffat. De hade skjutit två skott och sydkoreanerna hade svarat med tre skott. Detta stod i tidningarna som också det sydkoreanska försvarsdepartementet bekräftat. Jag berättar inte mer detaljer än så här då det är en utredning. Jag kan däremot berätta att jag såg patronerna, bildbevisen och höll i vapnet som var med i denna eldstrid. En intressant utredning. NNSC funktion i detta var att observera och verifiera att UNC:s utredning var korrekt.

Helgen som kom fick vi besök av Sofies mamma Karin, syster Ida och hennes dotter Felicia. Jag var VB så de fick vara själv och det var nog bäst så. De hade mycket att prata om och Julia hade längtat efter Felicia.

Det var också den stora Halloween helgen så Julia och Felicia var ute med de amerikanska barnen och busade. Det blev mycket godis!! Dagen hade också börjat med en Halloween parad i skolan som jag var med på då jag hade ett återbesök på sjukhuset den morgonen. Det var härligt att se alla barnen utklädda och genomföra en massa lekar och parad.

Jag var ledig under onsdagen och torsdagen. Det blev Lotte World (världens största inomhuspark) med Julia och Felicia. En underbar dag med mycket åkattraktioner och skratt. Under torsdagen var vi på tempelbesök och marknader. Jag lär mig något nytt varje gång som jag rör mig ute på de historiska platserna.

Under fredagen hade jag för en tid sedan planerat en anhörighelg med medaljering, middag, övernattning och en tur i Panmunjom med Conference Row och Bridge of No Return. Det blev en mycket lyckad helg och planering höll hela vägen ut. Planering och genomförande innebär naturligtvis att många är inblandade för att saker skall lyckas. Var och en som var ansvarig för sin del i detta evenemang gjorde sitt och då blev det bra. Vi hade alla våra familjer uppe i Panmunjom denna helg och vi var totalt sett 20 personer. Vi delegater fick NNSC medaljen för vår tjänstgöring i Korea.